annika bäckström

Min gamla dator har tröttnat och jag har köpt en ny. Därför är jag inne i en övergångsperiod med att föra över filer och rensa. Samtidigt tänker jag att jag ska lägga upp alla gamla bilder på Flickr för att ha det som extra backup och kanske inte ha allt allt på datorn för att spara plats för nya bilder och filmer. Det tar sådan tid efter att ha fotat nästan varje dag i fem år. Jag hoppas en ny fräsch dator får mig att vilja fota och redigera mer, tills dess så fotar jag med telefonen. Vi kikar lite på hur det sett ut på senaste tiden, bland annat har det blivit vår! På första bilden är vägen till mitt jobb för ett antal veckor sedan. Nu är hela backen full av små blå blommor!

Jag gjorde en liten battlejacket åt Judit som älskar den! Självklart har den mitt bands logga på ryggen. När hon blir stor ska hon bli cirkusprinsessa, busschaufför och sedan rockstjärna. Hennes band ska heta Tappa tänder-rock. Kom ihåg var ni läste det först.

Och på tal om det så övades det på att spela också. Bilden till höger spurtade iväg och fick ungefär hundra mer likes än någon av mina bilder någonsin fått. Så kan det bli.

Jag har tränat på att skriva och köpte pennor med penselliknande spetsar. Det är inte helt lätt men det tar sig, jag gillar speciellt orden Werewolf Strawberries och Sugar Lion som kommit till på vänstersidan.
När jag jobbar så sitter jag ju mest hela tiden framför datorn så mina ögon har blivit lite trötta, så jag har nya glasögon som ska råda bot på det, lattjo-Ray Bans!

I helgen har jag hunnit med att sjunga sönder rösten på karaoke och fått rock n’ roll-värk i nacken efter att ha sett Örebrobandet The Boatsmen spela. Det var banne mig en riktigt festlig helg.

Vill ni följa mig på instagram så heter jag annikan där.

Jag har varit rätt inaktiv här och knappt fotat någonting med min vanliga kamera. Men jag tänkte att vi tar en liten titt hur det har sett ut genom telefonen istället. På instagram heter jag annikan, dvs. Annika i bestämd form.

Great Works spelade fotboll mot andra byråer och jag gick dit som publik, det slutade dock med att mina fotbollsfötter (som egentligen inte tyckte så mycket om fotboll när det begav sig) inte kunde hålla sig ifrån så jag hoppade in på sista matchen. Jag gick på bio med mig själv en eftermiddag och såg Oz the great and powerful. Den var precis som jag ville att den skulle vara och perfekt när det kändes som att en verklighetsflykt behövdes.

Mamma och bror var på besök när min syster fyllde år. Vi bjöd barnen på pannkakor hemma hos mig. Till höger är en mycket svår skulptur jag satte ihop.

Hårdare saker: Min allra, allra första avslagna trumpinne. Det känns stort. Näsblodet var inte efter slagsmål utan helt enkelt efter en förkylning.

En dag träffade jag upp Anna och David och tog såklart med den bakande donnan till ladurée och tog den instagrammigaste bilden jag någonsin tagit tror jag.

Jag har införskaffat två halsband! Det till vänster är från H&M (fast avkortat för att sitta rätt) och den hängande kaninen kommer från Monki.

Matilda bjöd på brunch på Reimers en av de där varmaste dagarna. Judit och jag matchade i blårandigt (bild från Matildas instagram)

En dag satte jag upp håret och, som en vän brukar säga, fastnade i gardinen.

Min bild ”Men kom då!” är med på ledarsidan i nr. 4 av tidningen Älskade Hem och till höger är från när jag var på en spelning med underbara Wintergatan. En sån där spelning man ler rakt igenom, resten av publiken med, och när man går hem efteråt finns det en sådan där känsla av matthet och eufori som bara kommer efter en riktigt bra spelning.

Sist men inte minst: Jag har köpt en cykel! Ett företag som har hand om cyklar från förrådsrensningar och liknande sålde ut det sista de hade i söndags, många behövdes fixas med och denna fick jag för 280kr. Jag har mekat lite med den och bytt däck och slang och ska byta trampor (en saknas). Sen ska jag och min Crescent glida omkring i sommarstockholm

Så här såg det ut på min sista dag på Great Works. Jag packade ihop mina inneskor, böcker och papper. Sedan var det avskedsfika med macarons och jag gjorde cakepops och sen fick jag paket med ännu mer baksaker. Lite sorgligt var det, men helt okej.

På söndagen flydde jag till min vän i Uppsala för att komma bort från allt en stund.

Till min vän Hanna alltså. I trapphuset bodde det en katt som var bra på att öppna dörrar men inte stänga dem. När inte Hanna hade lektioner så satt vi på fik. Hon pluggade och jag virkade och drack hallonsaft i timmar. Som liten var det min favoritdricka och av någon anledning hette den Dolla, päronsoda hade därför namnet grön dolla.

Innan jag åkte passade jag på att klippa mig. Tyvärr inte här men frisörsalongen låg i samma lokaler som denna barberaren. Ibland önskar man att man hade skägg.

Nu är jag hemma en stund, men risken finns att jag flyr igen. Det är sånt man kan passa på att göra när man inte jobbar.

I mellandagarna kom min nya jobbtelefon efter att ha haft spräckt skärm i evigheter. Därför blev det mycket instagrammande under mellandagarna. Den här jultröjan var med på julfesten, fast då i Sebtons ägo. Jag snodde den och hade den nästan varenda dag uppe i norr för varm och samtidigt julig och fin går nog inte att vara på annat sätt.
Till höger en bild från vår stuga där mina syskon har krokar, tyckte det var så fint att Judit hängt sitt halsband där.

Hos Joakims föräldrar var det en vintervärld och minus 20 grader. En dag blev det varmare och allt blev kramsnö så vi byggde en snökatt.

Mamma hade bokat gympasalen två dagar i rad och vi byggde hinderbanor och upptäckte hur fruktansvärt snurrig man blir av att göra kullerbyttor. Det visste jag inte. Tänk så tror man att man fortfarande kan saker men så kommer en simpel kullerbytta och talar om för en att man blivit gammal.

I Umeå fick jag klappa katter och sedan följde jag med Joakim till vår vän och frisör Sofia som precis börjat jobba på KällbergElmberg som är frisörsalong, galleri, butik och så vidare.

Igår, på sista dagen av ledighet köpte jag led-ljusslinga på IKEA och monterade fast på min pysselsekretär. Knopparna förvandlades till djur och sen tog ledigheten slut.

Jag har hittat min nya favoritförfattare Andrew Kaufman och läst hans bok Den krympande hustrun.

Filip och Jonte ordnade skola på jobbet för att lära designersarna lite mer om front-end-utveckling och jag var räv på min egen maskerad.

Judit gick på sin första storbio (alltså inte knattebio) och vi såg Modig. Sen har vi ätit glass.

Här är två teckningar jag ritat på då och då när jag väntat på att enorma photoshopdokument ska öppnas på jobbet. Sedan en galet supernyttig och god lunch min f.d. kollega Emma bjöd på en dag.

Elin skaffade en superfin tatuering och jag ville ju inte vara sämre, det är bara det att det där med tatueringens beständighet skrämmer mig. Tusch=bra.

Finaste böckerna blev mina via Stadsmissionen och en gång sprang jag förbi söta kolonilotter.

Mamma kom till stan och Judit fick berätta en massa saker för sin mormor och sen skulle de resa bort.  ”Nej vi ska inte till Mallorca, vi ska till Mallis!” sa hon. Joakim och jag fick lyssna på när Filip spelade  dragspel istället för att följa med.

På en lägenhetsvisning hade homestylisten fått vargfeeling, vi la bud på en annan och höll tummarna så hårt så vi fick den!

Elin, Filip och jag kollade på prisad reklam och gick på Creative Mornings där grundaren av Tictail berättade om sin livsresa, iförd stövlar.

Häromdagen flanerade jag runt på Hötorgsloppisen och hittade en förpackning som det stod Bridge på. Dock var det inte kortlekar i den som jag trodde, utan fyra små askkoppar. Såklart. Dessa tre atletiska män fanns i ett fotoalbum som verkar ha tillhört en kapten på ett plan. Möjligtvis någon av herrarna på bilden.

Månaden avslutades med att jag blev smittad med magsjuka från Mallis när jag skulle välkomna hem resenärerna. I natt var en pina, men idag mår jag nästan helt bra. Dock är det mest cola och snyft-tv som gäller.

När jobbet började om efter semestern så fick jag återigen träffa de långhåriga och skäggiga medarbetarna. En annan lunch tog Caroline, Elin, Linn och jag en tur på stan.

På en tillställning fick man dekorera sina egna muffins för en tia och jag hade mina rosa skor med glitter på (som tyvärr har åkt i soporna nu efter en sjöblöt promenad i regnet.)

Jag sålde illustrationer och ringar på Tictail Block Market

Judit har fått instagramma (hon väljer alltid ”Den grå!”) och jag sov i typ 14 timmar i sträck en gång.

Jag bakade enorma muffins till min födelsedag och fick frukost på sängen.

Och när jag blev bjuden på lunch samma födelsedag blev kvittot aningens ockult. Någon dag senare hade vi avslutningsöl för Linn och spontangick på bästa karaoken och sjöng Grease tillsammans hela gänget.

Här är tyllkjolar jag drömmer om att äga och min vy när jag vaknar.

Jag gick på Popaganda och spelade pingis med Filip och fick snyggaste svinryggen.

En gång då jag och Joakim inte visste var vi var och en bild från min kaffepaus på Världens härligaste eftermiddag med mig själv™och bland annat försökte laga mina trasiga nagelband på ett manikyrställe. Det var lite märkligt att gå till ett sånt.

Världens härligaste eftermiddag med mig själv™bjöd däremot på fina produkter från våra sponsorer (läs, mig själv). Pyssel och nytt smink!

Min regnjacka har varit min bästa jacka.

På jobbet har jag kikat på Elins fantastiska legomatlåda och fått muffins.

Sen har jag varit i Umeå och lyssnat på Karin när hon pratade sociala medier och åkt vilse med hennes fästman Samuel.

och bröllopet från helgen förstås! Här är mannen i mitt liv vid en åker och en av männen bakom Den Dynamiska Duon och hans nyproducerade barn.

Ett smygfotat brudpar som får en liten stund för sig själva sent under festkvällen.

Sen dagen efter hade Mattias på sig bandet Winhill/Losehills tröja. Passade nog första bokstaven i deras efternamn Waller och Lidström. Och till sist mig själv i favoritjackan igen. Gulddjuren var med på bröllopet och blev ett minne som brudparet fick behålla och ställa i bokhyllan.

Lite så här har det sett ut i min telefon när jag tittar tillbaka, Instagram använder jag så himla ofta att det nästan inte kan vara riktigt sunt. Ovan är det en blandad kompott av renar, en arbetskamrat, en systerson, en isdroppande mustasch och ett analogt meddelande som låg på mitt skrivbord när jag kom tillbaka från ett möte (försökte svara, tror inte han fick det).
På ett sätt älskar jag att man bara kan titta och interagera med andra via telefonen och att Instagram aldrig skapat en plattform på nätet. Å andra sidan kan jag tycka att det blir väldigt exkluderande mot de som inte kan använda appen. En svensk kille verkar ha tyckt likadant, eller i alla fall tyckt att det behövdes ett ställe som inte var telefonen att samla sina bilder på och kika på andras. Copygram döpte han det till.

Här finns alla mina bilder