Vi börjar få lite ordning i nya lägenheten. Men vi saknar en byrå eller något liknande för att lägga de kläder som inte hängs upp i garderoberna. Det går ju inte att bjuda hem folk med kläder över hela lägenheten så jag tänker mig att när vi väl hittar den där byrån, då kommer det bli precis som i filmen här ovan.
Helst skulle jag dock vilja ha lyckan att hitta massor av udda byrålådor och sedan ha tiden att snickra ihop något liknande 1000 Orphan drawers project
George Chamon undersöker i sitt verk Iconatomy relationen mellan klassiska filmikoner, dagens filmikoner, deras anatomi och utseende. Fantastiska bilder som i alla fall får mig att reflektera över hur vår syn på skönhet inte förändras i en så hög hastighet som vi ibland kanske tror, och hur lika Audrey Hepburn och Natalie Portman faktiskt är.
Häromdagen fick jag en paket utan avsändare. Ett försenat födelsedagspaket? En inflyttningspresent? Ja, jag låtsades att det var båda och gick med paketet hela dagen i handen utan att öppna. Ni vet sådär för att suga på karamellen lite extra.
Men så när jag öppnade paketet fick jag ännu mer godis! På bild! Lakritsmonsterkatter på lakritshalsband. Åh, jag blev så himla himla glad för precis den här hade jag önskat mig i present. Tack så mycket Malin! Den kommer passa perfekt i vårt rosavitsvarta kök.
Nu saknas det bara att köpa en hel massa ramar till alla våra bilder. Att vårt hem kommer se ut som ett gigantiskt barnrum, ja det är bara fint.
Andrew Kolb har gjort en barnbok, men inte vilken barnbok som helst. En berättelse om en astronauten Tom som åker ut i rymden men tappar kontakten med rymdbasen. Kanske känns det igen, och visst, det är så att den är den exakt byggd på texten till David Bowies Space Oddity.
Boken finns inte att köpa och David Bowie har inte hört av sig än, men tills något händer så bjuder Andrew generöst på boken i pdf-format. Så ladda ner den, lyssna på låten och läs.
Med utgångspunkt från teorin att människor är skapade av resterna efter stjärnors död, och en lek med tid och rum skapade Ignacio Torres den animerade fotoserien ”Stellar”.
Damm och glittrande konfetti spelar rollen som stjärnstoft
och gör bilderna till något alldeles magiskt
Se resten av serien här
via thisiscolossal
Det finns nästan alltid något speciellt vi kopplar ihop med de människor vi möter, lever med och älskar. När sedan relationen tar slut så finns de där sakerna kvar och påminner oss och får oss att uppleva allt igen och det kan göra oss melankoliska och ledsna.
Museum of broken relationships har tagit fasta på detta och likt en avslutningsritual får du överlämna dessa saker till muséet där de blandas upp med många andra historier som på olika sätt berättar om ett slut.
På muséet finns en yxa inlämnad. Den användes för att slå sönder alla möbler hon lämnat kvar när hon blivit kär i en annan och sårat. En möbel per dag slogs sönder med yxan. När hon kom för att hämta dem två veckor senare låg de i flisor i ordnade högar. Läs hela historien.
Där står även en glashäst, som ett minne av en romantisk resa då han sa att han aldrig skulle sluta älska henne. Hästen och vigselringen gömdes bort i en låda tills dess att den hamnade på muséet. Läs hela historien.
Museum of broken relationships finns i Zagreb, tills vi bokar en resa dit kan man fortsätta läsa om muséet och titta på fler saker här (eller beställa boken).
Andy Denzlers oljemålningar inspirerade av pausade VHS-filmer.
Garbergs annonser för NK
Plastic Fantastics återvunna muggar
Beyond Sizes-Thinas viktiga blogg som jag av någon anledning tänkt särskilt mycket på senaste dagarna. Thina är även en av de charmigaste och bäst klädda människor jag träffat och hon beskriver bäst själv vad bloggen handlar om här.
Things you can or can’t learn on TV, 2001, John Espinosa
Den här bilden (som jag tyvärr inte vet var den kommer ifrån trots idogt sökande, någon som vet vem som fotat?)
Förra terminen gjorde jag praktik på Valentin & Byhr i Göteborg. En av mina handledare hade en idé om att börja blogga, hon ville, skulle göra snart, och satt och funderade på namn när vi tog en paus från jobbet och drack te tillsammans. Det skulle vara en sådan blogg hon själv saknade då när hon skulle sätta igång med sina bygg- och pysselprojekt. En gör-det-själv-blogg med inspirerande foton och enkla steg för steg-tips.
Jag låtsas att det var lite min förtjänst att hon faktiskt började till slut, för det gör mig så himla stolt nu när den är så fin.
Besök Josefin på:
nuharjaggjortdetigen.se
Ja, ni kanske tyckte att det var lite dålig könsfördelning i mitt inlägg om några av de bloggar jag läste dagligen, det är det också. Men för att väga upp detta åtminstone litegrann är det dags att kvotera in två trevliga män bland dessa. Dock är den ena fortfarande på semester och den andra har precis varit. Typiskt bloggmän, kanske, det är så lätt att glömma bort dem då. (Fotot här ovan har absolut ingenting med bloggarna att göra. De är inte särskilt bildbaserade och min blogg kräver bilder, ja då blir man tvungen att leta i sina egna arkiv)
Mattias Åkerberg är copywriter och en snällis, han har jobbat där jag gjorde praktik och har även gått samma utbildning som jag går nu. Om inte det var nog så har han även varit lärare för copywritersarna i klassen och ibland träffar man honom på diverse evenemang och han kommer jämt fram och pratar.
Hans blogg handlar dock inte om hur trevlig han är, utan mest om reklam och hur man skriver reklam. Ibland tipsar han om annat fint skrivet, böcker man borde läsa och då och då träffar han främlingar på tåg som förändrar hans liv.
till Please copy me
Den andra bloggen skrivs av en bitter realist som trots sin syn på livet skriver oerhört underhållande. Vi får följa med den relativit anonyma Mike i vardagsfunderingar och när han hamnar lite för nära andra på vagnen, jakten på de finska knivbootsen (del I och II) och hur det är att ha ett helt fantastiskt telefonnummer, utan att någon märker det.
till Bloggfrossa
Det här är nog min favoritbok.
