Browsed by
Kategori: Annikan

Bland häftiga kusiner

Bland häftiga kusiner


Jag som kanske snarare kan definera mig till gruppen ‘kusinen från landet’ har fått välja ut mina Stockholmsfavoriter i en jättefin app som heter Cool Cousin!


Tanken med appen är att du använder den när du är på resande fot för att få tips från locals om var du ska gå. Så är du till exempel i New York så kan du leta upp en person som du tror gillar ungefär dina saker, och så får du denne persons utvalda favoriter på en karta!


Jag har valt ut och skrivit om 42 platser jag tycker du ska besöka när du är i Stockholm. Till exempel ett av mina favoritcaféer i stan – Älskade traditioner, där var vi och fotade och Klara fick spela min kompis.


Det gör hon rätt bra ibland.


Kolla vad bra hon gestikulerar när vi går runt söder och letar gosaker och vintagekläder.


Typiskt cool kusin


Förresten! Kjolen jag har på mig köptes på en loppis i våras. Hon som sålde den berättade att den kom från Uppsala stadsteater och har varit med i en uppsättning av Alice i Underlandet på 60-talet!


Vi gick på Pop Stockholm och fotade lite också.


Jag snodde Myran en stund.


Och tittade på glittriga klänningar!


Ladda ner appen för att se hela min karta och för att se alla de åtta andra döhäftiga Stockholmarna och deras favvoställen!
Eller ta en liten tjuvkik på min profil här

Hej!

Hej!


Jag lever och mår! Inte bloggen dock, men för att en person ska kunna leva och må så blir det så att vissa saker i livet får stryka på foten en stund. Min vår var full av saker, möhippor, bröllop, gig och dessutom sa jag upp mig, jobbade det sista och i augusti börjar jag mitt nya jobb. En massa spännande saker! Så, det är väl därför det blivit lite tomt just här.


Jag har även varit less på en högerhand som inte vill vara med i tid och otid, som gör ont. Det är som att ständigt ha tandvärk och nånting som stör när en t.ex ska göra något så vanligt som att borsta tänderna eller plocka ur diskmaskinen. Jag blir orolig över mitt val av jobb, mitt val av fritidsintressen och allt.


Så ibland har panikångesten skuttat fram igen. Ungefär såhär.
– Psst! Hallå? har du saknat mig, viskar den plötsligt.
– Nej, men vad gör du här? svarar jag och tittar mig nervöst omkring
– Jag tänkte hälsa på, det var ju så längesen sist.
– Sluta nu, jag vill inte ses.
– JO NU KOMMER JAG, skriker den
– Vänta, vänta, vänta. Inte nu, jag orkar inte, vill du ha godis istället?
– INGET GODIS TACK, DU KAN INTE STOPPA MIG!

Ja, så sen blir en lite trött, och sen går allt tillbaka till det normala och allt är som vanligt och glatt. Som det ju faktiskt är för det mesta. Då brukar jag till exempel använda mig av allt smink jag har för att försöka åstakomma någon slags holografisk effekt.

Och med det sagt så ville jag bara säga att det kommer några blogginlägg framöver med foton på sånt jag gjort under den här tiden jag varit lite försvunnen. Hej hopp!

Glitter, cellofan och prosecco

Glitter, cellofan och prosecco


Emily Dahl hörde av sig för ett tag sen och frågade om jag skulle vara peppad på att bli fotograferad av henne, sådär bara för kul. Jag har följt Emilys fotograferande länge och hon är så jäkla duktig, så jag kände mig mest lite generad att bli tillfrågad men sa såklart ja. Vi gjorde ett moodboard tillsammans med ungefärliga referenser av vad vi kunde göra. Jag panikade lite strax innan med någon slags prestationsångest, Emily sa: ”Se det som att vi bara lattjar runt och så får det bli vad det blir”, det kändes som en rimlig nivå efter en rätt omskakande helg.
Vi kombinerade våra båda passioner: Glitter och cellofan, och här är några av de första bilderna.


Jag är inte direkt van vid att någon annan står bakom kameran, men Emily är verkligen grym på att få en att känna sig bekväm, hon berättar och visar hur en hur en ska posera för att bli sitt snyggaste jag och kommer med hejarop så hybrisen sköljer över en.


Emily har skrivit fantastiskt fint om processen kring fotograferingen och om mig (!), behöver inget cv längre utan ska bara skicka en länk till det inlägget.

Mer bilder kommer i framtiden!

500, 1000, 1500, 2000

500, 1000, 1500, 2000


Med det förra blogginlägget firade min blogg faktiskt inlägg nummer 2000! Vad passar väl bättre än att ta en liten tillbakablick då? Vi börjar med bilden som fanns i inlägg nummer 500. Året var 2009, jag bodde och pluggade i Karlstad och hade precis fyndat ett volangparaply på second hand som hängde med i många år tills det började falla sönder.


I inlägg nummer 1000 bodde jag fortfarande i Karlstad, året var 2010 och vi hade halloweenfest i korridoren. Jag försökte vara en glammig vampyr. Jag minns att på denna fest kom polisen förbi, de hade fått ett samtal om att någon var i slagsmål. Det var ingen av oss men alla hade låtsasblod i hela ansiktena.



Inlägg nummer 1500 bestod av färg! Det var 2012 och under den tiden jag hade rosa hår. Jag var tillsammans med Jocke och hemma hos hans föräldrar plockade jag förgätmigej och gjorde mig själv en krans.

Och så var det inlägg nummer 2000, men det är ju precis här under så därför passar jag på att fullborda denna egotripp med denna bild från i helgen, Snott från Anna María (som också skrivit ett mycket bra sammanfattande inlägg av TIC).
Året är 2016, jag är på konferens för influencers, inlägget är nummer 2000 och bredvid mig är en av mina bästisar, Karoline, som jag lärt känna på grund av dessa 2000 inlägg.

Några dagar i Juni

Några dagar i Juni


Det var sommarfest med jobbet.


Alla var där


Kajsa hade sin sista praktikdag. Hon fick en kniv i present.


Knivkajan!



Sen åkte vi båt med middag


Alla var glada


och så fortsatte det kvällen ut.

 
En annan gång åkte jag till Uppsala till den här.



Hon visade mig Uppsalas finaste delar: Pelle Svanslös lekpark


Och Botaniska Trädgården


Vi tittade på pioner


och satt på väldigt stora bänkar.


Mamma och pappa kom på besök samma dag som pappa fyllde år. Jag ställde till med kalas i lägenheten och bakade tårta.

Jag fick ett ryck och sminkade mig en kväll

Det gäller att ha övat på det om man någon gång blir bjuden på maskerad med tema skelett.

Eller om man behöver skrämma någon

Sista söndagen i juni tog jag cykeln på pendeln och stack till Uppsala igen.


Hanna bjöd på picknick!

I kanske det bästa sommarvädret någonsin. Jag brände mig, såklart.

Nu hoppas vi på att sommaren fortsätter denna månad och att alla får vara glada och nöjda och allt blir fint. Vi kanske kan hoppas att jag bloggar lite mer. Är det någon som fortfarande vill läsa trots detta extremt lågfrekventa beteende?