En söndag på 51 sekunder
Det här var min söndag på ett ungefär.
Les émotifs anonymes
Vi var och såg den franska filmen ”Franska nerver” igår. En film om en kvinna som har känslorna på utsidan och är rädd för allt, hon älskar choklad och är utbildad chokladbagare men alla hennes känslor gör henne skräckslagen för vad som skulle hända om hon visade någon vad hon kan.
Jag var lite orolig att filmen skulle få ett platt fall för att den i sina komponter kändes nästan för stereotyp, den är fransk, handlar om choklad, fransk blygsamhet och känslor. Men det fick den absolut inte, den håller sig precis på rätt nivå och historien är precis lagom underlig. Jag satt och log hela filmen, salongen skrattade högt, karaktärerna är klockrena och den är mer verklig än overklig trots sina musikalinslag. De nervösa, darrande ”Oui.” som sägs är många, men underbara. Och sen ljuset i slutscenen, åh, så fint.
En film om att våga tro på sig själv och att våga utmana sig själv.
Något väldigt bra.
Liksom recensenterna fullkomligt älskar jag den här skivan. Den får följa med både när jag halvsover och är ute och springer, när jag jobbar. Hur nu det kan fungera, men det gör det. Det fungerar även väldigt bra att köra bil till om man hellre vill det, det har jag också provat. Det är så mycket musik och så mycket som händer i ljudbilden (på ett mycket bra sätt). Bombastiskt och pompöst och skört och fint på samma gång.
Såhär skriver DN:
”A heart like yours in a time like this” är en väldigt vacker västerbottnisk soulballad med närmast sakrala Beach Boys-körer.
Det var recensentens favorit, min med lite. Fast mest Medicate it right tror jag, kanske.
Skivan släpptes alldeles i dagarna, men tjyvsläpptes på Spotify några dagar innan.
Lånetiden
Hur länge måste man låna något innan det övergår till att vara ens eget?
Objekt: Pojkväns kofta.
Lånetid: 1 dag
Objekt: Systers sjal
Lånetid: 14 dagar
Objekt: Läppstift
Lånetid: 4 år
Äger jag något av dessa tre nu?
rävarna
Det var meningen att hon skulle vara Karin. Men det blev inte riktigt så.
Sen när jag inte orkade måla mer insåg jag att det jag gjort är ju en klassisk Madonnabild med den triangulära formen och det mörkt blåa (även om det oftast är madonnan som ska kläs i blått, inte bakgrunden). Så kanske en västerbottnisk Madonna med rävar, om man ska försöka säga vad det är.
Det rosa
Lyckan i att ha rosa hår sitter lite i att få vakna upp varje morgon och känna att det kunde vara maskerad, att folk säger att man ser ut som en karamell och att det känns som är någon helt ny.
Men allra mest sitter det i när man ser en okänd fyrafemåring med stora glasögon vrida på sig på stolen, titta fascinerat och sedan skrika ut, lite för högt än vad som kanske egentligen är okej, ”TITTA MAMMA HON HAR ROSA HÅR!”
Då känns det riktigt bra.
Waldersten
Min killes jobb har gjort den grafiska profilen till Galleri Jonas Kleerup. Och i torsdags var det vernissage för en av mina favoriter, Jesper Waldersten, där. Så jag hakade på.
365 är precis som det låter: 365 bilder, en för varje dag i ett år och alla bilder har sammanställts i en bok varav ett gäng visades på galleriet.
Bilder som denna.
och denna
och denna finns med.
Ni förstår ju kanske varför ni borde gå dit och kika, det är inte ofta man hamnar på konstutställning och de flesta där står och gapskrattar.
Sen inte fy skam att få en bok, och få den signerad.
starka känslor
En arg och en ledsen
Provar rita lite nytt.
Bekänna färg
Jag vet att det finns vissa saker man egentligen inte kan köpa, som stjärnor till exempel, antagligen inte färger heller. Men ibland kan man få låtsas att det faktiskt går.
För en summa pengar får du köpa en av 16,7 miljoner färger, namnge och berätta varför du valde just den, sen går pengarna raka vägen till UNICEF
Men det är så svårt att välja. En hallonröd kanske? Det kan vara bästa färgen.
Eller kanske försöka ta rätten till Yves Kleins blåa. Den är inte så tokig den heller.
Nej, det är alldeles för svårt. Jag vill ha alla, helst på en gång.
Som tur var har jag en pojkvän som vet vad jag behöver innan jag helt trillat in i en värld av trekantiga färgfält och försvunnit. Piggelinfärgen fick jag i present, nu känns det lugnt en stund.
På Own A Color kan du få din egen himmelsblå, smaragdgrön, gammelrosa eller senapsgul (dock inte kritvit och becksvart, för de är redan reserverade av någon), klicka er runt på en alldeles underbar sida och samtidigt göra något gott.
Vad döper ni er färg till?
Mina bilder på andras väggar
Hemma hos Sandra hänger en tjej som samlar på kontaktannonser från det aldrig färdiga Samlarobjekt
Min vän Hanna har en Kosmonaut vid namn Alexandr på väggen sedan många år tillbaka
Och hon har även ett hjärta på hallspegeln.
På både Claras vägg…
Och i Teres vardagsrum sitter Men kom då!
Om ni har någon av mina bilder på väggarna så maila gärna bilder till backstrom.annika@gmail.com (eller kommentera med en länk till detta inlägget), jag vill jättegärna se hur det blev och jag skulle hemskt gärna vilja visa andra hur det kan se ut. Så maila bilder så gör jag ett inlägg om det, och länkar till era bloggar om ni har förstås.
Bilderna ovan är såklart hämtade från respektive blogg.