Browsed by
Kategori: Annikan

Glitter, cellofan och prosecco

Glitter, cellofan och prosecco


Emily Dahl hörde av sig för ett tag sen och frågade om jag skulle vara peppad på att bli fotograferad av henne, sådär bara för kul. Jag har följt Emilys fotograferande länge och hon är så jäkla duktig, så jag kände mig mest lite generad att bli tillfrågad men sa såklart ja. Vi gjorde ett moodboard tillsammans med ungefärliga referenser av vad vi kunde göra. Jag panikade lite strax innan med någon slags prestationsångest, Emily sa: ”Se det som att vi bara lattjar runt och så får det bli vad det blir”, det kändes som en rimlig nivå efter en rätt omskakande helg.
Vi kombinerade våra båda passioner: Glitter och cellofan, och här är några av de första bilderna.


Jag är inte direkt van vid att någon annan står bakom kameran, men Emily är verkligen grym på att få en att känna sig bekväm, hon berättar och visar hur en hur en ska posera för att bli sitt snyggaste jag och kommer med hejarop så hybrisen sköljer över en.


Emily har skrivit fantastiskt fint om processen kring fotograferingen och om mig (!), behöver inget cv längre utan ska bara skicka en länk till det inlägget.

Mer bilder kommer i framtiden!

500, 1000, 1500, 2000

500, 1000, 1500, 2000


Med det förra blogginlägget firade min blogg faktiskt inlägg nummer 2000! Vad passar väl bättre än att ta en liten tillbakablick då? Vi börjar med bilden som fanns i inlägg nummer 500. Året var 2009, jag bodde och pluggade i Karlstad och hade precis fyndat ett volangparaply på second hand som hängde med i många år tills det började falla sönder.


I inlägg nummer 1000 bodde jag fortfarande i Karlstad, året var 2010 och vi hade halloweenfest i korridoren. Jag försökte vara en glammig vampyr. Jag minns att på denna fest kom polisen förbi, de hade fått ett samtal om att någon var i slagsmål. Det var ingen av oss men alla hade låtsasblod i hela ansiktena.



Inlägg nummer 1500 bestod av färg! Det var 2012 och under den tiden jag hade rosa hår. Jag var tillsammans med Jocke och hemma hos hans föräldrar plockade jag förgätmigej och gjorde mig själv en krans.

Och så var det inlägg nummer 2000, men det är ju precis här under så därför passar jag på att fullborda denna egotripp med denna bild från i helgen, Snott från Anna María (som också skrivit ett mycket bra sammanfattande inlägg av TIC).
Året är 2016, jag är på konferens för influencers, inlägget är nummer 2000 och bredvid mig är en av mina bästisar, Karoline, som jag lärt känna på grund av dessa 2000 inlägg.

Några dagar i Juni

Några dagar i Juni


Det var sommarfest med jobbet.


Alla var där


Kajsa hade sin sista praktikdag. Hon fick en kniv i present.


Knivkajan!



Sen åkte vi båt med middag


Alla var glada


och så fortsatte det kvällen ut.

 
En annan gång åkte jag till Uppsala till den här.



Hon visade mig Uppsalas finaste delar: Pelle Svanslös lekpark


Och Botaniska Trädgården


Vi tittade på pioner


och satt på väldigt stora bänkar.


Mamma och pappa kom på besök samma dag som pappa fyllde år. Jag ställde till med kalas i lägenheten och bakade tårta.

Jag fick ett ryck och sminkade mig en kväll

Det gäller att ha övat på det om man någon gång blir bjuden på maskerad med tema skelett.

Eller om man behöver skrämma någon

Sista söndagen i juni tog jag cykeln på pendeln och stack till Uppsala igen.


Hanna bjöd på picknick!

I kanske det bästa sommarvädret någonsin. Jag brände mig, såklart.

Nu hoppas vi på att sommaren fortsätter denna månad och att alla får vara glada och nöjda och allt blir fint. Vi kanske kan hoppas att jag bloggar lite mer. Är det någon som fortfarande vill läsa trots detta extremt lågfrekventa beteende?

Jag nynnar mycket men jag bloggar knappt längre

Jag nynnar mycket men jag bloggar knappt längre

Jag ber om ursäkt för det, blir lite ledsen själv att jag har tappat lusten, orken, peppen för detta så himla länge nu. Men jag går runt och hoppas det är tillfälligt (har hoppats det i kanske ett år). Det handlar inte om att jag inte är glad i övrigt, det är bara bloggandet jag har tappat.
Det känns extra trist för jag vet hur mycket jag själv gillar att gå tillbaka och se vad jag gjorde när, och det har fått mig att ha med mig kameran och dokumentera livet. Händer inte lika ofta nu. Har ni några tips på hur man får tillbaka peppen? Förslag på blogginlägg jag kan göra för att känna att det är kul och inte ett måste eller en stor prestation?

Tills vidare så tycker jag ni kan testa det nya hacket vi gjorde på jobbet (endast på desktop för du behöver ett fysiskt tangentbord)!

http://1to9.se/

Har ni märkt?

Har ni märkt?


Det är vår! Igår hann jag se Snödroppar och Krokusar och Tussilago och solglasögonen var på.
Åh solen, vad jag saknat den.