Karin och jag är lite samma fast olika på ett ypperligt sätt. Resultatet av ett samarbete kan te sig som ovan och resultera i ett smått fantastiskt foto.

Det är nämligen så att Karin har en hög av halshuggna plastdjur hemma som en rest efter hennes smyckestillverkning. När jag hälsade på henne tidigare i år tänkte jag att något måste gå att göra av allt det där och tog en gammal krokodil från samlingen. Från mina egna samlingar kom isbjörnshuvudena i lera, som också blivit över. Snart stod Besten framför mig. Jag skickade tillbaka den norrut.

Hos Karin fortsatte förvandligen och snart var där skapat ett ofantligt odjur. Känslan av att veckla upp papperet, efter de gubbar man ritade kroppsdel för kroppsdel och gömde under den vikta papperskanten, infann sig häromdagen då Karin visade dessa bilder.

Så oväntat självklart.
Det är ju sådär det ser ut när man blandar oss.

Bilderna kommer från Karins Konstgrepp, den översta bilden fotad av Samuel Pettersson.