Idag åkte jag till Karlstad, i morgon ska jag vara på introduktion till en konstkurs jag ska se om jag kan läsa på distans.

Så plötsligt säger Joakim att han ska visa mig något och vips sitter jag vid hans iMac, fast det är min dator! Han hade plockat ur hårddisken och den funkar finfint än så länge i ett chassi.

Rickard som bor några rum bort här i korridoren är datamästarn nummer ett. Han skruvade isär min dator, la ut alla delar och vips så fungerar den också. Nu är frågan om alla delar går att sätta ihop igen. Men det spelar inte så stor roll. Jag har fått det viktigaste – alla foton, teckningar, dokument och information som fanns på min dator och jag är så ofantligt lättad och glad!

Det är som att allt löser sig så fort man åker till Karlstad, och det finns inte ord för hur bra ens vänner och pojkvänner är när det krisar. Hurra för duettgatan!