skruttan är här!
Hon äter mest potatis och tränar pilates. Ja ni ser ju vad hon anstränger sig på pilatesbollen!
juldagen på Balzac
Igår var en sådan där träffa-alla-man-inte-träffat-sen-i-somras-kväll. Ni vet under julen då alla kommer hem och troligtvis går ut. Erik nämnde skellefteångesten en massa gånger (det där med att alla går ut, många har satsat lite för hårt kvällen till ära och blir lite odrägliga), Susanne var överlycklig och vi var glada allihop. I dag är jag alldeles hes för man måste ju prata så mycket, och så högt, för att få sagt allt man vill säga en sånhär kväll.
Julls och jag
gamla tjejgänget. Julia, jag, Tove, Sus och Hanna. Hanna ser roligast ut där på hörnet.
Erik, jag, Tovis
Adam hade fått målade naglar
Erik var glad, ibland fylld av ångest.
finfina Jonas!
Sus
Lunne!
Och sen träffade jag Alex (min vän och även min brors flickväns lillasyster), som blivit pålurad för höga skor.
O Helga Natt, klassiker
Hela låten kom inte med, det var nog mest tur för er.
Min far iklädd sin eminenta julklädsel. En slipover han tydligen fick långt innan han träffade min mor (vilket alltså var jättelängesen). Min bror iklädd skördekostym från 10-20talet (eller något sånt, kan vara 1800tal också, vi vet inte riktigt) Andrea i rutigt 50-tal och jag i rutigt 60tal.
dan före dopparedan
Det är en hel massa snö här i Valsfäboda, idag var det stora julgranshuggningsdagen så vi begav oss ut i skogen och letade. I den här skogen finns det förrymda mufflonfår, troligtvis inte så farliga men deras spår finns överallt. Jag trodde nästan det var en myt, men ikväll kom min bror och hans tjej in, chockade över det mufflonfår som stirrade på dem utanför ladugården.
snö snö snö
Andrea, som fick fälla granen
Pappsen
Bror och den jättestora hästen
Mamma
Senare tog vi fram alla julsakerna. Vår julgran är alltid full av konstiga saker som gröna bläckfiskar av garn med miljoner armar, konstiga tomtar och fåglar som tappat vingarna (och ser därför ut som tumlare).
Sen så är det oerhört stjärnklart här! Ikväll såg man tydligt konturerna från vintergatan och massor med stjärnor. Jag gillar sånt väldigt mycket.
åka hem
I natt satt vi uppe till 4 och gjorde julkalender (allt är klart, till slut, nu ligger inläggen och bara väntar på att läggas upp!) och drack glögg med Pete och Sebbe som var de enda kvarvarande i korridoren. 3 timmar senare steg vi upp och hoppade på bussen för att sedan hoppa på tåget (behöver jag ens säga att vi sov mest hela vägen till Stockholm?). Vårt flyg gick precis när det skulle gå. Jag och Joakim gick skilda vägar och nu sitter jag i Nölgårn som den kallas. Det är där min kusin bor. Vi bor i Sörgårn, det är vår sommarstuga, men jag skulle snarare kalla det julstuga för det är alltid här vi firar jul. Det är här pappa växte upp som bonnpojke och just är det en massa snö här och en hel massa skog runtomkring. I morgon ska vi hugga julgran, pynta huset och allt sånt där som man gör kring jul.
Petter söker fru – en kontaktannons
Petter bor i korridoren, han är en sådan där som drar mest och bäst ordvitsar av alla jag känner (han klår till och med min bror). Han är väldans trevlig och mycket sällskaplig. Och är som han själv brukar säga: Petter than Petter.
Nu är det dock så att Petter saknar någon att hålla nära. Det här är hans egna ord:
”Jag är: 23-årig intelligent och lagom snygg/ful nörd/velpelle som älskar sport, spel och musik i en lite tyngre, mörkare och misantropisk tappning. Jag har en absurd och ofta oanständig humor som du antingen kommer älska eller avsky. Jag hatar vinter och snö och vill helst bara fly till varmare breddgrader, gärna med dig. Trots mina till synes aggressiva och misantropiska drag, så är jag egentligen världens snällaste kille som vill ha fred på jorden och ett fint badkar.
Du är: en tjej som gillar mig. Det räcker.”
Tror du att du är rätt för Petter, eller känner du någon annan som är det så tveka inte att maila eller kontakta någon av oss på något sätt, till exempel genom en kommentar här (jag förmedlar det vidare till grabben).
Känner du att du i hemlighet vill ha mer av Petter, eller vill veta mer innan du bestämmer dig för att ta steget, så har han en egen blogg
arkivbilder, klickar du på kategorin ’Karlstad’ i menyn till höger så finns det ännu mer om du letar.
tusch, pappersflygplan och maskerader.
Mamma ringde bara för att säga att jag skrev fint på julkalendern. Då blev jag glad. Det här gjorde mig också väldigt glad. Hon sammanfattade det bra om vad den handlar om.
Den här bloggen har många fler besökare nu än vad den haft tidigare, så jag tänkte att jag skulle ta och presentera mig en sväng (Dessutom får jag ofta frågan av mina vänner ”men Annika, var håller du hus nuförtiden, vad gör du?” Så en presentation är kanske bra även för dem)
Jag heter Annika Bäckström som du säkert redan listat ut. Jag är från Burträsk. Ett ganska litet ställe men vi har vår berömda ost; Västerbottensosten. Den kan bara tillverkas där, men ingen vet varför.
I år fyllde jag 20 år och startade företag och kan därmed kalla mig illustratör hur mycket jag vill. Efter en kort sväng till Skåne bestämde jag mig för att flytta till Karlstad och läsa kultur och konst på Universitetet här och kramas lite mer med min Joakim. Jag bor mest i hans korridor, som faktiskt är världens bästa korridor.
När jag var liten sa jag att jag skulle bli författare och konstnär. Jag ritade en hel massa som liten, sen hittade jag kameran och jobbade mig uppåt genom analoga kompaktkameror och enkla digitala kameror och tänkte att jag skulle bli fotograf. Jag skrev min första dikt i augusti 2006. Ungefär samtidigt startade jag min första blogg tillsammans med min syster (har innan dess haft olika sorters hemsidor sen jag var kanske 12 år). Snart insåg jag att jag ville rita igen och började med det.
Jag har och har haft en hel massa bloggar, kanske 12 stycken totalt. Kan vara fler. Jag är förälskad i kärleken och det är sällan jag blir så glad som när någon berättar sin egen historia eller få vara med och se på avstånd hur två personer möts och träffas och blir kära (Sen så är det ju verkligen inte helt dumt att vara med om det själv). Mitt intresse för detta gör även att jag har en konstig kunskap om det vetenskapliga och biologiska på området.
Jag är ofta vaken på nätterna om jag får. Då är jag som mest kreativ och glömmer allt som oftast bort tiden. Jag kan ibland få för mig att göra frisyrer, sminka mig konstigt, klä mig konstigt. Jag gillar maskerader.
Det här är bloggen som är precis som de flesta andra bloggar; mitt liv och vad som händer i det. En frilansande, studerande illustratör på tjugo somrar, med förkärlek för maskerader, förälskelser, rosetter och pappersflygplan (en kväll vek jag 100 stycken).
Här kan du se mer av mina illustrationer och min konst:
Stjärnfall och Vinterkyssar (Årets Julkalender)
Kramsnö (Julkalender 2007)
och här finns det lite skrivna saker:
Sen så får ni väldigt gärna fråga saker om det är något ni undrar om mig eller om ni vill se något mer här i bloggen eller kanske om ni har helt andra frågor. Om vi utgår från att jag kan allt, så börjar vi där.
Dessutom skulle jag bli jätteglad om jag fick veta vilka ni är. Statistiken kan säga mycket, men den säger inte vad ni heter, vad ni gör, vad ni tycker om mest eller vilken som är er favoritglass (mycket viktigt). Berätta för mig!
Grafiskt personnummer
Agnes (som mest sorterar julkort på posten nu, som Karl-Bertil) tipsade mig idag om Grafiskt Personnummer, Jenny Marchi gjorde detta som examensprojekt på Berghs. Mitt personnummer blev skitsnyggt, skulle inte vara helt dumt att ha den på väggen.
Testa ert eget och läs mer om projektet här:
lalala
Vår Turning Torso i pepparkaksutförande fick andrapris i dag. Grattis oss!
Det var några tidningar där, en kamera från svt och en från tv4, dessutom pratade de tydligen om hur imponerande vår konstruktion var på radion idag. Antingen händer det lite i Karlstad, eller så är Karlstadsborna bara väldigt peppade på pepparkakor.
genus i barnböcker
Ja, jag har hakat upp mig på det här. När jag såg artikeln på DN blev jag dock lite hoppfullare om min egen verkan i det hela. Förvisso är inte julkalendern en barnbok, men har väl likheter till en. Vi har en väldigt blyg, snäll och känslosam man med i alla fall, mesig är han till och med ibland. Det räknas.
”Någon motsvarighet till sökordet ”Starka flickor” finns inte på biblioteken när det gäller ömsinta pojkar. Det där med sökord är över huvud taget svårt. För vad är egentligen en stark flicka? Är det alla Pippi Långstrump-kopior, eller är det den blyga tysta tjejen som har en inre styrka?
Och vad är i så fall en snäll pojke? Nästan alla bilderbokskillar kan platsa i den kategorin. Går det att hitta något uttryck som kan illustrera de killar som inte följer gängse mönster för hur pojkar ”ska” uppföra sig? Snälla killar, omsorgsfulla, annorlunda, mjuka eller försiktiga killar?
Ju mer man försöker, desto tydligare inser man svårigheterna.”
För övrigt känner jag mig desto mer sårbar när det gäller julkalendern i år i och med att jag skriver den rätt mycket jämfört med förra året då Andreas stod för texten. Det är ganska mycket mer utlämnande att skriva text än att rita en bild. Japp. Kanske därför jag hakat upp mig på det här så mycket.