Browsed by
Månad: mars 2013

Pannkakor, piggelin och allt det andra

Pannkakor, piggelin och allt det andra


Allt som var och allt som inte blev. Det är det som är sorgen, det är det som gör ont i kroppen.
Att de drömmar som fanns då slutade finnas och därför inte kunde bli på riktigt, att de känslor som en gång var försvann.

Jag låg i sängen i mitt flickrum några veckor efter att vi träffats första gången. Som tolvåring hade jag hängt upp självlysande stjärnor i fiskelinor från taket. Jag låg säkert en halv dag och tittade på dem och jag kunde inte röra mig. Jag var så kär att det kändes som om jag skulle gå sönder om jag rörde mig en enda millimeter.
Du var min musketör, det var så vi sa det.

Andra gången du hälsade på mig hoppade du från en höjd och vrickade foten. Hela natten låg du och hade ont och jag sov på ditt bröst. På morgonen var det bättre.
Du sjöng för mig i köket när du lagade pannkakor. Du sjöng om att vi skulle bli gamla tillsammans och jag har nynnat på den sången i nästan fyra år och sen åt vi piggelin i parken.
Jag sa att jag tyckte om dig och du sa att du såg det på mina ögon. Jag minns att det nästan brändes bakom dem.

Du stod på tågperrongen och jag satt på tåget. Jag hade börjat gråta redan innan och slutade aldrig riktigt.
Jag flyttade till dig för inget annat skulle någonsin fungera.
När du somnat så drog du mig till dig och höll om lite mer.

Du tog hand om mig när jag grät, när jag skakade och skrek. Du gjorde varm mjölk och höll om mig när hela kroppen gjorde ont. Du var stor och jag var liten, du var stark och jag var svag. Jag tror du kunde allting, till och med hoppa jämfota över staket.

VI flyttade mellan städer men du var alltid viktigast för mig. Jag kände att all min gråt infekterade varenda lägenhet men det gick bra så länge vi flyttade därifrån. Sen började det kännas som om all gråt hade infekterat oss.

Vi blev bäst tillsammans när andra var med. Jag var bara ledsen när vi var ensamma och ingen annan fick någonsin se. Jag vände på kuddarna med mascarafläckar när någon kom på besök.

Vi köpte en lägenhet och vi skulle få vårt, vi kunde bo här precis hur länge vi ville. Det blev ett stort projekt och jag målade och byggde när du jobbade sent.

Sen när allt började lugna ner sig var den rädslan jag haft i flera år inte bara en rädsla utan den var faktiskt på riktigt och den här gången kunde jag inte sluta tänka på det.

Jag sov inte längre nära dig, jag sprang inte till dörren och pussade dig hejdå. Det där som brukade finnas fanns inte längre och jag som alltid sagt lite mer än vad jag borde sa allting till dig.

Det dåliga samvetet sitter strax ovanför hjärtat, kniper till i halsen ibland. Mot dig, mot alla som tycker om dig, mot alla som sa att vi var fina tillsammans, mot mig själv.
Det känns rätt (det har även du sagt att du tycker), som ett bra beslut, men även det gör att det dåliga samvetet kommer och tar över ibland.

Jag blev aldrig stark och du blev aldrig svag, förutom den natten jag sa att det var slut.

Det lilla påskpyntet

Det lilla påskpyntet


Jag ska inte göra så mycket i påsk. Månaden har varit tillräckligt händelserik för att jag ens ska orka tänka på att göra något. Livet är lite speciellt just nu och jag lever i någon slags bubbla.
Jag går hos en terapeut som jag gjort sedan årsskiftet och nu även hos en coach jag fick genom jobbet, jag jobbar med mitt mående och försöker samtidigt ta beslut om saker i livet och jag söker lite jobb när stunden faller på.
Jag mår fortfarande bra, fast är ledsen ibland. Det känns som jag måste få vara det lite. Coachen säger att jag har lindat in mig själv i silkespapper och råkat göra mig själv lite suddig i kanterna. Jag vet att jag kan saker, men vågar inte tro på det helt och fullt.



Mamma tog med sig ägg från min kusins höns för några veckor sedan och jag kände att man nästan inte fick knäcka dem utan blåste försiktigt ur dem för att kunna ha framme.

De skiftar i rosa, brunt och mintgrönt och så är de så himla söta. Påskriset hann jag inte alls med att köpa innan det blev påsk, så en skål med fjädrar får duga som pynt i år.

Stereotypa påskkärringen

Stereotypa påskkärringen


Skärtorsdag och påskkärringarna letar godis och åker till Blåkulla.


Klassisk påskkärring brukar ofta se ut så här med fräknar och rosiga kinder.


Huckle och förkläde.


Men varför är det så bestämt hur påskkärringarna ser ut? Alltid alltid är det samma, vem bestämde det och varför finns det så få som testar något annorlunda?


Varför inte köra på något nytt i år?


Skippa kvasten, ta på matrosmössan och ta båten till Blåkulla denna gång.

 
Jag antar att påskkärringarna har med kaffekannan för att de åker så långt och så länge. Att somna mitt i färden kan vara förödande, så en kopp då och då kanske behövs även om man tar vattenvägen.


Glad Påsk!

Glasögon, månen och en låtsasfödelsedag

Glasögon, månen och en låtsasfödelsedag


I fredags gick Elin och jag på releasefesten för EoE glasses samarbete med Sahara Hotnights.


Skitsnygga solglasögon från Västerbotten alltså.


Trots att jag uppenbarligen blev så himla glad i dem så förmådde jag inte att köpa. Vågar inte ha dyra solglasögon för de försvinner ju jämt, sen känner jag fortfarande att om jag ska ha några så borde jag ju vara så lokalpatriotisk det går och ha Burträsk på näsan.


Efter att ha druckit en och annan Norrlands guld och ätit vindruvor så kände vi oss skrämda över hur snygga alla som var där var, så vi smög hem.


Under helgen har jag bland annat sysselsatt mig med att använda tavelkritorna


och försökt efterlikna alla sjöar och vulkaner som man ser på natten.

Och sen fick jag en egen måne i köket.



För att få prova baksakerna jag fick i avskedspresent från Great Works så blev det tårta. Med i paketet var bland annat denna fantastiska skärare så varje lager i tårtan blir perfekt. Förstår inte hur jag levt utan den.



Jag låtsades att jag fyllde år (men fick inga presenter) och gjorde en superklassisk födelsedagstårta.



Sylt, mosad banan och marsansås. Precis som det ska vara.
Helst med äppeljuice till.

Zingosommar

Zingosommar


En dag hänger det ett presskit på ens dörr. Man öppnar det och där är det solglasögon, skärmmössa, idominsalva och en fläkt.


Man kör allt på en gång för ingen mår bra av att göra saker halvhjärtat.


Och man sörplar nya Zingo tropical som om det inte fanns en morgondag.


Solen lyser genom fönstret, fläkten blåser en i håret och man tänker att nu är det sommar. Så får man ett infall och går ut på balkongen.


Snö.


Sen går man in igen och gömmer sig under ett täcke några månader till.

Nu är du ett du och jag ett jag.

Nu är du ett du och jag ett jag.



Det hände väldigt mycket på en gång i mitt liv, kanske för att det någon gång måste hända. Till slut finns det inte mer av något och plötsligt bodde vi bara ihop, vi hade vuxit ihop.

Joakim och jag är inte tillsammans mer. Vi var tillsammans i fyra år och lite till. Han var min första riktiga pojkvän och en gång var jag så Disneydunderförälskad att knäna på riktigt böjde sig ibland och jag trodde inte såna saker hände i verkligheten.

Vi high-fiveade för att vi fått ha det så himla bra, sen var vi inte vi mer.

Det är sorgligt för det som var och det är sorgligt för det som inte blev, men det konstiga är att jag är glad. Jag är så glad att min syster skickade ett sms till min mor för att berätta att jag var så glad.
Förut var jag livrädd för framtiden, nu sitter jag här utan jobb, utan personen som varit min trygghet och ett stort lån på en lägenhet.
Jag vet ingenting om vad som ska hända, men det gör inget.
Det känns bara spännande.

Saltå Kvarns Drömmorgon

Saltå Kvarns Drömmorgon


Jag älskar att bo i Stockholm för då kan man få stiga upp tidigt som skrabben för att gå på något så fint som Saltå Kvarns Drömmorgon med Underbara Clara och Lady Dahmer.


Det pratades feminism, att köna sina barn och hur mycket en prinsessklänning påverkar. Hur det är att man oftast säger ”Hej! Vad snygg du är!” istället för allt annat som man kan säga istället. Till exempel att man tycker om någon eller hur jäkla kompetent personen man har framför sig är.


Så med det sagt så var det många kompetenta damer som Emma,


och Miriam på plats + hur många andra bra tjejer som helst. För det var bara tjejer.


Och här är jag superglad med Clara och Miriam.


Efter en god frukost och lite snack så gick jag hem med det här. Mums!

Pratet livesändes och går även att se i efterhand här (spola fram ungefär 14 minuter).

”Lite tuffare. Lite mörkare. Lite hårdare”

”Lite tuffare. Lite mörkare. Lite hårdare”


Just ja, i går gjorde jag denna bild som hastigast när jag och en vän diskuterade hur lång tid det skulle ta innan någon gjorde om låten ”Dina färger var blå” till ”Dina färger var svart” efter att Tommy Nilsson meddelat att han byter namn till Black.

Det är alltid kul att se hur snabbt internet jobbar när något sånt här händer. Snabbt börjar det spekuleras i vem detta är en kampanj för. AIK var det många som trodde.

 

Som tur var var det bara choklad.

Frågan är hur mycket pengar Black, nej förlåt, Tommy, fick för att göra detta. Och om det kommer förfölja honom fortsatt under hans tuffare, mörkare och hårdare karriär.

flykten

flykten


Så här såg det ut på min sista dag på Great Works. Jag packade ihop mina inneskor, böcker och papper. Sedan var det avskedsfika med macarons och jag gjorde cakepops och sen fick jag paket med ännu mer baksaker. Lite sorgligt var det, men helt okej.


På söndagen flydde jag till min vän i Uppsala för att komma bort från allt en stund.


Till min vän Hanna alltså. I trapphuset bodde det en katt som var bra på att öppna dörrar men inte stänga dem. När inte Hanna hade lektioner så satt vi på fik. Hon pluggade och jag virkade och drack hallonsaft i timmar. Som liten var det min favoritdricka och av någon anledning hette den Dolla, päronsoda hade därför namnet grön dolla.


Innan jag åkte passade jag på att klippa mig. Tyvärr inte här men frisörsalongen låg i samma lokaler som denna barberaren. Ibland önskar man att man hade skägg.

Nu är jag hemma en stund, men risken finns att jag flyr igen. Det är sånt man kan passa på att göra när man inte jobbar.

Portfolion

Portfolion

Om man ska kunna söka nya jobb, ja då måste man ju ha en lite mer uppdaterad portfolio än vad jag haft. Så nu finns det lite nya grejer där. Några som jag gjort på Great Works, några saker jag pysslat själv och några saker som är rent hittepå (för tillfället).

Titta gärna:
www.annikabackstrom.se

(Jag hoppas det ska visa att jag kan lite mer än bara illustrera, för även om jag gillar det så är det nog inte det jag vill jobba med heltid.

Och någon gång i framtiden ska den bli responsiv såklart, men mitt kodknackande är fortfarande på trial and error-nivå så jag tar det steg för steg.)