Browsed by
Månad: mars 2008

Tromsø? (framtidsångest)

Tromsø? (framtidsångest)


bildtext: Barbara, right, and Alicia in Tromsø

Nästa onsdag flyr Tove och Julia till Tromsø, kanske så norrut man kan komma. Det betyder att alla försvann från Skellefteå.
De säger att jag ska med men just nästa onsdag blir knepigt, för på fredagen tar jag mitt pick och pack för en weekend i Paris med Ingeborg.
Sen måste jag göra arbetsproverna klart som jag aldrig lyckas göra, men jag köpte lite färg idag i alla fall. Jag har inte målat sen jag gick högstadiet tror jag.

Sen, eller nu på direkten, måste jag bestämma mig för hur fasen jag ska göra med mitt liv. Förhoppningsvis kan jag gå nåt med konst i höst, i Stockholm eller Skåne. Om jag bara lyckas göra arbetsproverna. Jag gör inget om dagarna och det gör att jag gör ännu mindre.
Egentligen kanske jag borde söka jobb någonstans.
Fast jag har ju tänkt åka till Norge och hitta nåt så det känns onödigt att fixa något i Skellefteå eller Burträsk när jag ändå inte kommer vilja vara kvar här helt ensam. Förr hade jag planerat Oslo, men de åker till Tromsø och det kanske är roligt men jag kommer ju behöva gå omkring i filtar och lusekoftor hela dagarna och snön smälter väl inte förrän i augusti där.
jag vill inte bestämma mig för nåt. Kan man inte få vara liten och de största gåtorna man måste lösa är om den fyrkantiga röda träbiten går ner i det trekantiga hålet eller inte.

Bläsch.

vi har en karta över pianot

vi har en karta över pianot

Nu ska jag berätta om Anna, fast det var inte tanken utan jag skulle berätta om ett inlägg hon skrivit på hennes blogg. Men först måste jag berätta lite om henne som jag egentligen inte alls känner.
Anna är några år yngre än mig, rödhårig och fräknig (och det är ju jättefint ju)
Anna ritar, det är kanske därför jag hittade henne (eller tvärtom var det nog egentligen). Hennes senaste bilder får mig att tänka på Daniel Novakovic som alltid är bäst och det har jag skrivit många gånger (och mina källor säger att Anna också tycker det)
Anna har bra musiksmak. Jag blev förvånad när jag kände igen rödtotten högst upp på min grannarlista på last.fm (vilket för oinsatta betyder att vår musiksmak är väldigtväldigtväldigt lika) och det är därför jag nu var tvungen att skriva om denna unga dam och hennes senaste blogginlägg. Det behandlar ämnet Mùm – we have a map of the piano. Tredje spåret på skivan jag alltid lyssnar på när jag ska sova.

Hon länkar även till videon med den här killen som gjort den på sitt eget vis, och finns det något bättre än att se en av de mysigaste låtarna nånsin spelas på glasburkar och böcker? Det tror inte jag.

(själva gör Mùm videor där det sprutar blod ur katter)

Svenska Akademiens Ordlista – nytt och gammalt

Svenska Akademiens Ordlista – nytt och gammalt

De nya orden är bland annat:
tårtning (borde väl vara när man kastar tårtor på kungen?)
chokladboll
guldtia
magkänsla
hjärnsläpp
flippa (ur)
maffialiknande
småtråkig
utseendefixerad
åldersfixerad
plåtpolis
plastmamma

”Handfri (hellre än handsfree)” skriver SAOL i den nya ordlistan också. Ska man alltså börja säga att man pratar handfri nu när man pratar i telefon? Ja, jo. Då är det bara vi börjar. Samma sak med bakstreck som hellre ska användas än backslash och spridprogram hellre än shareware

Många ord har de tagit bort. Till exempel framtidsutsikter och besjälad. Det låter lite tragiskt.
Fler ord som inte är med i spelet längre är
murmelkrage
maskerad (VA?!)
lurkig
nittioelfte
smäktan
tingeltangelmusik
varannandagsfrossa
överromantisering

annika säger:
”Ibland försvinner ord för att de på olika sätt har blivit socialt olämpliga, t.ex. negerby och hednamission som försvann redan i förra upplagan”
Julia säger:
men om man bor i en sån då… vad gör man då om orden försvinner?
Julia säger:
flyttar?

Här är alla ratade ord
och här är alla nya

Umeå Open, dag torsdag.

Umeå Open, dag torsdag.

Jag var bara där Torsdag och kommer nog inte vara där mer för ikväll åkte jag ju inte dit i alla fall trots Los Campensinos uppträdande. I morgon blir det föga troligt att jag åker dit för det är lite glest med folk som inte jobbar i min bekantskap. Dessutom går det en del pengar.

Det känns som att folk har kollat ID-kortet tusen gånger på mig och frågat om min ålder massor med gånger under dessa två dagar. Ändå har jag aldrig känt mig så gammal som när jag stod, lite på sidan, vid en stolpe, helt stilla. Med argsinta 15åringar omkringhoppandes brevid mig.

Hästpojken var tråkiga, men det visste jag kanske redan.
Familjen var dock grymma. Och då kände jag mig inte så gammal faktiskt. Tur det.

(fast åh, ja, det tar emot att missa morgondagens line-up. Den är ju som gjord för mig.)