En kärleksförklaring

En kärleksförklaring

Frågan är inte hur du ska klara dig nu när jag inte längre bor här
Jack tar nog väl hand om dig skulle jag tro.

Frågan är hur jag ska klara mig utan dig.

När jag låg på taket på utflyttningsfesten såg jag två stjärnfall.
Bara det, liksom. Hur många gånger händer det i augusti?

Utflyttningsfesten var för övrigt bäst.
Man behöver inte mycket plats när platsen är bra.

Även fast det oftast inte har varit någon som helst ordning
och även om jag hela vintern fick sova med 3 filtar, ett täcke, tjocksockar och en tröja på grund av de iskalla 14 graderna som var här inne och även om man på sommaren måste duscha en gång i halvtimmen för att orka vara här så finns det annat som väger upp.

Jag tog fram gästboken hanna gav mig i försenad födelsedagspresent förra året.
Finns endel minnen att hämta där.
Kan inte förneka att jag gillar den här lägenheten lite mer för att börja packa ner allt redan nu.

Jag har fortfarande 4 dagar kvar i den.

En vän till mig sa en gång:
”Jag läser aldrig ut böcker, för jag gillar inte när saker tar slut”

Jag är inne på mitt sista kapitel i Skellefteå.

Gästboken har en enda tom sida kvar.
Kom hit och klottra ner den
Jag bjuder på te
och kanske några stjärnfall på taket.

Jag utlovade en kärleksförklaring i rubriken, så svårt är det kanske inte att förstå var jag vill komma:

Odalgatan 5, tre trappor upp och rakt fram.

23 kvm kärlek.

2 thoughts on “En kärleksförklaring

  1. Pingback: Tusen! – annika

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *