Ni som läser min blogg vet att jag har en pojkvän sen några månader tillbaka. Han är så bra så det blir fånigt så därför ska jag inte berätta mer om just det för då blir just det bara en massa fån, ni vet. Folk vill helst läsa om tragik och idol-Annas tårar och inte lycklighet (ja, lycklighet inte lycka, lycka är ett sånt där fånigt ord man gärna vill undvika)

En sjöman är en sådan där som reser världen runt, kommer i land lite då och då för att sedan bege sig ut på havet igen. Precis så är min kära pojkvän. Förutom det att båten snarare är ett tåg och kanske något enstaka flyg, men världen runt har han rest, ja minst två andra länder, och borta har han varit mest hela november. Nu saknar jag honom i såna mängder att jag försöker lindra detta med pepparkakor och macbook. Därför får ni en film med ett halvt pepparkakshjärta och det får ni tolka som ni vill. 

Men å andra sidan sa de på p3 i somras att par där en av dem är sjöman är de som är förälskade tills de blir gamla och grå. Just för att de inte träffas så mycket och allt blir så intensivt när de väl träffas. Så istället för att välkomna min sjöman hem på tisdag kanske jag bara ska skicka iväg honom igen? Eller resa iväg själv?

Nu överdriver jag alldeles säkert. men ni fattar. kanske. Egentligen vill jag ju bara göra massa fina saker till honom. Men det är ju också fånigt. 

(och ja, annars sitter jag och leker med min fina dator. men det kanske ni förstod. Den inbyggda kameran är underskattad, eller överskattad, jag har inte riktigt bestämt mig.)