Gif gif gif

Gif gif gif


I den lilla dokumentären ”Animated GIF:s The borth of a Medium” tar de upp gifens historia från hur det var det bildformatet som funkade på webben, till animerade flaggor och flames. De berättar om hur gifen i princip dog för att sedan komma tillbaka och göra succé på tumblr och genom memes.

Filmen tar även upp två fotoduos som använder gifen i sina fotografier. Istället för att välja mellan stillbilder och film använder de gif:ens egenskaper för att skapa oändliga loopar med specifika delar i rörelse. De fotar mode, dokumentär och gör det till en sprillans ny konstform. Det blir läskigt, magiskt och vackert på samma gång, så kanske är gifarna på god väg in i finrummet.


Ovan ser ni bilder från Pamela Reed och Matthew Raders portfolio 



Bilder från Jamie Beck och Kevin Burg som uppfann det de kallar Cinemagraphs som spreds snabbt på internet under förra året.

Ruben!

Ruben!


I lördags träffade vi de här två i ett kapell intill en gigantisk kyrka


Judit satt och väntade med sin storkusin. För snart skulle ju Ruben döpas.


Och så var det gjort!


Och både Ruben Carl Olov


och Judit skötte sig exemplariskt (och blev extra glad av att Pippi Långstrump spelades på orgeln)


När prästen sagt sitt så tog vi en tur genom den stora kyrkan med fotoljuset, men där skulle det snart vara bröllop. Så vi traskade ut.


Bror fick den äran att vara fadder.


Mamma var såklart där


Judit


Mormor hade tagit sig ner ända från Gällivare.


Den här bilden gillar jag, det händer så mycket och alla håller på med sitt


Killen med fluga


Sen promenerade vi iväg, det känns så mycket som vår i Stockholm nu. Det är härligt.


Min bror och hans tjej


Jag hade på mig min bästa klänning! Möjligen överklädd, men det  får man när man ska använda alla klänningar man har.


Inne i lägenheten var det pyntat med ballonger och vimplar


och alla turades om att roa Ruben


Pappa och bror

Min syster var snygg och Ruben tränade på sina två bästa förmågor: Se förvånad ut och att dregla.


Det bjöds på kakor


Och tårtor


och vi åt så vi blev alldeles sockermätta. Ruben trivdes hos sin mormorsmor.


När solen sken genom fönstret blev det så varmt så vi trodde det var sommar. Judit och lillkusinerna tog på sig solglasögon.

och myste lite.


Jag drack kaffe


Ruben lärde känna sin nya sked han fått i present.


Och blev pussad på


Sen när hälften av gästerna tagit sig hemåt busades det lite.


Och saften dracks upp


Någon tog en flygtur.


och tittade i Andrea’s magiska halsband.


Såhär ser Judits rum ut, det är det härligaste, färgladaste rummet med Mumingardin och svamplampor.


Plötsligt såg Judit något intressant.

Ett gömställe!


Men snart åkte gömstället av. Den där tyllen gnuggas mot huden i midjan. Jag borde skaffa något att ha under tyllklänningarna (sen undrar jag om det där hjärtformade födelsemärket är en illusion eller på riktigt, jag borde ju veta om jag har ett sånt).


Det hade varit en kul dag, men nu skulle Judit sova.


Och vi andra stannade uppe och såg Matilda vinna Melodifestivalen.

Tre maskerader jag vill gå på

Tre maskerader jag vill gå på



Dorothy/Alice
Varför inte kombinera de här två fantastiska sagorna till en enda stor maskerad. Det skapar en massa möjligheter med dekoration av spelkort, göra ett helt smaragdgrönt rum och diskussioner om man hellre vill slåss mot The Wicked Witch eller Drottningen av Underlandet. Om man vill kan man se filmatiseringar av Alice i Underlandet: från Jan Swankmajer till Tim Burton, servera allt i stora tekoppar och hitta en gul väg att traska på med sina rödglittriga skor.


Den monokroma festen
För att alla någon gång känt att man vill klä sig topp till tå i en och samma färg. Varför inte i Yves Kleins egen blå här ovan? En lite mindre ansträngade maskerad, om man vill. Att klä sig helsvart eller vitt borde dock vara uteslutet.


Självklart blir det lekar där färgerna är i fokus, till exempel twister. (foto av den fantastiske fotografen Andrew B Myers)

Flora och Fauna.
Jag menar, där klarar sig både folk som vill vara fagra i vackra blommiga klänningar och de som vill gå hela vägen och sy en galen djurdräkt. Här ovan kan ni till exempel se hur Joakim skulle kunna se ut. Om man vill går det alltid att flörta med populärkultur och vara karaktärer som Black Swan, Elefantmannen eller en Ent. Inbjudan ska vara de där gamla (minns de som de finaste i albumet!) bokmärkena där blommorna egentligen var flickor i klänningar.

Vilken maskerad önskar du att du fick gå på?

Kakor och rabatterbjudanden

Kakor och rabatterbjudanden

Jag tycker Helly skrev det så bra, så jag citerar det här:
Nej, idag är inte en dag då ni ska bjuda alla ”härliga tjejer” på wienerbröd. Nej, ni ska inte säga ”Grattis på Er dag!”. Nej, ni ska inte skapa ”specialerbjudanden för tjejer” på krogen och i butiken. NEJ, ni ska inte erbjuda hjärtformade våfflor med lönnsirap som efterrätt till alla av kvinnligt kön.

Man ”firar” inte kvinnodagen. Man uppmärksammar alla sjuka orättvisor. Man pratar om makten och normen och vad tusan vi ska göra åt det.

En av dessa orättvisor ser ut så här:
Om du jobbar 8.00-17.00 och är man får du lön hela arbetsdagen. Som kvinna får du enligt uträkning inte lön efter 15.51.

15.51 är ett event skapat för att uppmärksamma löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Genialiskt sätt att uppmärksamma på ett konkret sätt och det är väldigt enkelt att delta. På facebooksidan föreslår de att du lägger detta frånvarosvar på mailen när klockan slagit.

”Hej!
Jag är på plats på jobbet men har idag, på Internationella kvinnodagen, valt att aktivera mitt frånvaromeddelande för att uppmärksamma löneskillnaderna mellan kvinnor och män.

Gör det du också!
Löneskillnaden mellan kvinnor som grupp och män som grupp är 14,3 %. Räknat på en arbetsdag mellan 08-17 innebär det att kvinnor arbetar gratis efter kl 15:51. Såhär har det sett ut sedan 1981 – utvecklingen står still. Hög tid för en förändring och lön hela dagen!

Håller du med? Då föreslår jag att du, som jag, lägger in den här texten på ditt frånvaromeddelande med ämnesraden: Efter kl 15:51 jobbar kvinnor gratis, varje dag. Hög tid för lön hela dagen!”

Så sprid budskapet i mailen på twitter och facebook, funkar det inte, ja, då är det bara vi börjar gå hem en timma tidigare.

Här hittar ni facebook-evenemanget där ni kan läsa mer.

(och självklart borde du som man också delta)

Legohysterin

Legohysterin

Jag hade egentligen sinnessjukt mycket leksaker som barn. Med två äldre syskon fick jag ärva barbiesar, mjukisdjur och My Little Pony av, dessutom hade jag ju egna grejer. Lådorna under sängen var sprängfyllda av pyssel och dockkläder (och dessutom hade jag en rutschkana ner i sängen som egentligen var baksidan av trappen ner till källaren). Det enda jag aldrig fick leka med var den där Optimus Prime min bror hade stående högt upp på en hylla, den var han för rädd om. Men legot, det kunde vi bygga med alla tre.

Det är svårt att inte missa debatten om Legos senaste produkter. De för flickor och de för pojkar jämfört med den gamla annonsen från början av 80-talet. 
Lego när jag växte upp var det legot hon bär. Jag och mina syskon byggde, torn och pyramider i alla de klassiska legofärgerna.
Jag förstod aldrig varför man skulle köpa och bygga sådana saker som redan fanns, att man skulle bygga precis som på förpackningen. Det var inte det som var grejen. Grejen var att få göra något helt själv, känna att det var mitt bygge. Sen lekte jag inte så mycket med det vad jag kan minnas. Det var ju byggandet som var roligt.
Under Creative Summit för två år sen var en man från Lego där och pratade. De hade stora visioner och jobbade fantastiskt på webben med sina användare. De tog tillvara på de äldre legofantasterna och skapade forum och vissa fick vara legoambassadörer. Det lät så bra allting och det kändes som att de verkligen tagit med varumärket till idag. 
Tills frågestunden kom.
”Vad kommer i framtiden?” frågade någon i publiken
”Jo, vi håller på att ta fram ett Lego specialanpassat för flickor och pojkar.”
Då sjönk mitt hjärta och allt det andra så fantastiska om hur de jobbar på webben var liksom inte värt någonting. 
Jag tänkte att Lego är en av de få leksakerna som är neutrala. Det är den leksaken alla kan leka med och bygga saker av utan att behöva vara en ”tjejig” eller ”killig”leksak. Och sen tänkte jag nog en stund på att de var dumma i huvudet.

Läs PO Tidholms artikel från DN här
Och läs gärna spelbloggaren Susanne Möllers inlägg om saken

En annans projekt

En annans projekt

Joakim och jag träffades tack vare Google, ett typsnitt och en illustration. Det är den kortaste varianten, det går aldrig att förklara snabbt vår historia. Vissa säger ”Jaja, men ni är från Västerbotten båda två, då träffades ni väl där?” Nja, får man svara då, inte riktigt fast nästan.
Jag skrev den långa varianten en gång här. Och den låt jag spelade in den gången jag glömde höra av mig finns att lyssna på här.

Min vän Tovelisa ska börja med sitt slutprojekt på Berghs snart. Hon har valt att fokusera på börjanpåkärlekenhistorier och vill därför ha in bidrag som hon sedan ska illustrera. Så gå in på hennes blogg och skicka din historia till henne (men skriv gärna en rad här också, för jag lever i princip på romantik.)

Så blev det sommar

Så blev det sommar


Idag är det sommar! Halva klänningsgarderoben är nu använd och idag kom turen till min blommiga femtiotalsinspirerade åttiotalsklänning med volang jag köpte för att ha på mig på en fest med retrotema. Självklart var lockigt hår och stora glasögon med.
Det känns så härligt att ha sommarklänningar, speciellt med tanke på de bara trottoarerna och solen som lyser in genom kontorets fönster. Värmen får vi låtsas att vi har en stund till.

lördagsöndag

lördagsöndag


I helgen var Joakims bror på besök. På lördagen var det enda som fastnade på bild smutsiga vårskor i en rulltrappa. Vi gick på Liljevalchs och tittade på Vårsalongen. Helt ärligt var det inte så mycket att hurra för tyvärr.


Men det var däremot lördagens brunch på Svarta Lådan!


Lite rawfoodstämning och våfflor


Joakim var färggladast.


Och vi hade intagit hörnet med soffor och blommiga lampor.


Sofia var också med! Hon är ekofrisör och västerbottning, två himla bra saker.


Dessutom spelar hon trumpet. Men det fick vi inte lyssna på den här gången.


Matte skulle snart åka hem


så vi promenerade i det galet våriga vädret till stationen.


Sen tog sig Joakim, jag och klänningen för dagen vidare mot några andra man måste hinna träffa minst en gång i veckan.


Självklart menar jag dessa. Ruben är masa kul och glad nuförtiden. Och dregglig är han med.


Men det hindrar inte mamman från att pussa på honom


Judit var ute och klippte gräset med sin gräsklippare.


Trots att solglasögonen behövdes så blev det snart alldeles för kallt.


Så vi gick in och fikade


Varm choklad, såklart.


Sen gjorde vi leken ”Se-ut-som-Ruben”



Och innan vi sa hej då hade vi lärt oss att ju mindre man är, desto snabbare slår hjärtat.

Saker man kan dela

Saker man kan dela


En stor gryta grön soppa.


En burk nyplockade jordgubbar.


En plaskig pool



och nu även varenda litet blogginlägg här! Nedan ser ni en för Facebook, en för Twitter och dessutom en för Pinterest om det skulle finnas bilder ni vill spara och dela där (men märk väl knappen till höger – ”Link with love”, alltså, kom alltid ihåg att skriva vems bilderna är och ta aldrig bort länkningen tillbaka till ursprungskällan.)

Dessutom har jag lagt till ett sätt att svara på kommentarer och kommentera svaren på kommentarerna och kanske går det till och med att kommentera kommentarerna på svaren. Nåväl, jag tycker ni ska prova istället för att jag ska förklara. Seså!