Säkert! meddelade att det skulle bli en spelning på Dramaten, vi satt beredda när biljettsläppet skedde med något verkade ha blivit fel. Vi skulle ju ha tio biljetter men det funkade inte, platserna fanns inte. Klockan blev kvart över biljettsläppet och supporten meddelande att det var slutsålt. Hur kan det vara så?! utbrast vi. Efter uppdaterande fick vi till slut tag på våra biljetter, spridda platser och kanske inte de bästa. Men vi var nöjda ändå.

Sen igår var det dags, vi letade oss förvirrat fram i byggnaden tills vi hittade vår sektion och platserna bland främlingar. Kvinnan bredvid mig satt också ensam, hon kunde byta med Hanna och redan vid första ackordet greppade vi tag i varandras händer och släppte dem endast för att applådera. De flesta låtar kan jag som ett rinnande vatten, så nästan varenda låt gav mig hjärtsnörp. Annika Norlin berättade i mellansnacket om de människor som gör bra saker för andra, och för samhället. Och sen spelade de Riot. Hon sa att det var lite smått ofattbart att spela hennes låtar för andra, men vissa kanske är lite overkliga att spela för ett fullsatt Dramaten. Så Dian Fossey spelade hon blundades. Herregud vad fin den är den låten, och så jäkla bra Norlin är, texterna, musiken och ljuset på Dramaten var så mäktigt ibland så en ville gå av på mitten.

Efteråt såg jag ut som en akvarellmålning, eller metalhead. Men det är okej, så blir det ibland när någon sjunger låtar som varit soundtrack till minst allt i ens liv och texter som en både vill fnissa och gråta till och bara vara störtförälskad till.

Jag ska bara komma ihåg att uppdatera sminklådan till nästa gång jag ser Säkert! live.

(2011 såg jag och Hanna Säkert! på Trästockfestivalen, det såg ut så här)