De här fina typerna, Joakim och Charlotte fyllde precis 25 båda två. Så direkt efter Stockholm hoppade jag på tåget till Karlstad för att vara med på festen.
Mitt bord såg ut så här.
Vi blåste ballonger
Allihopa
Toastmastern och toastmadame
Joakim och födelsedagsbarnens bord
Sen var det dans!
Linda har jag nog inte träffat på mer än ett och ett halvt år eller nåt, tokigt!
Sen slutade vi dansa och tittade på iPonnysarna.
Jag och den här blusen har en lite besvärlig kärlekshistoria. 2007 hittade den hem till mig från ett franskt H&M. Vid den tiden ville jag leva i allt som var bamseblått och i affären föll mina ögon på denna med en gång. Jag älskar det blanka halkiga tyget, den stora runda kragen, de klädda knapparna och de puffiga ärmarna. Det är mycket som är väldigt bra med denna. Men jag har knappt använt den, för det går inte. Den går inte att ha till nåt.
Skärningen under bysten gör den alldeles för bylsig för att ha till vida kjolar, det halkiga tyget gör att den inte går att ha nedstoppat i något alls, inte ens en pennkjol, och den är nästan lite kort att ha till byxor om jag nu mot förmodan skulle komma på att jag skulle ha något sådant på mig.
Ändå följer den med i varje flytt, sticker fram bland klänningarna i garderoben och glänser lockande i bamseblått varje gång jag tar på mig något annat.
Det här är Emmy, hon är min vän och blivande copywriter. Senast Emmy hade en blogg skrev hon om och levde på nudlar en hel månad. Emmy gillar mat, män, romanser och historier, så som examensarbete slog hon slag i saken och drog ihop alla delar hon tycker om och gjorde en blogg om det.
Den heter ”Ha ett bra liv” och kommer (åtminstone till en början) bara leva en vecka. Så se till att börja läsa den på en endaste gång. Varje maträtt har en man och en historia, tagna direkt ur verkligheten.
Jag och Anna åkte till Stockholm idag, det var kul. Hon hade lovat en byrå hon skulle på intervju på att de skulle få muffins som kompensation. Och Anna är ju inte den som är den, så hon hade med sig en hel drös.
Sådan tur för oss, och Judit med passande klänning dagen till ära, så åt inte byrån upp allt utan lämnade några åt oss.
När jag följde med till dagis för att hämta henne rusade hon fram, gav mig en kram och sedan gick hon runt i chock en stund ”Så konstigt att Ackile är här, det är så konstigt.”
Det här tänkte jag skulle bli mitt examensarbete, men efter att ha haft ett snack med min handledare idag gör jag en annan sak jag jobbat med lite grann. En app för barn blir ett för stort arbete att hinna med nu och jag är redan tillräckligt stressad.
Dessa monster har dock varit med tidigare, de kom till vid mina anteckningar en lektion och jag tycker om dem. Så jag tänkte nu fråga er om ni vill vara med på ett test. Vill ni hjälpa mig skriva en liten saga om dem? Kanske ska de ut på äventyr? Ut på havet? Slåss mot kuddjur? Ja vad ska de göra. Vi satsar på en saga på med tio bilder (blir det fler är det förstås bara att fortsätta). Ni skriver jag ritar.
Den första, en presentation. Kan se ut såhär:
Lilla röd, lilla gul och lilla blå
Lite mindre än de flesta, men fler än två
Inte rädda för mörkret men ändå
går de vilse allt som oftast och då och då.
Er tur, skriv en kommentar hur nästa/kommande verser ska bli.
Ni kanske känner igen den här gamla bilden. Det är nog den bilden jag sålt mest så ni är nog några stycken som har den hängandes på väggen.
När jag fixade till den till portfolion häromdagen kom jag ihåg en sak jag sett på stan.
En kjol från H&M! Nästan identisk med kjolen på bilden. Någon måste ha blivit inspirerad, så är det nog.
Snart måste jag göra temainlägg på ”klä dig som en illustration”. Säg till om ni hittar överdelen.
Nu har jag en uppdaterad version av min portfolio, bästa Joakim har kodat åt mig, men designen är min.
Jag håller fortfarande på att trixa lite med den och lägga upp och redigera projekt. Men ni är väldigt välkomna att kika på den så mycket som ni vill!
www.annikabackstrom.se är adressen.
Igår var jag och ett gäng klasskompisar på sjukt roliga copybattle på Stendahls.
Två datorer vända från varandra kopplade till större skärmar vända mot publiken. En reklamare vid varje dator. Ett slumpmässigt valt ord och en klocka satt på 20 sekunder.
När orden sedan skrivits och de 20 sekunderna har gått röstar publiken genom hejarop fram vinnaren, som går vidare till nästa omgång.
I och med att tiden är så kort handlar det i princip bara om att skriva det första man tänker på. Hinner man vara fyndig är det förstås en fördel, men det finns ingen som helst press.
Min första omgång vann jag, andra gången var inte publiken med mig och jag åkte ut.
Men nästa gång, då tror jag banne mig att jag ska ladda upp med mitt nya guldglittriga nagellack. För med guld smattrande mot tangenterna kan man väl inte vinna något annat än, ja, guld.
Jag försökte rulla håret i pincurls igår kväll. Idag är det lite som ett enda stort burr. Vissa sekunder hittar man de där lockarna som ligger som man vill att de ska, nästa sekund är det ett burr igen.
Idag ska jag jobba med mitt examensarbete. Vi har inte så mycket tid för det om man jämför med en universitetsutbildning. Det ska vara klart om två veckor och jag har knappt börjat. Min kropp behövde nämligen lite vila mellan projekten.
En iphone/ipad app för barn ska det bli i alla fall, en pedagogisk sådan. Min kära mor specialpedagogen har skickat mig en bunt böcker om barns lärande, så nu kan jag lite om vad man ska tänka på i alla fall. Det blir inte direkt sådär reklamigt, men rätt intressant ändå.
Nu ska jag och burret åka till stan och sätta mig på lämpligt café och jobba. Förhoppningsvis träffar jag Anna där med.
Hej du fina läsare.
Du är 22,22 år gammal. Så passande och symmetriskt. Själv är jag 22,5 ganska precis.
Innan du träffade mig hade du troligtvis haft en lång och stabil relation med Sandra eller Clara, kanske båda. Jag är glad att jag får vara med i sådant fint sällskap.
Du vill inspireras när du kommer hit, titta på fotografier, teckningar och konstiga pyssel och det är också det du vill se mer av. Då och då passar det med en längre historia. Men ibland tycker du att jag hör av mig allt för sällan.
Du är 2% man och längtar efter våren och bar asfalt. Ibland längtar du även efter en kärlek långt borta men ibland vill du bara att disken ska diska sig själv och att dina fötter ska vara prydda av rosa converse.
Jag firar er med en polkagris.