Browsed by
Etikett: reklam

Living with lag

Living with lag


Sjukt bra liten (reklam) film som Umeå Energi har gjort. Oculus Rift är ett Virtual Reality headset som man kan använda till till exempel spel. Här har de kopplat på en videokamera som filmar det du skulle sett utan brillorna, men med några sekunders lagg.

Moreing

Moreing


Boost Moreing from The Glue Society

Detta gillar jag. Jag önskar bara att det var en riktig dokumentär och inte bara reklam för godis, men man kan inte få allt.

Det är lite som i en scen i filmen Bitchkram, där huvudpersonen berättar om sitt inredningstänk att hon tar något fult, har jättemånga av det och det blir fint och intressant. T.ex en hel husvägg av fågelholkar. Det ligger något i det.

Jag känner själv att konstformen lockar. Merism kanske det skulle kallas på svenska, eller multiplicism, eller plurism. Vad tror ni?

”Lite tuffare. Lite mörkare. Lite hårdare”

”Lite tuffare. Lite mörkare. Lite hårdare”


Just ja, i går gjorde jag denna bild som hastigast när jag och en vän diskuterade hur lång tid det skulle ta innan någon gjorde om låten ”Dina färger var blå” till ”Dina färger var svart” efter att Tommy Nilsson meddelat att han byter namn till Black.

Det är alltid kul att se hur snabbt internet jobbar när något sånt här händer. Snabbt börjar det spekuleras i vem detta är en kampanj för. AIK var det många som trodde.

 

Som tur var var det bara choklad.

Frågan är hur mycket pengar Black, nej förlåt, Tommy, fick för att göra detta. Och om det kommer förfölja honom fortsatt under hans tuffare, mörkare och hårdare karriär.

Gammal reklam

Gammal reklam


Har man en massa tid över så rekommenderar jag att kika in på Filmarkivet, markera knappen reklamfilm och fullkomligt dränkas i klipp från 1920-talet och framåt. Bäst är förstås de som gjordes när reklamfilmen började komma igång under 50-talet. Och missa för guds skull inte den 22 minuter långa reklamfilmen för Trollhätteglass, som snarare är en informationsfilm om Göteborg. Det var annorlunda då.

Legohysterin

Legohysterin

Jag hade egentligen sinnessjukt mycket leksaker som barn. Med två äldre syskon fick jag ärva barbiesar, mjukisdjur och My Little Pony av, dessutom hade jag ju egna grejer. Lådorna under sängen var sprängfyllda av pyssel och dockkläder (och dessutom hade jag en rutschkana ner i sängen som egentligen var baksidan av trappen ner till källaren). Det enda jag aldrig fick leka med var den där Optimus Prime min bror hade stående högt upp på en hylla, den var han för rädd om. Men legot, det kunde vi bygga med alla tre.

Det är svårt att inte missa debatten om Legos senaste produkter. De för flickor och de för pojkar jämfört med den gamla annonsen från början av 80-talet. 
Lego när jag växte upp var det legot hon bär. Jag och mina syskon byggde, torn och pyramider i alla de klassiska legofärgerna.
Jag förstod aldrig varför man skulle köpa och bygga sådana saker som redan fanns, att man skulle bygga precis som på förpackningen. Det var inte det som var grejen. Grejen var att få göra något helt själv, känna att det var mitt bygge. Sen lekte jag inte så mycket med det vad jag kan minnas. Det var ju byggandet som var roligt.
Under Creative Summit för två år sen var en man från Lego där och pratade. De hade stora visioner och jobbade fantastiskt på webben med sina användare. De tog tillvara på de äldre legofantasterna och skapade forum och vissa fick vara legoambassadörer. Det lät så bra allting och det kändes som att de verkligen tagit med varumärket till idag. 
Tills frågestunden kom.
”Vad kommer i framtiden?” frågade någon i publiken
”Jo, vi håller på att ta fram ett Lego specialanpassat för flickor och pojkar.”
Då sjönk mitt hjärta och allt det andra så fantastiska om hur de jobbar på webben var liksom inte värt någonting. 
Jag tänkte att Lego är en av de få leksakerna som är neutrala. Det är den leksaken alla kan leka med och bygga saker av utan att behöva vara en ”tjejig” eller ”killig”leksak. Och sen tänkte jag nog en stund på att de var dumma i huvudet.

Läs PO Tidholms artikel från DN här
Och läs gärna spelbloggaren Susanne Möllers inlägg om saken

Viktigt

Viktigt


Killing us softly 4


Jag började måndagmorgonen med att se denna. Så otroligt viktigt och något man måste tänka på hela tiden. Jean Kilbourne har sedan 60-talet sparat reklam och sett hur idealen ändras och hur reklamen påverkar oss. Hon säger att skillnaden mellan nu och då är att fler är uppmärksamma på det och fler slåss mot de felaktiga bilderna vi bombarderas med. Trots det har det inte blivit bättre, snarare tvärtom och det i en rasande fart.

Det ger många nya insikter och påminner en om gamla och som Sandra skrev i inlägget där hon tipsade om filmen:
”Den handlar även om att kvinnor om och om igen framställs i princip utan undantag som objekt, som produkter. Våra kroppar jämförs med bilar, yoghurtförpackningar och ölflaskor. Och så handlar den förstås om att ta ansvar. Om du jobbar som jag inom reklam, eller på en tidning, modesajt, är marknadschef på ett företag, eller var som helst i mediebranschen; se den här. För det är vi, som jobbar med det, det är vi som måste göra aktiva val varje dag i våra branscher eftersom vi har makten att göra skillnad.”

Del 1 ovan och del 2 här nedan.

Star wars + Greenpeace

Star wars + Greenpeace

Det är något med Star Wars. Jag blir alltid så fånigt glad när man gör något med det. DDB:s Volkswagen-reklam var såklart fantastiskt fin, men nu har Greenpeace valt att göra en variant på det. Lite kanske VW får skylla sig själva när de väljer att visa sig som The dark side.
På deras kampanjsajt kan man ansluta sig till rebellerna och därmed vara en Jedi för att få VW att minska på utsläppen och få dem att lämna den mörka sidan. Åh, det är så fint och absolut klockrent.

Greenpeace kampanjsajt

Sellout på Röhsska museet

Sellout på Röhsska museet


En smickrande bild på Anna och mig en halvtimma innan gästerna kommer.


Carl och Philip väntar vid entrén med gästlista i handen


Ölen var framdukad


Och Nils var beredd med kapsylöppnaren


Finfina program låg på mingelborden


Och såklart muffinsarna vi gjort dagen innan. Choklad och Skogsbär/Vit choklad.


Efter en bra stunds mingel, fotograferande och muffinsätande klev Erik upp på scenen. Han berättade lite om oss och presenterade sedan:


MikuMaria! Eller, egentligen heter hon ju Maria Gustafsson. Men hon jobbar på Miku och skulle vara moderator för kvällen. Därefter presenterade hon våra tre paneldebattörer.


Katarina Gröndahl, jobbar som AD på Valentin&Byhr och var med och tog fram kampanjen för Göteborg Energi, med Timo Räisänens specialskrivna låt. Hon har tidigare haft den snälla byrån Himlen.
Ted Hesselbom är museichef på Röhsska men har tidigare jobbat som grafisk designer och haft t.ex NK som kund.
Och sist men inte minst Dogge Doggelito, Latin Kings och cyklar på köpet.

De diskuterade ämnet Sellout, och som ni kanske förstår med denna gedigna trio så blev det en oerhört bra debatt. Helt fantastiskt var det.

Tack alla som kom!

Lite mer mingelbilder från kvällen fotograferade av Sina Farhat hittar ni på denna länken

Hjärtan

Hjärtan

När jag bodde i Frankrike så började dessa bilder synas lite varstans, ”Emma, jag älskar dig, kom tillbaka. Paul” stod det på dem och den här Paul var ju helt galen som köpte helsidesannonser och till och med framsidor för att få fram sitt budskap. Googlade man hittades Pauls blogg, han skrev om sin jakt efter att hitta sin livs kärlek, Emma, som försvunnit ur hans liv.
Affischer sattes upp tätt tätt på stan, sprayades på husväggar och likt en batman-logotyp över Gotham så projicerades bilden över städer. 
En dag hade Emma kommit tillbaka och nu var det dags för oss att sprida vårt eget kärleksbudskap, såklart det var reklam. Faktiskt rätt skönt, annars hade den där Paul verkligen varit en skvatt galen man och Emma kanske inte var så dum som lämnade honom.
Här kan ni se en liten casefilm om det, på franska då.

Det är lite sådana vibbar jag får av den här helsidan som publicerades i Norrköpings tidningar på alla hjärtans dag. Men tydligen var det på riktigt den här gången. Albert misstänks för grov kvinnofridskränkning och har fått besöksförbud.

”Det finns på grund av särskilda omständigheter risk att Albert, kommer att begå brott mot, förfölja eller på annat allvarligt trakassera Sandra”. Skriver Dagens Media

Kanske hade det varit roligare om det hade varit reklam också.

Att bränna saker

Att bränna saker


Bild från DN, foto: Jan Erik Henriksson


Idag brände Gudrun pengar.

Folk är upprörda.
Jag tycker det är ganska lustigt.
Ja. De får uppmärksamhet, folk är bestörta och folk börjar sakta diskutera frågan. Och det är väl ändå det som är det viktiga.
Den första reaktionen från många verkar vara att ge dessa pengar till någon som bättre behöver det.
100 000kr
Mycket för en person men fortfarande en droppe i havet i det stora hela. När det gäller marknadsföring så bränns det bra mycket mer pengar på annonser i tidningar, men en liten annons skulle inte få någon att stanna upp på det sättet som halva Sverige verkar ha gjort på grund av en liten utomhusgrill.
Visserligen, så känner jag personligen att själva arrangemanget inte var så spektakulärt, och ser inte så mycket för världen ut med en liten grill. Nästan som att de kom på det i stunden (fast det tydligen är Studio Total som ligger bakom). Och att elda böcker, elda bh:ar och en och annan har nog eldat upp pengar tidigare (att elda saker är en rätt enkel symbolik) känns inte så nytt. Det är väl egentligen enda kritiken jag har till det där.
Och att folk blir förskräckta, rädda och i lite chocktillstånd. Det är väl bara bra?
Dansk Velour (2006) av Caroline Månsson. Foto: Per Strömbro för Norra Västerbotten
I Skellefteå var det en konstutställning i början av sommaren. Caroline Mårtensson heter konstnären och utställningen hade namnet ”Bättre en fågel i handen än tio i skogen”.
I det första rummet av två var väggarna prydda med pinnar som det tidigare suttit fåglar på, och någonstans ovanför hördes fågelkvitter. Fint och så, de uppstoppade fåglarna verkade ha flytt.
I det andra rummet var det ett gäng plyschdjur i mitten på ett bord, ”vad fina!” utbrast jag i min förkärlek till pasteller. Kvinnan i rummet sa att det var uppstoppade djur, iklädda plysch. Och nog såg man lite klor sticka ut genom det mjuka tyget, mitt uttalande kanske var lite förhastat.
Men saken är den, att det som märktes av var det som låg på golvet i hörnet, nedanför en trofé av en hjort, bredvid ett bord med en liten uppstoppad fågel och en mysig fåtölj.
En fäll, likt en i en stor brittisk herrgård, men skillnaden var att den här var gjord av en Golden Retriver.
En man hade blivit så rosenrasande under vernissagen att han inte visste ut eller in så han skällde ut konstnären på plats, han var själv hundägare kan också tilläggas. Många debattinlägg hamnade i lokaltidningen.
Nåväl, nu har jag sådär tappat tråden igen och jag vet kanske inte vad hundar har att göra med brända pengar.
I Gudruns fall är resultatet av att en debatt kan skapas (förhoppningsvis om löner och inte en om huruvida 100 000 skulle donerats till någon stiftelse)
I Carolines fall handlade det kanske snarare om att börja tänka på vilka moraliska värderingar vi själva har. Jag citerar Per Strömbro: ”Utställningen utmanar, men tar egentligen inte ställning till vad som är rätt eller fel. Det är upp till oss själva. Men Caroline Mårtensson är onekligen inne på ett ämne som på ett genialt sätt tvingar i stort sett alla betraktare utan psykopatiska drag till självrannsakning.”
Och nej, provokativa saker är inte alltid bra, om de bara är till för att provocera. Men kan de få folk att tänka på vad de gör, så kan de ibland göra världen lite mera intressant.
Ni kan även läsa vad Studio Total, som tydligen skänkte pengarna, själva säger om de brända pengarna här.