The bad UX of a semla

The bad UX of a semla



I ett antal år när det börjar närma sig semmeltider så har tanken slagit mig om att semlan möjligen är det bakverk med sämst UX.
För er som inte jobbar inom webbvärlden och är obekant med begreppet så kan jag berätta att det står för User Experience och på svenska skulle det kunna heta användningskvalité. Alltså, hur gör vi denna produkt eller tjänst så att användaren använder den på rätt/enkelt sätt och trivs med det. På en semla skulle det kunna handla om hur den är byggd för att ätas på enklast och godast sätt. Som ni ser på min skiss ovan så funkar det ju inte alls.



I år kanske det händer, det traditionella i semlans form börjar ifrågasättas. Länge har det bakats minisemlor som alternativ till de stora gräddbergen, här är Annas söta variant.
Ingen kan väl ha missat Tössebageriets wrapsemla, som sedan följdes av semlan i varmkorvsformat av Ekmans konditori. Med på bild är också Brots éclairsemlor. Oklart hur praktiska dock.

Vad tror ni är den bästa lösningen på en god och relativt lättäten semla? Eller är grejen med semla att man ska få grädde i hela ansiktet? Finns det något annat bakverk som har ännu sämre UX?

Uldus Bakhtiozina

Uldus Bakhtiozina


Uldus Bakhtiozina kommer från Ryssland och använder sig av gamla sagor och folktro i fotoserien Russ land. Även hennes andra bilder innehåller spår av sagoberättande och krockar mellan det verkliga och fantasin.



Russ land



Light of magic


Russ land



Russ land




You won’t like me in rage


Aren’t you a little bit too short for a stormtrooper?


Russ land


Se hela serierna och fler bilder av Uldus Bakhtiozina

Några saker jag gjorde för första gången 2014

Några saker jag gjorde för första gången 2014


Lärde mig Boule
Gjorde ett iphonespel
Började betala flygbiljetter till vuxenpris


Var på ett Hackaton
Var på ett till Hackaton
Gick med i ett politiskt parti


Åkte till Haag
Pratade i radio
Smakade nyslungad honung
Åt en hummer


Spelade in i studio
Spelade på stora scener
Köpte ett trumset

Snö, glass och kyla

Snö, glass och kyla



23 december är traditionsenligt julgranshuggardagen!



Andrea spanade



Och Ruben kikade på nåt annat.



Hästarna!


Hästen skrattade (eller visade vem som bestämde fick jag veta sen)



Matilda och Ruben



Granen togs in i Sörgårn’ och kläddes praktfullt och Ruben inspekterade de gamla kristyr



Och Andrea hade bakat finaste glasstårtan!


Mums!



Vi åkte tillbaka till Burträsk och på julafton hade frostrosorna hade slagit ut
 
Och rosiga blev även kinderna i det kalla och klara.

Dom jävlarna ska skjutas

Dom jävlarna ska skjutas

Ni har väl inte missat att det förhoppningsvis kommer skapas en helgalen serie som heter Dom Jävlarna Ska Skjutas? Den handlar om en underjordisk rörelse av kvinnor som letar upp våldtäktsmän och straffar dem för det de gjort.

Det är en stenhård Stina Ekblad som handplockat de sju kvinnorna till gruppen

De är lite som superhjältar


Det känns lite Kick Ass och lite Kill Bill. Action och en slags humor i att det är så knasigt och over the top. Samtidigt som den bottnar i feminism och den viktiga frågan om att de som förgriper sig på andra ofta kommer undan.


Hjälp Anna Wallmark och Andreas Öhman (min regissörsvän som bl.a gjort filmerna I rymden finns inga känslor, Bitchkram och Remake) att få göra hela projektet till verklighet genom att stödja projektet på Kickstarter!

En julkalender

En julkalender


I början av december gjorde jag en chokladkalender till Filip för han tycker så mycket om choklad och i och med att jag tycker om honom så är ju det en rätt bra present.

 
Egentligen skulle jag göra det lätt för mig och köpa de små kuverten som fanns på Lagerhaus, men när jag kom dit var det slut. Istället köpte jag papperspåsar och ritade siffrorna 1-24 på dem, knöt ett snöre tvärsöver alla fönster och satte fast påsarna med små nypor.


Och chokladen då? Jag köpte helt enkelt Marabous ljusa chokladkaka och smälte ner i små formar. Sedan har jag lagt i några dagar i taget så de inte smälter där i fönstret (tänk OM solen skulle råka ligga på någon dag)

L’écume des jours

L’écume des jours

L’écume des jours är en fantastisk liten film som gick upp på bio tidigare i år. Den handlar om Colin, en man som har pengar fulla kassaskåpet, en vän som är besatt av författaren Jean Sol Partre och ett miniatyrbygge av sin lägenhet där det bor en mus. Colin träffar Chloé och de blir kära. Nu kanske handlingen inte låter särskilt märkvärdig, men denna film är ett litet geni. Man får inte sluta titta, inte för en enda sekund, för då missar man något riktigt fint.


Som genomskinliga bilar med regnbågsfunktion


Den senaste dansen till trumpeter och jazz


Maten


Som inte alltid är helt lätt att tillaga


Filmen är verkligen ett mästerverk i det visuella. Så knasigt och finurligt och vackert på samma gång. Men det finns en underliggande oro, som i en febrig dröm. Den vinnande skridskoåkaren ska få sina sista ord översatta till 27 språk av en person som har fågelhuvud, militären rustar upp och använder kroppars temperatur för att tillverka vapen och Chloé blir svårt sjuk. Lägenheten krymper, det blir märkare och till slut är all färg ur filmen borta.

Det är en fantastiskt fin film och jag tycker att du ska se den.

Idag gillar jag

Idag gillar jag


Dessa totalt magiska bilder av Elizabeth Gadd


Det är ensamma människor i den stora tomma naturen.


Det får mig att vilja ge mig ut i Norrlands obygd och fota liknande saker. Se mer av Elizabeths foton här.
via BoredPanda

Alldeles vid Medborgarplatsen så finns det ett skyltfönster där det då och då är olika typer av konst. Scandic Malmens svarta låda tror jag det heter. När jag gick förbi häromdagen stod stolen på bilden ovan där. Himla fin! Jag trodde det var handbroderat, men det var ju vävt = ännu bättre! Jag tycker om när gamla tekniker används till att göra inte helt väntade saker. Elsa Olsson heter textilkonstnären


Hon har även jobbat med hår för att skapa smycken. Se fler av hennes grejer på hennes site Fever nest.


Denna fantastiskt roliga och extremt välgjorda musikvideon till Roy Kafri – Mayokero där klassiska skivomslag agera körer och beatbox. Av Vania Heymann.

Jag nynnar mycket men jag bloggar knappt längre

Jag nynnar mycket men jag bloggar knappt längre

Jag ber om ursäkt för det, blir lite ledsen själv att jag har tappat lusten, orken, peppen för detta så himla länge nu. Men jag går runt och hoppas det är tillfälligt (har hoppats det i kanske ett år). Det handlar inte om att jag inte är glad i övrigt, det är bara bloggandet jag har tappat.
Det känns extra trist för jag vet hur mycket jag själv gillar att gå tillbaka och se vad jag gjorde när, och det har fått mig att ha med mig kameran och dokumentera livet. Händer inte lika ofta nu. Har ni några tips på hur man får tillbaka peppen? Förslag på blogginlägg jag kan göra för att känna att det är kul och inte ett måste eller en stor prestation?

Tills vidare så tycker jag ni kan testa det nya hacket vi gjorde på jobbet (endast på desktop för du behöver ett fysiskt tangentbord)!

http://1to9.se/