Browsed by
Månad: februari 2009

doften av svartmuskiga män som gråter

doften av svartmuskiga män som gråter

Första tentauppgiften i kursen jag läser (Serieteckning och illustration) är väldigt annorlunda. Vi ska nämligen rita en teckning (eller skapa en bild rättare sagt; Rita, klippa, fota och så vidare) med ett av de teman vi blivit tilldelade utifrån kurslitteraturen. Min uppgift har rubriken ”Visualiserad doft” och handlar om parfymreklamer. Där står det om Calvin Kleins reklamkampanjer från Obsession for men i mitten på 80 talet(med en spinkig, naken fjortonårig Kate Moss) till Contradiction (Med en glad, naken-under-en-kostym-kvinna som ser rätt självsäker ut. Mera feministiskt står det i boken för att förtydliga) i slutet av 90-talet. 
Rätt intressant faktiskt. De visar på hur parfymen och dess reklamer kunde mäta temperaturen på samhället lite grann (under 90talets ekonomiskt struligare år släpptes parfymen ”Escape” till exempel).
Detta fick mig dock att tänka på senaste numret av Bon och artikeln ”Hur doftar melankoli” där de skriver om hur parfymmakarduon Humiecki & Graef i doften ”Skarb” (Skatt på polska) försöker få fram doften av svartmuskiga män som gråter. De gav tydligen sin parfymör Christophe Laudamiel ett gäng bilder på slaviska män, lite information om depressioner och nyckelorden glädjetårar och sensuellt. Duon säger att den luktar melankoli och deras andra dofter luktar glädje, åtrå, sensualitet.
Doften som heter Geste, doftar enligt duon intensitet. Eller mer precist:
”En mogen kvinna som älskar en yngling. Mjukt som huden på en ung man, lika rent som en vit skjorta men sötman hos färskt bröd och mystiken hos mogen kärlek.”
70% av våra minnen är kopplade till doft, och det är det de nya parfymmakarna försöker åstadkomma, för duon det står om här ovan är inte alls ensamma om detta. 
Nu räcker det inte längre med att lukta som blommor. Nu är det dags att dofta som ryggsäcken du reste världen runt med, eller tältet du sov i när det regnade utanför, eller som dina lakan doftade sekunden efter han rest sig och gått, eller som din första tryckare, eller kanske till och med som andedräkten i en tandkrämskyss. 
frukost

frukost

1. Jordgubbsyoughurt med flingor och torkade jordgubbar
2. Kiwi
3. Varm choklad
4. Kokostoppar
5. Semla
”Istället för hotellfrukost” sa Joakim och kom med det här till sängen i morse. 
(Syftade på den vistelse på hotell en vän till honom lottade ut i klassen för någon dag sen.)
Bättre än hotellfrukost säger jag. Vilket bra sätt att börja en söndag på. Hurra!
musikquizen vi inte vann

musikquizen vi inte vann

Team Kårleg? (namnet kom tydligen till efter en incident vid förra fredagens tävlingar) hade nästan alla rätt på musikquizet på Rumpan Bar (litet ställe några meter från korridoren som ger rikliga vibbar av Burträsk Scoutstuga) men kom bara tvåa. Petter har efter förra veckans vinst gått och peppat hela veckan efter den nya omgången, och blev djupt besviken ikväll. Som tur är ligger Team Kårleg? fortfarande först i den totala poängsumman. Så det är bara att peppa till nästa fredag. 
På tal om musik görs det en låt i studion här i lägenheten nu. Den heter kanske ”Är marken kvar?”
13

13

I morgon är det dags för den där stora hjärtedagen ni vet. Den där som singlarna fruktar och paren tycker om, sägs det. Jag har alltid tyckt om alla hjärtans dag och gav alltid mina vänner små kort. I och för sig kan det mest ha berott på att jag tyckte om att pussla och pyssla ihop dem och gillade en dag där man faktiskt får göra sånt, men ändå. Men det är klart, jag har avundats de som fått rosor på skolorna när jag inte fått, och jag har avundats de som haft någon att krama på när jag inte haft. 
Jag gick en sväng på stan idag  och överallt var det smycken som skulle krängas, hjärteballonger med helium och nallar som sa ”I Love You!” när man tryckte dem på magen. Bland trosor och behåar hade det letat sig in flera unga män som klämde och valde, hängde tillbaka och tittade på något annat och alla funderade de på samma sak ”spets eller inte spets, det är frågan”.
I år är första gången någonsin som jag har någon att kramas med på riktigt. För en liten stund sen frågade han tveksamt ”Vill du göra något jätteromantiskt i morgon?”. Men det vill jag väl inte? Sånt är ju faktiskt ganska fånigt, det tycker jag ju. Så jag säger ”Njao.. vill du?” och han svarar ”…kanske?” och jag inser att jag faktiskt skäms lite över att jag kanske egentligen vill det med, i alla fall lite. 
Jag vet inte riktigt vart jag ville komma med det här inlägget egentligen. Jag vill inte säga åt någon att strunta i morgondagen, jag vill inte säga åt folk att pussas och kramas så mycket de bara kan bara för att det står så i almanackan, jag vill inte heller säga hur förfärligt kommersiell dagen är, men jag blev lite förvånad över männens underklädesletande tror jag. Sånt trodde jag inte hände i verkligheten. Egentligen ville jag nog inte säga så mycket alls med det här. Och vad jag själv + pojkvän än gör i morgon så kommer vi nog ha det otroligt mysigt, för så brukar det vara här borta i Värmland.
(fast bästa sättet att uppmärksamma dagen, är nog ändå att klippa i papper, göra en animation, rita en teckning eller skriva en popdänga. Det blir man glad av vilket civilstånd man än befinner sig i. Det vågar jag nästan lova.)
jag fuskar, men det är okej.

jag fuskar, men det är okej.


Jag blev utmanad av sus att visa den sjätte bilden i den sjätte fotomappen. Men vet ni vad, den bilden var så fruktansvärt tråkig så jag vägrar. Dessutom är det så att jag har inte bilder äldre än min dator är och därför börjar tidsperioden i november. Och det är ju inte särskilt gamla och överraskande foton då.

Nåväl, istället för att ta bilden jag skulle ta så hittar jag på eget och tar en bild på måfå från Joakims dator. Det blir roligare, jag lovar. Det här är från nollningen i höstas och den dagen Kultingarna (Kulturvetarna) och Idioterna (Innovation- och Design) skulle tampas mot varandra. Kulting förlorade stort (jag och Jonas vann dock våra tävlingar). Anledningen till vår härligt mörka hårväxt är temat för dagen – Idioterna var kannibaler och vi var talibaner.

hela hjärtat mitt

hela hjärtat mitt

(via elins blogg)
När jag förstorat upp min teckning Höra Ihop, ramat in och skulle ställa ut på en utställning tyckte pappa att den var lite äcklig, som inälvor eller något liknande. Det tyckte jag var bra, för jag tycker om saker som egentligen skulle kunna vara lite äckliga. Som det här halsbandet från Bona Drag till exempel. 
världens tristaste stockholmshelg typ

världens tristaste stockholmshelg typ

Eller vad man nu ska säga. Det blir ju faktiskt lite tråkigt när alla drabbas av magsjuka eller (matförgiftning kanske troligare) Jag har varit helt slut sen fredagen och det är klart man blir det utan någon som helst mat i magen. Fast jag hängde trots det med Joakim till möbelmässan. Och egentligen var det nog rätt trevligt. Trots att vi mest hängde hemma hos min syster.