Browsed by
Kategori: Allmänt

I söndags

I söndags


I söndags fyllde Markus år! Så vi åkte dit för att fira.


Judit sprang med ballongerna.


Tills en small, men det gjorde inte så mycket för då var det dags för tårtan.


Sen var det svåra för Markus att försöka blåsa ut ljusen utan att de först hann blåsa ut sig själva.


Jordgubbstårta är den bästa födelsedagstårtan.


Det tyckte Judit med.


Sen drack hon kaffe (saft).


Markus öppnade presenter från sina systrar som hittat honom på ett födelsedagskort.


Ruben tuggade ballonger.


Helen och Matilda


Roibos!


Sen kom Elin och Mattias på besök, de gifter sig om mindre än en månad och jag och Joakim ska vara toastmasters. Det blir spännande.


På kvällen tog vi med oss det förlovade paret hem och lagade middag.


Med bland annat den finaste maten: Kronärtskocka.

The shop

The shop


Nejmen hörrni vet ni vad, nu öppnar jag den här butiken. Det är lite tveksamt vad som egentligen finns i den men såhär är tanken:

Mina illustrationer är populära, jag får mail några gånger i veckan med förfrågningar. Problemet är ju bara att jag har ett heltidsjobb och därför inte riktigt hinner med att fixa allt. Därför har jag valt att använda Society6 som printar ordentligt och postar iväg det. Det gör att om du vill köpa en bild så kommer du faktiskt få den. Jag kommer inte glömma bort/ha slut/inte orka. Så jag tror det blir bäst för alla parter. Dessutom kan man köpa tryckt på canvas och inramat på en gång om man skulle vilja.

Mina smycken vill jag sälja, men de kommer vara i lite mindre kvantitéer. En del av dem är gjorda i silverlera (bland annat korallringarna!), andra ihoppysslade och kanske kommer Karin och jag göra något mer skoj som kommer upp i antingen min eller hennes shop. Till hösten hoppas jag ha byggt upp ett litet lager vantar också.

Så allt ligger på samma ställe, hos det svenska shopsystemet Tictail, men för att köpa illustrationer får du alltså klicka dig vidare till Society6.

Berätta gärna vad ni tycker och besök shopen här:

Cykel, glass och fräknar

Cykel, glass och fräknar


En dag hyrde vi cyklar och cyklade fem kilometer till nästa by.


Överallt där vi var kunde man se havet åt ena hållet och bergen åt det andra. Det var tokigt varmt och syrsorna spelade så det nästan var öronbedövande.


När vi kom fram åt vi glass (såklart).


Tittade lite på båtar.


Och i motsats till de annars färgglada unika husen fanns det här någon slags gated community.


Fyrkantiga exakt likadana hus på en tom gata, dessutom var det en hög mur runt. Lite läskigt.


Vi cyklade vidare.


Och tog omvägen förbi några stora gröna fält innan vi cyklade de fem kilometrarna hem igen.


Vår två sista hela dagar plöjde vi böcker och varvade poolen mot havet och guppade runt på luftmadrasser. Här letade vi mat, den var oftast inte så god och oftast ganska trist.


Vi tittade på Joakims nya fräknar han inte visste att han hade. Jag fick också fräknar, det visste jag inte heller att jag hade.



Sen avslutade vi hela resan med att sitta vid havet i vår lilla by Petrčane titta på lamporna på andra sidan.

Vattenfallen

Vattenfallen


Fjärde dagen i Kroatien började med en bussresa till en magisk värld med turkost vatten och massa träd.


Vi var i nationalparken Plitvice.


Här är jag! Det ska även tilläggas att jag hade mörkt smultronrosa shorts här. Shorts! Troligtvis en mindre revolution. Vi får se om det någonsin händer igen.


Det fanns fiskar som kikade på oss när vi kikade på dem.


Och lite fåglar


Och självklart vattenfall överallt! Som att vara på besök i ett tusenbitarspussel.


På vissa ställen åkte det turkosa vattnet in i kalla grottor.


På andra ställen såg träden som fallit ner i vattnet läskiga ut.


Hela nationalparken är ett stort sjösystem i en slags gigantisk trappa med vattenfall emellan.


Det blir väldigt mycket vatten som ska fram.


Så efter några timmar fick vi åka båt för att sedan hoppa på vår buss som skulle ta oss till ett ställe man kunde äta mat.


Där utanför bodde ett gäng jättefina rådjur, och inuti restaurangen fanns det fler lurviga ting.


De var snäppet mindre levande, men skapade scener som inget annat.
Katten och rävarna hade tappat korten. Dramatik!


Orkestern var igång och den extravaganta sångaren tyckte pipan passade bäst under hatten.


Och den här gitarristen, den var nog mest lite skev.

Bloggtips: The Dainty Squid

Bloggtips: The Dainty Squid


Min kollega Caroline pratade med mig om hårfärger och frågade om jag inte läst bloggen the Dainty Squid. Det hade jag inte och vilken miss det var!


Kaylah ändrar hårfärg minst hela tiden. Flera färger åt gången och de mest extrema färgerna har hon.


Hon fixar sin relativt tråkiga cykel till något fantastiskt och pysslar med andra saker också.


Hon berättar historier om bland annat The girl in blue.


Hon fotar ibland sånt här.


Och har en katt!

Smådjuren

Smådjuren


Jag trampade rätt in i deras sommarvardagsrum. Barnen stod redan i fåtöljerna och dansade vilt till den senaste musiken på högsta volym. ”SÄNK!” skrek någon lite längre bort. Sen sa de att det var lika bra  att de presenterade sig.


Där var grisfamiljen, med känsla för hur jorden beter sig mot blommorna och tvärt om.


Elefantfamiljen trivs bäst i värmen, de är starka som flera och flyttar stenar när ingen ser på.


Kaninfamiljen håller sig helst i skuggan, men aktar sig noga för de taggiga buskarna.


Prickar är Rådjursfamiljens lilla besatthet och sällan går någon av dem ut utan att ha kjolen nystruken.


Sist träffade jag björnfamiljen som var på väg att hoppa ner i badet. ”Stick innan vi plaskar ner dig” ropade de små i kör. Jag sa okej och smög iväg igen och lät Joakim och hans syskons gamla leksaker fortsätta med sitt.

Blixtar och solnedgångar

Blixtar och solnedgångar


När vi började närma oss Kroatien med flyget så började det blixtra omkring oss. Som tur var tillräckligt långt bort för att vi bara skulle känna att det var en spektakulär föreställning och inte behövde känna oss rädda för att flygplanet skulle ta eld. Detta gjorde dock att vårt flygbolag (som faktiskt gick i konkurs samma dag, så när vi flög hem var det något annat bolag.) blev lite sena, så det var bara att checka in på hotellet och slänga sig i den bäddade sängen på en gång.


På morgonen var det första vi såg några fåglar som hälsade oss välkomna.


Efter att vi testat poolen, havet och solen spatserade mest runt lite och tittade på den lilla by vi hamnat i.


Med smala gator och sten så långt ögat kunde nå.


Även stranden var stenbelagd och havsbotten likaså. Så det gällde att ha bra badskor.


Sen kikade vi lite på solnedgången.


Den lilla by vi var i var så pytteliten att vi tog bussen in till Zadar under vår andra dag i utlandet. Där fanns det också vatten.


Och en havsorgel! På något sätt spelade vågorna och vinden så det kom ljud från hålen i trappen.


Vi satt och lyssnade på det väldigt lugnande ljudet.


Men det blev för varmt! Svetten rann konstant så det gällde att hitta den skugga som fanns.


Och det var dags att försöka ta till det min svåger kallar för ”Det spanska tricket”. Nämligen att helt enkelt komma över gränsen för värmen och bara acceptera svetten, den blanka hyn och de ständigt fuktiga kläderna.


Vi tog en matpaus för att fundera på saken.


Sen var det snart dags för solen att gå ner.


Enligt Alfred Hitchcock ser solnedgången som vackrast ut från precis denna del av världen.


Vi satte oss på första parkett och tittade ut över vattnet tillsammans med en massa andra.


Sen pluppade solen ner bakom bergen. Vi kom fram till att solnedgången i vår lilla by nog var nog snäppet bättre ändå. Där hade nog inte Hitchcock varit.


När så solen gjort sitt började marken lysa!


En installation av led-lampor drivna av solcellsbatterier blinkade i olika färger.

blink blink. 


När vi kände oss nöjda med blinkande lampor gick vi vidare till det bästa med semester:


Glass!

Hemma igen!

Hemma igen!



Jag är tillbaka i lägenheten som, efter att ha bott här snart ett år, luktar hemma när man kliver in genom dörren, den där bästa komma-hem-doften som man glömmer bort när man bor i den varje dag.

Jag är lite rödsvedd om magen och mitt hår skiftar i färg mellan vitt och svagt svagt babyrosa och känns strävt efter saltvattnet. Mygg eller myrbetten (vi kom aldrig fram till vad det var) kliar lite på armarna och benen. Jag plöjde igenom fyra böcker och är inne på min femte, det är nog fler böcker än jag läst på lika många år.

Internet-detox har varit bra för hjärnan skulle jag tro. Vi hade ingen dator med oss och inte ens wi-fi på hotellrummet så det var först på vägen hem från Arlanda som jag läste alla era kommentarer, särskilt på inlägget om panikångesten. Tack för att ni uppskattade det och tack för att ni själva öppnar er. Extra glad blev jag av denna anonyma kommentar, även om alla är olika så känns det bra att kunnat göra det lite lättare för någon genom att berätta det jag upplevt.

”…Min bästa vän har mått som du i flera år och det har varit svårt att stötta då man inte riktigt förstår vad hon går igenom. Nu förstår jag lite mer. Tack igen. Kram”

Topp tre: Band jag startat i fantasin

Topp tre: Band jag startat i fantasin

 – Dinosaurs Dancing on Cotton
Lorne Petersen som har jobbat som Visual effects artist på filmer som Star Wars trilogin, Indiana Jones, Alive och en massa mer föreläste på Creative Summit förra året. Han hade alltid jobbat med modeller av rymdskepp och istället för snötäckta berg hittade han på att de skulle filma svart kol täckt med bakpulver. När datorgrafiken kom och började ta över så smått så hade de ett visst problem, och det var att det var svårt att få den tyngd som gick att få med modelltekniken. Han sa att det var som ”Dinosaurs dancing on cotton”. Uttrycket satte sig i min hjärna och jag har velat starta ett band med det namnet sen dess.
Jag tror det är ett rent och skärt popband med trallande refränger, blåsinstrument varvat med xylofon och som delar ut sockervadd under konserterna.

– You Thought We Were Daffodils From The Future, But We Were Dandelions From The Past
Långa artistnamn är väl alltid bra tänkte jag när Emmy bad mig hjälpa henne med ett namn till hennes DJ-duo. Tyvärr ratade hon det här namnet men jag kunde inte förstå varför och bestämde mig för att det är ett möjligt artistnamn på en väldigt svår grupp som satsar allt på spektakulära scenshower och framförallt hemmasnickrade kostymer.

– Laserbeam Starmachine
Joakim och jag satt med en vän till honom och hans ettåriga hund. Hundens pappa hade ett namn som hade någon kosmisk referens. ”Vad hette han nu igen, Laserbeam Starmachine?” frågade Joakim. Det var fel men borde vara namnet på ett band med electroreferenser och David Bowie. Ljusshowen är väldigt viktig och låtarna ska helst lyssnas på liggandes på ett tak på natten.