Browsed by
Månad: april 2010

wien wien wien

wien wien wien

Igår kom vi hit till Wien!
Annina kom och mötte upp oss och bjöd på massa god salladsmiddag. Senare på kvällen gick vi till en liten tillställning på museiområdet. Fullt med ungt folk som festade och skrattade och mitt i detta en riktig finkultursdansföreställning.
Det var lustigt, jag har nog inte sett fin- och fulkultur blandas så i sverige.
Dessutom hade de en bar/konstverk format som en, ja, den hette Bar Rectum i alla fall.
På bilden ser ni utsikten från Anninas fönster. Nu ska vi ut och upptäcka staden lite mer. Det såg helt fantastiskt ut när vi tog en promenad igår kväll i alla fall.
Och just det, det är väl runt 27 grader idag också.
packa kappsäcken

packa kappsäcken

I morgon eftermiddag åker jag till Stockholm för att hänga lite med Tove, sen möter jag upp Joakim på Arlanda på torsdag och sedan tar vi oss iväg mot Österrike
Annina sa att de har sommarväder där och någonstans kring 20 grader. Så jag tar det säkra före det osäkra och packar ner både solglasögon och bikini.
Men nu måste jag jobba så jag får lite saker gjort innan det är dags!
begåvningar

begåvningar

Jag kan böja leden längst ut på mina fingrar, sjunga med stängd mun och låta som en droppande kran
Och den smilgrop jag har, den har jag under hakan.
folkdräkt 2.0

folkdräkt 2.0

Det här ska bli så roligt att följa från och med idag och en månad framåt.
25 modeskapare ska göra var sin dräkt i sitt tilldelade landskap. Jag hade hoppats att se en representant från respektive landskap att få göra sin egen dräkt. Det är nog så med vissa i alla fall, Karoline från Norrbotten till exempel. Åh vad roligt, jag önskar att jag fick/kunde/hann sy mer. Blir spännande att se hur Västerbottens nya blir.
glass och sånt.

glass och sånt.

Joakim kom hit igår och hälsade på. Vi började dagen med att hänga på vetenskapsfestivalen en stund, eller ja, det blev ganska länge. Anna ringde på eftermiddagen och sa att hon hade tråkigt. Vi sa att vi borde gå på bio. Så det gjorde vi. Utan förväntningar såg vi Kick-Ass, aldrig någonsin har jag velat bli en superhjälte så mycket som efter den.
Idag åkte vi ner på stan igen och jag lyckades hitta en resväska lagom stor att ta med mig till Wien på torsdag.
Sen lyssnade vi lite på vetenskapsfestivalen inne i Nordstan.
En tjej kom fram till mig och sa att hon tyckte om min blogg. Jag blev väldans chockad, och lite generad, men allra mest en massa glad. Tack!
Vi åt mjukglass, åkte hem, glömde nästan bort tiden (för det tar nästan dubbelt så lång tid att åka spårvagn in till centralstationen nu när de håller på och bygger om och grejer). Men vi hann iväg med nöd och näppe och Joakim hann med sitt tåg.
(Fast han hade gärna fått missa det där tåget och stanna lite extra. Det är så fint att ha honom här. )
kalasvimplar

kalasvimplar

Det ser ut som ett barnkalas i mina dörröppningar nu.
Jag har totalfastnat i den här bloggen och alla översöta saker hon gör och tipsar om. Så när jag väntade på att Kajsa skulle komma tillbaka från hennes utflykter i fredags så klippte jag och klistrade och gjorde dessa enkla vimplar i olika halvtransparanta papper och tejpade upp. Får se om de orkar hålla sig kvar till sommaren eller om de kommer trilla ner innan dess.
tröttarns pöjk

tröttarns pöjk

I min gamla kära korridor fanns, och finns fortfarande, en alldeles särskild jargong (jag har hört ryktas att det var Markus som var värst med allt hittepå under sina 5 år där)
Att säga tröttarns pöjk är som att helt enkelt säga att man är jättejättetrött. Eller om man är kärarns pöjk så är man väldigt väldigt kär bara. Står någon och bollar med en boll och gör det väldigt bra så säger man ”OJ! Bollarns pöjk!”.
Med tiden har dock ”pöjk” försvunnit lite för alla vet vad man menar ändå. Nu är det mest ”tröttarns”, ”bollarns”, ”kärarns”. Trots att pöjk faktiskt är helt könsneutralt. Precis som ’gammal man’.
Jag borde dock sluta vara en tröttarns pöjk då finaste Kajsa snart kommer till staden.
Vilken sorts pöjk är ni idag?
Alexa Meade

Alexa Meade


Natura Morta av Alexa Meade


Jag har ju helt missat att visa er Alexa Meades verk som jag återkommit till flera gånger och fascinerats över sen jag hittade henne. Hon är 23 år och hon målar någon slags bakvänd trompe l’oeil.
Hon målar akryl på människor istället för människor i akryl och lyckas göra det på ett sätt att det som egentligen är verkligt blir en bild. Det blir en bisarr kontrast där emellan som är hemskt intressant.
Bilden ovan är alltså ett foto av en kvinna, inte en målning.