Elin och Micke gifter sig!

Elin och Micke gifter sig!


I slutet av maj, på antagligen den varmaste lördagen dittills, spatserade jag upp till Sofia kyrka och mötte bland annat upp Fia, Filip och Jonte, som kommit långväga dagen till ära.


Elin skulle nämligen gå och bli gift! Vi var peppade.


Men varmt var det som sagt. Jag förundrades lite över vem det var som bestämt att vi skulle ha långklänning (och varför jag själv valt en lång 70-talsklänning i plastmaterial)


De var så jäkla fina och jag fick typ lite andnöd när de klev in i kyrkan pga så fina.


Kolla ba!


Brutal Beyond Belief-loggan <3


Fint att ha Jonte i stan igen, om bara för en liten stund. Jonte var ju 1/4 av bandet när vi startade, men sen fick han för sig att skaffa barn, flytta norrut och, ve och fasa, klippa av sig håret.


Fia, Filip och jag

Sen åkte vi med buss till festlokalen där en av Mickes kompisar spelade stämningsfull musik på piano


Vi hälsades välkomna med bubbel och skålade för Micke och Elin


Filip och Jonte valde att bete sig som vuxna rock ‘n’ rollers


Genom att välja en mer sofistikerad business-look


Och genom att fatta svåra beslut.


(Typ vilket band som är bäst)


Bordsplaceringen var superfin med namn på borden efter viktiga ställen för brudparet.

Jag var lyckligt lottad och fick sitta vid Gröna Lund-bordet! Där Elin och Micke hade sin första dejt.


Dukningen


Mycket fint.


Sen kom maten! Hurra!


T.ex. potatis! Mums!


Tal hölls under tiden


Drycker dracks


Som Elins bandkamrater höll jag och Filip det sista talet, eller ja, det var ett ihopkrafsat medley av låtar som vi kopplar ihop med Elin. Vi spelade gamla rockklassiker som You give love a bad name, Ace of Spades, en liten sväg Orup på det och så avslutade vi självklart med Elins paradkaraokenummer Pour some sugar on me. En given succé.


Brudparet höll tal


Och sen var det tårta!


och kaffe


I och med att Elin friade till Micke i en fotoautomat var det en självklarhet att det fanns en på festen.


Bilderna skrevs ut i dubbla exemplar, så en fick en behålla och den andra klistrades in i en gästbok som minne.


Ungefär såhär såg de ut.


Brudvalsen


Som sen avbröts med rock! Sen blev det dans natten lång!

Bland häftiga kusiner

Bland häftiga kusiner


Jag som kanske snarare kan definera mig till gruppen ‘kusinen från landet’ har fått välja ut mina Stockholmsfavoriter i en jättefin app som heter Cool Cousin!


Tanken med appen är att du använder den när du är på resande fot för att få tips från locals om var du ska gå. Så är du till exempel i New York så kan du leta upp en person som du tror gillar ungefär dina saker, och så får du denne persons utvalda favoriter på en karta!


Jag har valt ut och skrivit om 42 platser jag tycker du ska besöka när du är i Stockholm. Till exempel ett av mina favoritcaféer i stan – Älskade traditioner, där var vi och fotade och Klara fick spela min kompis.


Det gör hon rätt bra ibland.


Kolla vad bra hon gestikulerar när vi går runt söder och letar gosaker och vintagekläder.


Typiskt cool kusin


Förresten! Kjolen jag har på mig köptes på en loppis i våras. Hon som sålde den berättade att den kom från Uppsala stadsteater och har varit med i en uppsättning av Alice i Underlandet på 60-talet!


Vi gick på Pop Stockholm och fotade lite också.


Jag snodde Myran en stund.


Och tittade på glittriga klänningar!


Ladda ner appen för att se hela min karta och för att se alla de åtta andra döhäftiga Stockholmarna och deras favvoställen!
Eller ta en liten tjuvkik på min profil här

Hannas hippa!

Hannas hippa!


Hannas hippa började med ridning, hon blev bortrövad tidigt på morgonen för att få hänga med hästar


Vi hade smugit oss in bredvid hagen så att hon hade en redig välkomstkommitté när hon kom tillbaka.


Bubbel och jordgubbar – såklart!


Och en finfin slöja som sig bör.


Tove var med, ända från Skellefteå!


Det var en så himla fin dag, Hanna fick köpa kläder på en second hand-affär och sen mötte vi upp ett gäng till som fixat lunch.


Det blev picknick vid vattnet med lite frågesport om Hanna.


Vissa badade


Vissa tyckte bad var lite för kallt.


När Hanna sedan vunnit frågesporten (Här får hon en fråga på video ända från New York) så blev det lägenhetshäng.


Med en lånad katt! En i gänget hade fixat så att Hanna fick lite kattgos. Sture trivdes.


Mot kvällen begav vi oss in mot stan för vidare festligheter

 Ungefär alla var glada.

Elins hippa!

Elins hippa!

Elins hippa började med att hon fick komma till en lägenhet på söder som hon aldrig varit i tidigare.

Där var det en redig brunch på bordet!


Med allt som Elin tycker om


Mums!


Och bubbel såklart!


Johan var där


Hennes syster var där


Hon fick ett litet quiz


Och sen presenter från var och en på hippan som hon skulle försöka gissa vem det var ifrån. Alla presenter var ihopkopplade med minnen eller något annat särskilt som denna person och Elin delade.


Filip var också där.
Själv var jag lite halvt med pga dunderförkylning så efter brunchen gick jag hem och sov när de andra lallade runt på Gröna Lund och hade femkamp (som Elin och Micke hade på sin första dejt)


Sen anslöt jag till middagen

Nina, Elins bästa vän sedan de var i princip nyfödda, som hade fixat typ allt så himla bra!


Sen stack vi vidare!


För nästa grej som är Elins favvo

Nämligen karaoke! Men där nånstans tog min energi slut igen och jag gick hem och däckade.

Hej!

Hej!


Jag lever och mår! Inte bloggen dock, men för att en person ska kunna leva och må så blir det så att vissa saker i livet får stryka på foten en stund. Min vår var full av saker, möhippor, bröllop, gig och dessutom sa jag upp mig, jobbade det sista och i augusti börjar jag mitt nya jobb. En massa spännande saker! Så, det är väl därför det blivit lite tomt just här.


Jag har även varit less på en högerhand som inte vill vara med i tid och otid, som gör ont. Det är som att ständigt ha tandvärk och nånting som stör när en t.ex ska göra något så vanligt som att borsta tänderna eller plocka ur diskmaskinen. Jag blir orolig över mitt val av jobb, mitt val av fritidsintressen och allt.


Så ibland har panikångesten skuttat fram igen. Ungefär såhär.
– Psst! Hallå? har du saknat mig, viskar den plötsligt.
– Nej, men vad gör du här? svarar jag och tittar mig nervöst omkring
– Jag tänkte hälsa på, det var ju så längesen sist.
– Sluta nu, jag vill inte ses.
– JO NU KOMMER JAG, skriker den
– Vänta, vänta, vänta. Inte nu, jag orkar inte, vill du ha godis istället?
– INGET GODIS TACK, DU KAN INTE STOPPA MIG!

Ja, så sen blir en lite trött, och sen går allt tillbaka till det normala och allt är som vanligt och glatt. Som det ju faktiskt är för det mesta. Då brukar jag till exempel använda mig av allt smink jag har för att försöka åstakomma någon slags holografisk effekt.

Och med det sagt så ville jag bara säga att det kommer några blogginlägg framöver med foton på sånt jag gjort under den här tiden jag varit lite försvunnen. Hej hopp!

Förstamaj

Förstamaj

På den förste maj ska det demonstreras och jag och mina vänner hängde med F!


Lyssnade bland annat på grymma Lisa Palm (Amandas bästis) som pratade om potatis.


Vi gick längs hornsgatan till Tanto och vädret ställde till med fest.


Så det blev att väcka upp både fräknar

och solglasögon

Vi lyssnade vidare på talarna på flaket, åt frukt och drack festis och sen promenixade vi vidare längs vattnet


Vi hamnade på en uteservering, men det blev för kallt.

Så vi gömde undan fräknar och solglasögon och gick in och fortsatte diskutera livet

Tjohej!

Och du står i vår och tror som jag: att världen är din buffé

Och du står i vår och tror som jag: att världen är din buffé

Säkert! meddelade att det skulle bli en spelning på Dramaten, vi satt beredda när biljettsläppet skedde med något verkade ha blivit fel. Vi skulle ju ha tio biljetter men det funkade inte, platserna fanns inte. Klockan blev kvart över biljettsläppet och supporten meddelande att det var slutsålt. Hur kan det vara så?! utbrast vi. Efter uppdaterande fick vi till slut tag på våra biljetter, spridda platser och kanske inte de bästa. Men vi var nöjda ändå.

Sen igår var det dags, vi letade oss förvirrat fram i byggnaden tills vi hittade vår sektion och platserna bland främlingar. Kvinnan bredvid mig satt också ensam, hon kunde byta med Hanna och redan vid första ackordet greppade vi tag i varandras händer och släppte dem endast för att applådera. De flesta låtar kan jag som ett rinnande vatten, så nästan varenda låt gav mig hjärtsnörp. Annika Norlin berättade i mellansnacket om de människor som gör bra saker för andra, och för samhället. Och sen spelade de Riot. Hon sa att det var lite smått ofattbart att spela hennes låtar för andra, men vissa kanske är lite overkliga att spela för ett fullsatt Dramaten. Så Dian Fossey spelade hon blundades. Herregud vad fin den är den låten, och så jäkla bra Norlin är, texterna, musiken och ljuset på Dramaten var så mäktigt ibland så en ville gå av på mitten.

Efteråt såg jag ut som en akvarellmålning, eller metalhead. Men det är okej, så blir det ibland när någon sjunger låtar som varit soundtrack till minst allt i ens liv och texter som en både vill fnissa och gråta till och bara vara störtförälskad till.

Jag ska bara komma ihåg att uppdatera sminklådan till nästa gång jag ser Säkert! live.

(2011 såg jag och Hanna Säkert! på Trästockfestivalen, det såg ut så här)

Skapandet

Skapandet


Grunden i mitt liv är att skapa saker, så är det nog. Ofta gör jag saker bara för skojs skull, internskämt eller att jag går igång på en diskussion och känner att den behöver passande bildmaterial, en logotyp eller något liknande. Så här kommer ett gäng mer eller mindre lyckade skapelser som ofta är relativt snabbt gjorda för att dela med mig främst till mina vänner.

Hångelhörnan är namnet på en chattgrupp jag har med Clara och Amanda. Det kom sig av att vi skulle hänga en kväll och sa att det var ”singelfest”, egentligen mest för att personerna med partner som annars är med, Karoline och Klara, inte skulle vara med. Gruppen fick namnet till Hångelhörnan, pga kändes passande. Dessutom behövde den en liten logga. Så så fick det bli.

 


Mitt jobb skulle byta namn, Mikaela och jag röstade på Space Kittens. Jag har fortfarande svårt att förstå varför vi inte heter det idag. Jag gjorde denna bild för att visa vår besvikelse för cheferna.

Senare illustrerade jag mitt kompisgäng i samma stil.

 


Detta är hiphopnamn var Fredrik, som är matematiker, mycket nöjd med. Även loggan.

 

Amanda och hennes pappa dj:ar båda två. Det var tal om att de skulle köra ett gig tillsammans och jag tyckte absolut att de behövde en 60-talsinspirerad logga. De har ju ett osedvanligt snyggt efternamn också vilket för det hela enklare.


Denna logga har jag sedan fått äran att glittra fast på Amandas hörlurar.

Och när vi ändå är inte på dj:ande, så har Amanda, Clara och jag bestämt oss för att vi framöver kommer köra under namnet Toppar och dalar. Men det är ju fullt allvar och ingen lek som övriga kreationer i detta inlägg. Men processen för skapandet av denna var väl ungefär likt alla de ovan. Så in och gilla oss på facebook, följ på instagram och boka oss för dansant dj:ande!

Glitter, cellofan och prosecco

Glitter, cellofan och prosecco


Emily Dahl hörde av sig för ett tag sen och frågade om jag skulle vara peppad på att bli fotograferad av henne, sådär bara för kul. Jag har följt Emilys fotograferande länge och hon är så jäkla duktig, så jag kände mig mest lite generad att bli tillfrågad men sa såklart ja. Vi gjorde ett moodboard tillsammans med ungefärliga referenser av vad vi kunde göra. Jag panikade lite strax innan med någon slags prestationsångest, Emily sa: ”Se det som att vi bara lattjar runt och så får det bli vad det blir”, det kändes som en rimlig nivå efter en rätt omskakande helg.
Vi kombinerade våra båda passioner: Glitter och cellofan, och här är några av de första bilderna.


Jag är inte direkt van vid att någon annan står bakom kameran, men Emily är verkligen grym på att få en att känna sig bekväm, hon berättar och visar hur en hur en ska posera för att bli sitt snyggaste jag och kommer med hejarop så hybrisen sköljer över en.


Emily har skrivit fantastiskt fint om processen kring fotograferingen och om mig (!), behöver inget cv längre utan ska bara skicka en länk till det inlägget.

Mer bilder kommer i framtiden!

Tjatromantik

Tjatromantik


”Tjatromantik utgår från att män förtjänar och har rätt till kvinnors uppmärksamhet och omtanke”

Såhär lagom till att säsong 4 av Skam är här vill jag lyfta denna videoserie som Fem i familjen gjort. Med utgångspunkt i William och Nooras förhållande som började precis som rubriken säger: Med tjat. Det handlar om mannen  som inte kan ta ett nej och i den saga vi får berättat för oss gång på gång i film och böcker så visas det som något positivt, att han är passionerat förälskad. Samma beteende från kvinnor (i Skam är detta Vildes kärlek till William) så beskrivs hon som hispig och världsfrånvänd. Jag tycker verkligen Fem i familjen har gjort en bra sammanfattning av denna problematik, så nu när de har släppt tredje delen kände jag att det var dags att tipsa om dem allihop i ett inlägg.
Se, sen kan ni diskutera i smågrupper.