annika bäckström

Min mamma är specialpedagog med matematik som specialitet. Hon är otroligt passionerad i sitt yrke och har bland annat en blogg där hon lägger upp material hon gjort för att eleverna ska kunna nå det och kanske andra lärare som behöver sånt.
Ibland hittar hon på egna uppgifter och ibland behövs bilder till det. Så som den goda dotter jag försöker vara så hjälper jag till ibland när jag har tid. Nu har jag gjort ett antal människor som hon kan använda som illustrationer när det behövs och även bilder för att räkna på fingrarna. Till slut kommer det kanske bli som ett eget bildbibliotek hon kan använda.

Ett gäng bokstäver, ett helt alfabet faktiskt.
Kanske skulle det kunna bli en ABC-bok i framtiden.

Ibland händer det ju att jag ritar som ni kanske vet. Denna gång ritade jag en seriefigursvariant av Emelie som har bloggen En blommig tekopp. Hon är en superfeminist med hår under armarna och vintagekläder.

När jag ändå höll på så kom jag att tänka på det inlägg hon skrivit om att hon kanske borde byta det söta bloggnamnet ”En blommig tekopp” till ”En blommig menskopp”. Så jag tog och ritade en blodig blommig kopp + tampong.

Vips la jag till lite text och  Emelie älskade den och ville ha den som header. Javisst sa jag! Och nu pryder den hennes blogg så fint. Lite gulligull, lite jävlaranamma och lite mensblod.

I somras någon gång när skämten om uttrycket Yolo gick varma och många instagrambilder avslutades med #Yolo så funderade jag över relationen mellan Yolo och Carpe Diem och tyckte att om det ena kan vara på väggar och i bokhyllor så borde väl det andra också kunna vara det.  

 Så jag gjorde det enda rätta och byggde formar i kartong som jag sedan fyllde med cement.

Sen hamnade bokstäverna i mina föräldrars trädgård för det vore alldeles för tungt att ta med dem någonstans, men vill du hemskt gärna ha en bit tung samtidskonst så kan du kila dit, gräva upp dem ur snön, och plocka hem dem.

Armeringsjärn hade varit att föredra i vissa fall, men ni vet, #Yolo.