Korallrev i 99% silver med swarovskikristaller är de senaste i raden av silversmycken jag gjort.
Hittills två turkosa, en mörkblå och en helt utan stenar för det funkar faktiskt med. Samma koncept som dessa jag gjort tidigare, men lite elegantare.
Planen är att bland annat dessa ska säljas i en kommande uppdatering av shopen, om intresse finns. Vad tror ni?
Kolla! Plastidip!
Det är en plast som används mycket av de som fixar och trixar med bilar men man kan använda det till egentligen allt möjligt. Till exempel skulle man kunna göra sånt här eller sånt här eller sånt här.
Med det här kitet fick man med grundfärger att blanda med själva Plastidipen så man kan få precis vilken färg man vill ha.
Det blev en väldigt liten burk bara för att testa.
Det blev ett lager på xylofonklubborna och lite på en trasig iphoneladdarsladd så den blev hel igen.
Och till sist hörlurarsladdarna. Det blev lite knöligt ner i den lilla burken, men nästa gång!
Det här är så fint och sån sinnessjuk ära. Jag fick ett mail av Karin Eriksson som har tatuerat min illustration ”Men kom då” på sin arm med ballonger och väska. Jag blir alldeles till mig att jag skapat något som någon valt att för alltid ha med sig på sin kropp. Galet är vad det är.
När våren kom låg det plötsligt en fjäril mellan glasen i balkongdörren. Död och torkad med vingarna rakt ut. Antingen har den fastnat förra sommaren, eller så fanns det en puppa som den knappt hade hunnit bli klar innan solen blev för varm.
Det är något vackert med samtidigt läskigt med fjärilar. Som liten hade jag mardrömmar om hur de sög blod med sina snablar likt gigantiska myggor.
Vacker eller inte, nu är i alla fall den fjäril som låg i fönstret avgjuten i silver. Med hål i vingarna så den känns lika skör som vingarna som nästan torkat sönder.
Där kroppen satt funderar jag på att sätta en sten, sen vet jag inte vad det ska bli. Ett halsband, en brosch? Vad tycker ni.
För ett tag sen tog jag in ett träd i lägenheten, från en gallring i en dunge i närheten.
Men ett helt vanligt träd ville jag inte ha. Så tog jag det som fanns hemma för att få som jag ville. Brödkniven för att såga isär, fruktkniven för att tälja (till min käre pojkväns förtret).
Lite snöre, lite pinnar lite lera och skruv för att låtsas som om trädet hade mer kvistar än det hade.
Och rosa, blått, vitt, guld och silver. Färg måste trädet ha!
Men vad tusan blev det då till slut?
En slags tamburmajor såklart!
Nu kanske jackorna och hattarna kan hänga där de ska.
En gång ritade jag den här bilden, för det var ungefär så jag kände mig. Jag kunde svära på att jag hade tung segflytande asfalt i underarmarna, magen var ett gnagande hål fast ändå fyllt av något som bara var dåligt och hela bröstet var så tungt och ibland kändes det nästan omöjligt att det skulle rymmas någon slags luft bland det där mörka, eller mat för den delen. Jag mådde illa ända ut i fingertopparna.
Det gör så ont, det gör så ont i hela kroppen när man inte förstår vad som hänt och hjärtat bara gråter utan hejd.
Jag blev så himla berörd av Sandras blogginlägg. Jag känner henne inte mer än genom bloggen och vet inte hur hon är på riktigt, men det bara känns, hennes text om det som hänt henne känns verkligen i kroppen. Hjärtesorg alltså.
Fyra och ett halvt år är en väldigt lång tid och ibland är det märkligt hur snabbt den världsbilden kan raseras. Bara genom ett enda telefonsamtal.
Jag ville bara säga det.
Det här är en munspelare. Hon är troligtvis vän med Snusmumriken på ett eller annat sätt.
I helt vanlig lera har jag tillverkat den här ringen i målad i guld och rosa.
Lite korall på fingret borde väl göra susen alla de dagar man längtar efter att bo under vattnet.
Och för de dagar man hellre är sugen på turkost och silver, ja då kan man ta den andra ringen.
Det här är ett par väldigt små kaninörhängen, i riktigt silver, som jag gjort.
Knepet är silverlera gjort på silverpulver och något annat som gör det formbart. Vid bränning försvinner det formbara och kvar blir 99% silver.
Knasigt att helt plötsligt kunna göra silver hemma. Nästan som om man vore alkemist.
Linn på jobbet har en massa katter på sitt skrivbord, så när hon häromdagen fyllde år så tyckte jag att hon även skulle ha en kalaskatt i samlingen. Så det fick hon!
Jag gjorde den med docklera, färgglatt strössel, tråd, garn, ett tårtljus, tre knäckformar och två kolsvarta pärlor. Det vill säga en blandad kompott saker jag hittade hemma.
(Och nu, när vi ändå har en kalaskatt på besök så kan jag lika gärna berätta att min projektanställning har gått och blivit en fast anställning. Hurra!)