annika bäckström

 
Ni kanske undrar vad jag gör nuförtiden, eller, det är nog mest jag som undrar för jag vet inte riktigt.
I juni plockade jag fram kameran en endaste gång, en månad sedan sist och nu har det hunnit bli juli. Så lite har jag nog inte fotat sedan jag vet inte när och så är det detta med att jag bloggar ungefär en gång i veckan som mest.

Men det får nog vara så ett tag.

Kanske nästa vecka så börjar jag blogga varje dag, eller så blir det mer sällan. Det är det ingen som vet. Jag känner inte att jag har något att visa eller något jag vill berätta just nu. Livet blev ett annat och den här våren har gått så fort men ändå så långsamt. Det är inte det att jag mår uselt, det är verkligen inte det. Jag mår mest rätt bra, det är bara det att det är annorlunda nu och jag har inte hunnit anpassa mig till det än.

Jag hoppas att någon av er stannar kvar och läser den dagen jag får tillbaka peppen.

(på instagram finns jag då och då, annikan heter jag där.)

Du har blivit lite äldre sen sist, men så har även jag så det är väl rättvist. Dessutom har dina manliga procent ökat, visserligen inte mycket, men ändå.

Det är fortfarande av samma anledning du är här: för att inspireras, dessutom är det legitimt för dig att kika in här under arbetstid då du för det mesta sysslar med något där du skapar.

Du längtar efter någon som ska hålla din hand under sommarledigheten och helst en päls att klappa då och då. Äventyrsdrömmarna finns där med och samsas med längtan efter att få flytta in i ett hem. En pytteliten del av dig kan inte vänta på den där bebisen som snart ska komma ut så ni kan äta glass och jordgubbar tillsammans

Det är så roligt att läsa era svar på undersökningen. Inte hade jag en aning om att det sitter genusvetare, sjömän, modister, florister, picknicksamordnare och forskare på manlig fertilitet och läser min blogg. Rätt fantastiskt ändå. I helgen ska jag försöka göra en sammanställning så ni också får summan av kardemumman av vem ni är, eller vem ni blir, eller vem ni är en del av. Ja, hur man nu säger. Många av er vill se mer illustrationer och mer Judit i alla fall. Så tills vidare för ni en repris på en teckning vi gjorde tillsammans när hon var liten.

En stor gryta grön soppa.

En burk nyplockade jordgubbar.

En plaskig pool

och nu även varenda litet blogginlägg här! Nedan ser ni en för Facebook, en för Twitter och dessutom en för Pinterest om det skulle finnas bilder ni vill spara och dela där (men märk väl knappen till höger – ”Link with love”, alltså, kom alltid ihåg att skriva vems bilderna är och ta aldrig bort länkningen tillbaka till ursprungskällan.)

Dessutom har jag lagt till ett sätt att svara på kommentarer och kommentera svaren på kommentarerna och kanske går det till och med att kommentera kommentarerna på svaren. Nåväl, jag tycker ni ska prova istället för att jag ska förklara. Seså!

Tack för alla kommentarer på det tidigare inlägget. Vi får se hur det blir, kanske bara det faktum att jag skrev vad jag kände kommer få min bloggpepp i topp eller kanske får det mig att vilja ta julledigt från hela internet. Jag kommer fortsätta blogga, något annat går ju inte, men försöka att inte pressa fram blogginlägg jag egentligen inte orkar göra och inte ha en press över något som alltid bara har varit kul och ska också vara det.

Tack för att ni läser!

Nu åker kattklänningen på och så ska jag möta upp Systern och Ruben för en tur till moderna muséet.

Vi ses en annan gång, det ska nog bli bra det här.