Eko-ologisk gräddfil
Ipod-mania på kontoret.
Stereotypa badpåsar
Blyg version av det flygande huset i UPP!
En senapsgul klänning
Nytt sorts pyssel som fördärvar fingertopparna.
Jag spelar alldeles för mycket Wordfeud nu. Lyckas dock fortfarande sällan med sånt här.
Ballonger, igen. folk i mitt grannskap måste gilla ballonger.
(och vill ni följa mig på Instagram så heter jag annikan där.)
Det här med att man inte får sitta och skissa på saker på lektioner, det har aldrig gått in i min hjärna. Jag tittade igenom gamla anteckningar häromdagen när jag rensade bland mapparna och hittade dessa bilder här och där, för att understryka, förklara eller bara illustrera samtidigt som läraren berättade vidare. Vad lektionen handlade om? Immaterialrätt, så klart.
Det finns 32 stycken himlarns duktiga personer i min klass. En av dem heter Emil. För några månader sedan skapade han bloggen Suit up or die, en inspirationssida för gentlemannen. Helt enkelt ett flöde av bilder att mode- och livsstilsmässigt inspireras av (De objektifierande nakenbilderna à la Alfahanne tycker jag dock ska bort pronto). Bloggen fick väldigt positiv respons (trots nakenbilderna) och nu är det en större inspirationssida med artiklar och tips. Ni kan bland annat läsa om Revolutionärernas vilja att bära dyra klockor, lära er att välja den perfekta weekendbagen, och läsa en intervju med Mauro Scocco. Nu vet jag inte hur många män som läser min blogg, men de som gör det låtsas jag är ena riktigt rediga gentlemän (som såklart tänker feministiskt, sysslar med något kreativit, är superbra på att dansa, kammar håret varje morgon, vågar göra bort sig, skrattar högt även om ingen annan gör det och så vidare och så vidare)
Jag ser en ambition att vara lite som Fantastic Man, och jag hoppas att de når dit (men också att de slutar med de nakna kvinnorna, för jag förstår verkligen inte vad det har med saken att göra).
I helgen har jag mest traskat runt och trivts i vår lägenhet. Det börjar bli fint här hemma. Små färgglada detaljer och annat smått och gott som gör lägenheten till vår. När man bor i andrahand känns det extra viktigt. Det här tidningsstället fick vi i inflyttningspresent av Joakims bror+fru som hittat det på en antikbutik för flera år sedan.
I köket har de illustrerade tavlorna kommit upp och Kärleksvalsen jag hade på väggen i Göteborg.
Jag älskar vårt kök, går inte att komma ifrån och jag säger det alldeles för ofta för att omgivningen någonsin ska kunna tycka om det lika mycket. Rosa väggar (som bilden ovan) och rutigt golv.
och gamla orginaldetaljer är kvar.
Höst är inte trist, det kan vara minst lika roligt som mina nyvirkade vantar. Spillgarnstest och mönstertest, båda fick godkänt. Nu ska det bli lite mer mönster till resten av alla vantar jag kommer fylla hösten med, så nu spelar det ingen roll om det blir smällkallt.
Jag sitter och tittar runt lite på internet sådär som man gör ibland, kollar igenom min mapp med inspirationsbloggar och plötsligt är de där. Bilderna som är galet vackra, fascinerande men samtdigt lite äckliga.
Det här är den franske konstnären Hubert Duprats samarbete med nattsländelarver.
Nattsländelarverna är vanliga, och har en speciell förmåga att bygga sina puppor av det som finns runt omkring dem. Det kan vara allt från grenar, stenar och löv och annat som de hittar i sin naturliga miljö. Duprat funderade på vad som skulle hända om de fick helt andra material att arbeta med så han tog larverna till sin studio och placerade dem bland guld och ädelstenar och snart började pupporna skimra i guld och glänsa av pärlor.
Hubert Drupat jämför sig själv med en arkitekt, och larverna är byggarbetarna som skapar resultaten.
Här kan ni se när han själv berättar om sin konst. 2.33 in i filmen handlar det om just ”Caddis”.
Vi börjar få lite ordning i nya lägenheten. Men vi saknar en byrå eller något liknande för att lägga de kläder som inte hängs upp i garderoberna. Det går ju inte att bjuda hem folk med kläder över hela lägenheten så jag tänker mig att när vi väl hittar den där byrån, då kommer det bli precis som i filmen här ovan.
Helst skulle jag dock vilja ha lyckan att hitta massor av udda byrålådor och sedan ha tiden att snickra ihop något liknande 1000 Orphan drawers project
Den här bloggen har förvandlats lite till en konsumtionsblogg på senaste tiden. Mitt bästa köp någonsin kan jag bara inte låta bli att visa. Jag hittade den alldeles i mitten på den två kilometer långa loppis i Aspudden i söndags. Först ser det bara ut som en väska.
Sen öppnar man locket och skruvar fast veven.
Här någonstans börjar ni kanske ana vad det är.
Min alldeles egna portabla resegrammofon.
Stenkakan med låtarna ”En stilla flört” och ”Dina blåa ögon lovar mer än dina röda läppar ge” spelas varm. Det sprakar och har sig precis som det ska. Ljudet är alldeles perfekt.
Nu saknas bara picknicken
George Chamon undersöker i sitt verk Iconatomy relationen mellan klassiska filmikoner, dagens filmikoner, deras anatomi och utseende. Fantastiska bilder som i alla fall får mig att reflektera över hur vår syn på skönhet inte förändras i en så hög hastighet som vi ibland kanske tror, och hur lika Audrey Hepburn och Natalie Portman faktiskt är.
Häromdagen fick jag en paket utan avsändare. Ett försenat födelsedagspaket? En inflyttningspresent? Ja, jag låtsades att det var båda och gick med paketet hela dagen i handen utan att öppna. Ni vet sådär för att suga på karamellen lite extra.
Men så när jag öppnade paketet fick jag ännu mer godis! På bild! Lakritsmonsterkatter på lakritshalsband. Åh, jag blev så himla himla glad för precis den här hade jag önskat mig i present. Tack så mycket Malin! Den kommer passa perfekt i vårt rosavitsvarta kök.
Nu saknas det bara att köpa en hel massa ramar till alla våra bilder. Att vårt hem kommer se ut som ett gigantiskt barnrum, ja det är bara fint.