junitävling!
Nu har det blivit första juni, det betyder att sommaren är här och dessutom har mitt prenumerantantal på bloglovin överskridit hundragränsen (även om den nu några dagar pendlat fram och tillbaka mellan 99 och 100) och det ska vi fira med en liten tävling.
Jag har nämligen en kopia på den här bilden i a3 format (se ovan) som saknar en vettig plats att vara på och någon av er kan vinna den.
Tävlingen går till så att ni gör en dikt innehållandes nedanstående fem ord. De får böjas och kan vara i vilken ordning som helst. Det är även godkänt att sätta ihop till exempel ”ord” till ”ordlek” eller liknande. Finaste, lustigaste, sötaste eller knasigaste dikten vinner, jag är enväldig domare.
Här är orden:
1. portmonnä
2. luftballong
3. konsistens
4. kolsyra
5. skutt
Tävlingen pågår till och med torsdag 4 juni klockan 00.00
Skriv dikten i kommentarsfältet och glöm inte mailadressen.
Varsågoda att börja!
24 thoughts on “junitävling!”
Denna dikt kan nog växa till en essä
Jag har två och femti i min portmonnä
Jag ligger vaken och tänker hela natten lång
Och drömmer om att flyga med dig i en luftballong
Ibland undrar jag över våran kärleks konsistens
Fast vem bryr sig när det är så här det känns?
Tankarna på dig skickar mig in i en yra
Det bubblar i mig som skakad kolsyra
Jag tänker på dig och vill vara din plutt
Imorrn kommer mitt besökarantal gjort ett glädjeskutt
baby, du vet att jag är dålig på det här,
jag menar, vad har jag att erbjuda dig?
tjugo kronor i en portmonä,
är det allt du kan få ifrån mig?
nej, för jag ska ge dig världen,
i form av en luftballong.
den ska ta dig överallt,
vi kan flyga till london eller hongkong.
i hela världen ska vi äventyra,
i paris drika läsk med kolsyra.
och när du tar en smutt,
kommer mitt hjärta ta ett skutt.
Amandas var ju jättebra! 🙂
Jag ska finslipa en dikt och lämna in i sista stund. Fast jag tycker att Piggelin-kosmonauten du gjort som sitter på min vägg är coolare, så jag känner mig redan som en vinnare!
att vara med dig är som att
sticka tungan i kolsyra
känna sidenfodret i portmonän mot mina fingrar
eller bara
hoppa ut från en luftballong
och sonika mosas och dö
men,
skulle du fortfarande älska mig,
skulle ditt hjärta skutta lika fort,
om jag hade samma konsistens
som potatismos?
den okänslige hade nu känslor av annan konsistens
hans kolsyrade tankar bubblade upp genom öronen och de ploppande ljuden av sprickande bubblor gjorde honom tokig
skuttandes i tusentals skutt utan att ens nudda marken hamnade han precis där han ville
bredvid ”hon där”
som öppnade sin portmonnä och släppte ut en liten luftballong sydd av såpbubblor
mitt liv har en udda konsistens
för utan dig
förnekar jag min totala existens.
utan pengar utan portmonnä
är mitt liv liksom utan kolsyra fattigt och totalt underbart
som en kärlekshistoria ska vara
sådär nutogmitthjärtaettskutt
som slog mig blodig
och det enda som skulle kunna laga
göra allt helt
vore den där luftballongen
med dig
högt
högt
upp.
Portmonnä
En liten flicka från Hong Kong
kom resandes med luftbalong.
”Märklig konsistens, men en härlig smak!”
Hon tog ett skutt när hon sammanfattade sin sak,
en kolsyrad dryck hon kallade för Sin-sång.
Jag har ju helt skandalöst ingen tavla från dig!!! Men jag tänkte inte tävla om någon heller. Som syster står jag över tävlingen, jag ska nog lyckas sätta upp en tavla från dig på något annat vis. Var mest bara kul att nöd-limericka;) Dessutom glömde jag portmonnä! Så nu heter dikten det.
Jag har tusen kronor i min plånbok, eller som vissa säger, portmonnä!
Det är franska och betyder bära pengar, ett annat franskt ord är parfait.
Det är som en vanlig glass fast med en annan konsistens och så är de ganska dyra.
Man kan säga att det är samma skillnad som saft och läsk, alltså med kolsyra.
Jag vet en man som fick kolsyra i blodet, som en massa små luftballonger i hela kroppen.
Tänk om han tagit ett skutt just då och flugit iväg till någon annan plats. Det hade varit toppen!
Det blev lite långt kanske. Men hur som helst, mitt bidrag:
Jag skulle kunna säga så mycket, hurmycketsomhelst, om det vi har, vilken konsistens det har, vikt och längd och mått som det har.
Du sa en gång att det var som kolsyra. Som små bubblor, som inte riktigt får plats i en alldeles för liten flaska skakad alldeles för många gånger. Med det är det bästa sa du. Det ska vara så, sa du.
Jag tror att vi har vuxit åt samma håll, och ibland nästan nästan känns det som att vi andas samma luft, som små luftballonger du vet. Mellan oss. I oss. Något som inte går att köpa för alla pengar i alla portmonnäer i hela världen.
Men det är vad jag tror. Men jag säger det inte så ofta. Du beskriver allt så på finaste sättet, får min hjärna mitt hjärta snubbla flera skutt. Men jag vet ändå hur det känns det där. Det som du kallar kolsyra.
//Linda (linda.forss@gmail.com)
kolsyrekonsistens i kroppen
fyraåringen skuttar mot luftballongen
tittar på mig
tittar på fåglarna
följer molnen med blicken
håller hårt i portmonnän
längtar veckopeng
kolsyra i benen och en luftballong i hjärtat
jag skuttar fram längs rosenkantade gator
asfalten är mjuk som moln, har bytt konsistens
portmonnän i min ficka är full av kärlek
Smärta plus smärta kan tillsammans bli något helt för
jag vet fortfarande att
konsistensen av våra krossade hjärtan tillsammans
var perfekt
Jag kommer aldrig sluta drömma om föralltidfärder i luftballonger och
kärlekskolsyra i min mage även om
ni ler i takt nu
Det där de kallar kärlek går inte att
kasta, slänga, riva i tusen bitar
som man kan med de övergivna kvittona i min portmonä för
jag tappar andan
och livet en sekund när du går förbi
Mitt hjärta skuttar fortfarande över
en evighets slag när du går förbi
med henne
Kolsyrans bubblor tar skutt i munnen. Känslan är ungefär som små luftballonger som det spräcks hål på.
Min portmonä innehar den minsta behållaren med kolsyra – nämligen ett fotografi på min hjärtevän.
På samma sätt som bubblorna tar skutt i munnen så tar fjärilarna i magen också skutt när jag tittar på fotografiet. Mina fjärilar har också fjärilar i magen.
Så känns det varje gång, och vilken härlig känsla det är.
Min mail är: IsabellaSandlund_@hotmail.com
Jag missade ett ord. Här kommer den rätta dikten:
Kolsyrans bubblor tar skutt i munnen. Känslan är ungefär som små luftballonger som det spräcks hål på.
Min portmonä innehar den minsta behållaren med kolsyra – ett fotografi på min hjärtevän.
På samma sätt som bubblorna tar skutt i munnen så tar fjärilarna i magen också skutt när jag tittar på fotografiet.
Fjärilarna har också fjärilar i magen.
Så känns det varje gång, och vilken härlig känsla det är.
Den går inte att ta på, den är abstrakt och utan konsistens.
IsabellaSandlund_@hotmail.com
Att läsa de här dikterna gjorde min dag! Tack Annika för ditt påhitt och tack alla som skrivit dikter. Å!
Hans skratt är som kolsyran i läsken det bubblar i näsan och i magen när han ler.
Det sprider sig ner i benen och blir som små skutt och dans steg på en sommar äng.
Det är långt bortom hennes medvetande som han köper en luftballong för de sista pengarna i hans portmonnä.
För en gång när de träffades så hade hon sagt så: Att hon allra helst ville flyga här ifrån.
Vad kunde bli bättre än en luftballong.
Konsistensen av hennes kyssar var som att äta gelé hjärtan med mycket socker på. Så där små och söta att man aldrig fick nog av dem. Och tanken på att han och hon skulle flyga iväg tillsammans var som kolsyran i läsken, det bubblar i näsan och i magen när hon ler.
lovisa.90@hotmail.com
Att hålla handen och falla handlöst är en konst av svår natur
Man kan veta vad man vill men inte vet hur
När man är i luften kan man glömma hur hård asfalten känns
När värmen ger ens tankar den mjukaste konsistens
Allt som lyfter ska en gång falla säger fysikens lagar
Och gravitationen styr världen precis som den behagar
Portmonnän är halvtom fast man trodde glaset var fullt
Strunta i kemi och ekonomi men det skapar tumult
Man kan dela kammare, klaffar, förmak, aorta
Man kan leva på varma ord när förnuftet är borta
Men tystnar läpparna behövs en ny bränslekälla
Kolsyra och kärlekssvid och sådant kan smälla
Vad gör man i en luftballong när vinden gör en frusen?
När man är tillbaka på noll, fast man började på tusen?
Vad händer om man vågar kika ut över kanten?
Ta ett skutt med slutna ögon en millimeter från branten?
Att hålla handen och falla handlöst är en konst av svår natur
Man kan önska, drömma och stilla vänta på sig tur
Men turen kommer bara om du glömmer allt jag sagt
Släpp taget, håll handen, hoppa – skit i naturens makt
Agnes
anka184@hotmail.com
En solig dag i parken i början av en vårsäsong.
Tomma tårtkartonger och drömmar om luftballonger.
Flickan hade just varit på kalas och tömt alla sina läskeblaskglas.
Kolsyran i magen blev till kärleksfjärilar som skulle vara hela dagen.
Plötsligt förvandlades flickans ben till gellybellykonsistens och hon snubblade över sin egen sko.
Hon hade sett en pojke, vackrare än hon någonsin kunnat tro.
Hon föll och skrapande sitt knä, samtidigt som hon tappade sin portmonnä.
Pojken blev förskräckt och gjorde ett skutt.
Han fick sprutt i sina ben och hjälpte flickan upp, fastän han var klen.
Flickan blev pionröd och glad och ville bjuda pojken på varm choklad.
Pojken sa javisst och log precis som en countryartist.
En dröm om en luftballong skulle denna soliga dag i parken slå in.
Han skulle för alltid älska henne och hon skulle göra honom till sin.
lillsofiee@hotmail.com
En dag tog du ett skutt rakt in i mitt liv. Genast förstod jag att det där är visst en flicka med gelehallon i hjärtat. Jag gillar gelehallon.
Efter trevande steg och kolsyra i smalbenen förstod jag att du inte var farlig, det var den där dagen du tog fram din portmonnä och lånade mig en tjuga i en nödsituation.
Vi pratade på fika, det blev tyvärr aldrig av, hör av dig så bakar jag några cupcakes. Konsistensen går inte att beskriva, den måste upplevas men jag kan lova att de är lika söta som dina teckningar.
Jaha, nu far jag i min luftballong mot söderns breddgrader men bara så att du vet, du är alltid välkommen att flyga med på äventyr. Jag gillar ju gelehallon.
SLUT.
Ja, det där kanske blev tidernas dåligaste dikt Annika men det var ett tappert försök för det vore roligt att ha ett så fint minne av dig som en av dina teckningar.
Kram
Kajsa
mio_747@hotmail.com
"Vi är som en kolsyrad konstiens"
Han förstod inte vad hon pratade om men hennes mun gick som på räls
"Kanin, luftballong, magsyra, myrsyra, citronsyra, skutta, blanda, trädstam"
Han skrattade och viskade "Jag älskar dig"
"Portmonnä" svarade hon.
(tilda.nordh@hotmail.com)
Han sa att det speglades i världen, portmonän hon höll i sin hand. Tom. Begränsad.
Hon tog hans hand, ville berätta allt om världen för honom. Det verkade som att han missat livet, trots att det alltid funnits där för honom. Han förnekade kolsyran att kittla, förstod inte innebörden av vackra ord, uppskattade inte konsistensen av glömd choklad. Hon drog med honom bort från asfaltens döda stenar. Stack hål på den luftballong de färdades i så att de föll.
Föll mot den botten han just beskrivit.
-Vart ska vi? Undrade han.
-Vi ska hälsa på livet, svarade hon. Då började de springa, så fort att ljudet inte längre hann med att hålla samma fart. Hjärta började skutta så att det gjorde ont när hon såg honom skratta för första gången.
lajsa_1@hotmail.com
Hon som van är min bästa vän. Jag är stolt som en tupp!