Skolstart i Karlstad för två år sedan

Hemma hos en vän till mig hade Ellos-katalogen precis landat innanför dörren. Höstmode med varje plagg uppradat med de färger vi kommer att behöva när kylan kommer. Alltid lite dovare färger, alltid något stickat på de lyckliga modellerna.
Det är något visst när höstkatalogerna börjar dimpa ned i brevlådan. Trots att det fortfarande är högsommar och jag har spenderat många dagar med att äta minst ett halvt kilo jordgubbar så kan jag inte låta bli att få samma känsla som brukar smyga sig på när hösten närmade sig.

Det hänger ihop med att skolan börjar, jag minns tydligt när jag började ettan. Jag fyllde sju år precis samma dag och hade på mig en ny blommig klänning och en sjal med björnar på, troligtvis hade jag fått dem båda i present. Mamma fotade mig när jag stod i hallen med ryggsäcken på, redo att gå.

Även om inte alla år efter har varit riktigt lika speciella, så är det ändå något visst. Första dagen pirrar det lite i magen, man har stigit upp tidigt (inte fem minuter innan som det kommer vara om någon månad), fixar håret och tar på sig kläder (som man funderat ut dagen innan). Sen får man börja skriva i en ny bok, som inte än har mjukats upp i pärmarna, och gör det så fint och prydligt som möjligt. Alltid med intentionen att den här boken, den ska bli den finaste bok jag skrivit i (när sedan några månader gått och marginalerna fyllts med skisser av ingenting är tanken snarare att nästa bok, den ska bli fin).
Sen tas aktiviteter upp, man träffar gamla vänner eller får nya.

Lite så känner jag nu. Jag flyttar snart till en ny stad, en ny lägenhet och börjar på en ny praktikplats. Jag skäms lite, för jag älskar sommaren. Men när höstkläderna radas upp i skyltfönstren och katalogerna läggs på hög så betyder den där senapsgula kjolen snarare en nystart än bara något att ha på sig. Och jag hoppas innerligt att jag blir lika lycklig som modellerna på bilderna verkar vara.