Browsed by
Månad: mars 2012

I en tidning

I en tidning


Den här tidningen fanns i min brevlåda igår.


På nyhetssidan stod det om manskläder inspirerade av bondelivet, och nedanför kanske något ni känner igen.


Mina touchvantar!

Det var kul. Vantarna följer med mig varje dag och jag har fått komplimanger för dem av klädbutikspersonal och kollegor. Fast det är innan jag berättat att de funkar som de där fingervantarna man kan använda till telefonen. Då får man mest prata en stund om hur det funkar.

Det här att jag skulle göra fler och sälja, ja, det gick väl sådär. Har några par, men det känns inte tillräckligt för att börja sälja. Dessutom är det ju vår snart, så jag tänker att vantar behövs väl inte då.

Fråga på!

Fråga på!



Vet ni vad, det var evigheter sen jag hade frågestund. Dessutom har jag fått en tillsägelse att jag inte är så hemskt bra på att svara på era kommenterar alla gånger (försöker bättra mig, ibland läser jag kommentarerna på språng och glömmer sedan bort de som behöver svar).
Så har ni nya frågor, eller frågade ni något till något inlägg som ni fortfarande inte har svar på så fråga igen.

Ingen fråga är för liten eller för stor, jag har till exempel precis fått veta hur man pocherar ägg men jag kan väldigt lite om hur man föder upp duvor, så de frågorna kan ni vänta med.

Ni har till på fredag på er.

Snurrklänningar, monstervantar och gamla vänner

Snurrklänningar, monstervantar och gamla vänner


Igår var jag på bio med den här våriga tjejen.


Sen hängde jag med hem till henne och drack varm choklad


Och fick se något som liknade en modern dansföreställning.

Det var hopp och studs och det skira svarta tyget (hennes mammas klänning som jag precis provat) svepte över scenen/sängen.


Sen hittade vi Judits monstervantar. Jag virkade dem åt henne i höstas, men då var det lite för kallt för att ha dem.


Men nu är de alldeles lagom.



Och extra bra just för att de är monstervantar med ögon nos och en stor mun, så man får se upp när man håller henne i handen så man inte blir uppäten. Jag tänkte att jag gjorde bäst i att smita därifrån.



Jag skulle iväg och träffa ett gäng gamla klasskompisar från gymnasiet. Av någon anledning har vi missat att vi bor nära varandra. De blir bland annat personliga tränare, superekonomer (Vi gick ju trots allt samhällsekonomi så det är väl tur att någon tar det spåret.) och utbildade entreprenörer. Det är knasigt hur olika ens val i livet kan bli.



Vi var på morfar Ginko och åt gott och drack vin.



En väldigt mysig lördag helt enkelt.

Den gula

Den gula


Klänningsprojektet går idag in på sin sista vecka och även den här klänningen måste få bli använd. Den är köpt från ett kostymförråd i Karlstad som skulle stängas ner. Den har varit på väg att ryka flera gånger, för när ska man egentligen ha den här förutom på en disneymaskerad ackompanjerad av ett Odjur?
Något säger mig dock att den är lite för skojig att slänga bort.


Man kan till exempel äta banan i den. Det går väldigt bra.


Och sen så kan man hoppa


Och landa mjukt


Och hamna under den.



Sen så kan man vila lite och lyssna på vårfåglarna från den öppna balkongdörren. Det är skojigt.

Gif gif gif

Gif gif gif


I den lilla dokumentären ”Animated GIF:s The borth of a Medium” tar de upp gifens historia från hur det var det bildformatet som funkade på webben, till animerade flaggor och flames. De berättar om hur gifen i princip dog för att sedan komma tillbaka och göra succé på tumblr och genom memes.

Filmen tar även upp två fotoduos som använder gifen i sina fotografier. Istället för att välja mellan stillbilder och film använder de gif:ens egenskaper för att skapa oändliga loopar med specifika delar i rörelse. De fotar mode, dokumentär och gör det till en sprillans ny konstform. Det blir läskigt, magiskt och vackert på samma gång, så kanske är gifarna på god väg in i finrummet.


Ovan ser ni bilder från Pamela Reed och Matthew Raders portfolio 



Bilder från Jamie Beck och Kevin Burg som uppfann det de kallar Cinemagraphs som spreds snabbt på internet under förra året.

Ruben!

Ruben!


I lördags träffade vi de här två i ett kapell intill en gigantisk kyrka


Judit satt och väntade med sin storkusin. För snart skulle ju Ruben döpas.


Och så var det gjort!


Och både Ruben Carl Olov


och Judit skötte sig exemplariskt (och blev extra glad av att Pippi Långstrump spelades på orgeln)


När prästen sagt sitt så tog vi en tur genom den stora kyrkan med fotoljuset, men där skulle det snart vara bröllop. Så vi traskade ut.


Bror Svante fick den äran att vara fadder.


Mamma var såklart där


Judit


Mormor hade tagit sig ner ända från Gällivare.


Den här bilden gillar jag, det händer så mycket och alla håller på med sitt


Killen med fluga


Sen promenerade vi iväg, det känns så mycket som vår i Stockholm nu. Det är härligt.


Andrea och Svante


Jag hade på mig min bästa klänning! Möjligen överklädd, men det  får man när man ska använda alla klänningar man har.


Inne i lägenheten var det pyntat med ballonger och vimplar


och alla turades om att roa Ruben


Pappa och Svante

Min syster var snygg och Ruben tränade på sina två bästa förmågor: Se förvånad ut och att dregla.


Det bjöds på kakor


Och tårtor


och vi åt så vi blev alldeles sockermätta. Ruben trivdes hos sin mormorsmor.


När solen sken genom fönstret blev det så varmt så vi trodde det var sommar. Judit och lillkusinerna tog på sig solglasögon.

och myste lite.


Jag drack kaffe


Ruben lärde känna sin nya sked han fått i present.


Och blev pussad på


Sen när hälften av gästerna tagit sig hemåt busades det lite.


Och saften dracks upp


Någon tog en flygtur.


och tittade i Andrea’s magiska halsband.


Såhär ser Judits rum ut, det är det härligaste, färgladaste rummet med Mumingardin och svamplampor.


Plötsligt såg Judit något intressant.



Ett gömställe!


Men snart åkte gömstället av. Den där tyllen gnuggas mot huden i midjan. Jag borde skaffa något att ha under tyllklänningarna (sen undrar jag om det där hjärtformade födelsemärket är en illusion eller på riktigt, jag borde ju veta om jag har ett sånt).


Det hade varit en kul dag, men nu skulle Judit sova.


Och vi andra stannade uppe och såg Matilda vinna Melodifestivalen.

Tre maskerader jag vill gå på

Tre maskerader jag vill gå på



Dorothy/Alice
Varför inte kombinera de här två fantastiska sagorna till en enda stor maskerad. Det skapar en massa möjligheter med dekoration av spelkort, göra ett helt smaragdgrönt rum och diskussioner om man hellre vill slåss mot The Wicked Witch eller Drottningen av Underlandet. Om man vill kan man se filmatiseringar av Alice i Underlandet: från Jan Swankmajer till Tim Burton, servera allt i stora tekoppar och hitta en gul väg att traska på med sina rödglittriga skor.


Den monokroma festen
För att alla någon gång känt att man vill klä sig topp till tå i en och samma färg. Varför inte i Yves Kleins egen blå här ovan? En lite mindre ansträngade maskerad, om man vill. Att klä sig helsvart eller vitt borde dock vara uteslutet.


Självklart blir det lekar där färgerna är i fokus, till exempel twister. (foto av den fantastiske fotografen Andrew B Myers)

Flora och Fauna.
Jag menar, där klarar sig både folk som vill vara fagra i vackra blommiga klänningar och de som vill gå hela vägen och sy en galen djurdräkt. Här ovan kan ni till exempel se hur Joakim skulle kunna se ut. Om man vill går det alltid att flörta med populärkultur och vara karaktärer som Black Swan, Elefantmannen eller en Ent. Inbjudan ska vara de där gamla (minns de som de finaste i albumet!) bokmärkena där blommorna egentligen var flickor i klänningar.

Vilken maskerad önskar du att du fick gå på?

Kakor och rabatterbjudanden

Kakor och rabatterbjudanden

Jag tycker Helly skrev det så bra, så jag citerar det här:
Nej, idag är inte en dag då ni ska bjuda alla ”härliga tjejer” på wienerbröd. Nej, ni ska inte säga ”Grattis på Er dag!”. Nej, ni ska inte skapa ”specialerbjudanden för tjejer” på krogen och i butiken. NEJ, ni ska inte erbjuda hjärtformade våfflor med lönnsirap som efterrätt till alla av kvinnligt kön.

Man ”firar” inte kvinnodagen. Man uppmärksammar alla sjuka orättvisor. Man pratar om makten och normen och vad tusan vi ska göra åt det.

En av dessa orättvisor ser ut så här:
Om du jobbar 8.00-17.00 och är man får du lön hela arbetsdagen. Som kvinna får du enligt uträkning inte lön efter 15.51.

15.51 är ett event skapat för att uppmärksamma löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Genialiskt sätt att uppmärksamma på ett konkret sätt och det är väldigt enkelt att delta. På facebooksidan föreslår de att du lägger detta frånvarosvar på mailen när klockan slagit.

”Hej!
Jag är på plats på jobbet men har idag, på Internationella kvinnodagen, valt att aktivera mitt frånvaromeddelande för att uppmärksamma löneskillnaderna mellan kvinnor och män.

Gör det du också!
Löneskillnaden mellan kvinnor som grupp och män som grupp är 14,3 %. Räknat på en arbetsdag mellan 08-17 innebär det att kvinnor arbetar gratis efter kl 15:51. Såhär har det sett ut sedan 1981 – utvecklingen står still. Hög tid för en förändring och lön hela dagen!

Håller du med? Då föreslår jag att du, som jag, lägger in den här texten på ditt frånvaromeddelande med ämnesraden: Efter kl 15:51 jobbar kvinnor gratis, varje dag. Hög tid för lön hela dagen!”

Så sprid budskapet i mailen på twitter och facebook, funkar det inte, ja, då är det bara vi börjar gå hem en timma tidigare.

Här hittar ni facebook-evenemanget där ni kan läsa mer.

(och självklart borde du som man också delta)

Legohysterin

Legohysterin

Jag hade egentligen sinnessjukt mycket leksaker som barn. Med två äldre syskon fick jag ärva barbiesar, mjukisdjur och My Little Pony av, dessutom hade jag ju egna grejer. Lådorna under sängen var sprängfyllda av pyssel och dockkläder (och dessutom hade jag en rutschkana ner i sängen som egentligen var baksidan av trappen ner till källaren). Det enda jag aldrig fick leka med var den där Optimus Prime min bror hade stående högt upp på en hylla, den var han för rädd om. Men legot, det kunde vi bygga med alla tre.

Det är svårt att inte missa debatten om Legos senaste produkter. De för flickor och de för pojkar jämfört med den gamla annonsen från början av 80-talet. 
Lego när jag växte upp var det legot hon bär. Jag och mina syskon byggde, torn och pyramider i alla de klassiska legofärgerna.
Jag förstod aldrig varför man skulle köpa och bygga sådana saker som redan fanns, att man skulle bygga precis som på förpackningen. Det var inte det som var grejen. Grejen var att få göra något helt själv, känna att det var mitt bygge. Sen lekte jag inte så mycket med det vad jag kan minnas. Det var ju byggandet som var roligt.
Under Creative Summit för två år sen var en man från Lego där och pratade. De hade stora visioner och jobbade fantastiskt på webben med sina användare. De tog tillvara på de äldre legofantasterna och skapade forum och vissa fick vara legoambassadörer. Det lät så bra allting och det kändes som att de verkligen tagit med varumärket till idag. 
Tills frågestunden kom.
”Vad kommer i framtiden?” frågade någon i publiken
”Jo, vi håller på att ta fram ett Lego specialanpassat för flickor och pojkar.”
Då sjönk mitt hjärta och allt det andra så fantastiska om hur de jobbar på webben var liksom inte värt någonting. 
Jag tänkte att Lego är en av de få leksakerna som är neutrala. Det är den leksaken alla kan leka med och bygga saker av utan att behöva vara en ”tjejig” eller ”killig”leksak. Och sen tänkte jag nog en stund på att de var dumma i huvudet.

Läs PO Tidholms artikel från DN här
Och läs gärna spelbloggaren Susanne Möllers inlägg om saken