annikan – Sida 2 – annika bäckström

Stereotypa påskkärringen

28 mars, 2013

Skärtorsdag och påskkärringarna letar godis och åker till Blåkulla.

Klassisk påskkärring brukar ofta se ut så här med fräknar och rosiga kinder.

Huckle och förkläde.

Men varför är det så bestämt hur påskkärringarna ser ut? Alltid alltid är det samma, vem bestämde det och varför finns det så få som testar något annorlunda?

Varför inte köra på något nytt i år?

Skippa kvasten, ta på matrosmössan och ta båten till Blåkulla denna gång.

Jag antar att påskkärringarna har med kaffekannan för att de åker så långt och så länge. Att somna mitt i färden kan vara förödande, så en kopp då och då kanske behövs även om man tar vattenvägen.

Glad Påsk!

Zingosommar

22 mars, 2013

En dag hänger det ett presskit på ens dörr. Man öppnar det och där är det solglasögon, skärmmössa, idominsalva och en fläkt.

Man kör allt på en gång för ingen mår bra av att göra saker halvhjärtat.

Och man sörplar nya Zingo tropical som om det inte fanns en morgondag.

Solen lyser genom fönstret, fläkten blåser en i håret och man tänker att nu är det sommar. Så får man ett infall och går ut på balkongen.

Snö.

Sen går man in igen och gömmer sig under ett täcke några månader till.

Nu är du ett du och jag ett jag.

21 mars, 2013

Det hände väldigt mycket på en gång i mitt liv, kanske för att det någon gång måste hända. Till slut finns det inte mer av något och plötsligt bodde vi bara ihop, vi hade vuxit ihop.

Joakim och jag är inte tillsammans mer. Vi var tillsammans i fyra år och lite till. Han var min första riktiga pojkvän och en gång var jag så Disneydunderförälskad att knäna på riktigt böjde sig ibland och jag trodde inte såna saker hände i verkligheten.

Vi high-fiveade för att vi fått ha det så himla bra, sen var vi inte vi mer.

Det är sorgligt för det som var och det är sorgligt för det som inte blev, men det konstiga är att jag är glad. Jag är så glad att min syster skickade ett sms till min mor för att berätta att jag var så glad.
Förut var jag livrädd för framtiden, nu sitter jag här utan jobb, utan personen som varit min trygghet och ett stort lån på en lägenhet.
Jag vet ingenting om vad som ska hända, men det gör inget.
Det känns bara spännande.

En gammal klänning och ett hej då

8 mars, 2013

I dag, på självaste kvinnodagen, har jag på mig den gamla klänningen jag köpte på Joannas loppis

Den är så jätteblå och helt enkelt bra.

Dessutom har den glittriga stenar.

För jag tänkte att idag måste man ha en jätteblå och bra klänning man blir glad av.
Det är nämligen min sista dag på Great Works och det var tyvärr inte helt mitt eget val. Men så är det väl om man är relativt färsk på byrån och någon måste gå.

Så jag har varit i något slags chocktillstånd i en och en halv vecka sedan jag fick veta. Jag har känt alla känslor som möjligt går att känna, hängt med mina bästa vänner (som jag ju fått här) och fått många peppande och fina kommentarer från alla möjliga.

Egentligen är det nog bra, det är bara så himla konstigt att börja planera en ny vardag och jag kommer sakna alla så himla mycket att det är knasigt.

Hej då fina Great Works.

Lördag

9 februari, 2013

Idag har jag varit på Möbelmässan med min storasyster. Jag träffade en man som jobbade på företaget som var lärare till en kurs jag läste i Karlstad i produktutveckling (lite klurigt att förstå, man kan säga att han var en av tre handledare). Det blir sådär svårt när man (jag) inte direkt placerar den man pratar med utan tänker till en början att han pratar med en för att tala om sina produkter i sin monter. Extra svårt blir det när man är helt körd i hjärnan av alla intryck att man knappt kan prata på grund av det. Det hela blev lite märkligt.

Efter det kom mina bästisar Judit och Ruben och byggde pärlplattor, rockade rockring, dunkade på speglar och åt middag.

Och efter det lyckades jag och Joakim gå och se Hitchcock på bion. Vi lyckades även missa fem minuter i början, men det gjorde inte så mycket. Sevärd är den. Hopkins är fin och rund i huvudrollen.

Rätt bra lördag, det måste jag ändå säga.

Bird.

5 februari, 2013

I morse när jag vaknade så hade Copygram valt ut min instagram-feed som en av deras featured feeds, denna vecka på temat kreativitet. Man blir ju knasigt glad, att de finns de som formulerar så fint för att säga att de gillar det man gör. I tider av sviktande självförtroende gör sådant här så galet mycket för en.

Se de andra här.

(På instagram heter jag annikan)

Lura sig

3 februari, 2013

Om man bara duschar, sminkar sig, försöker borsta håret och tar på sig något annat än pyjamas. Då kan man i alla fall försöka lura sig själv att man inte legat i soffan under ett täcke en hel arbetsvecka.

Och så kan man tänka att nästa vecka inte ska vara något som bara försvinner spårlöst bland sängkläderna som om den aldrig funnits.

Och med man så menar jag jag.

en två år gammal visa

31 januari, 2013

Kul att ni gillade min sjukdomsfilm!
Någon gång ska jag göra en i friskt tillstånd då ni var några som tyckte det var kul att höra min röst (som i den filmen inte ritkigt är som den brukar). Här får ni se en två år gammal filmsnutt inspelat med datorns kamera. Låten skrev jag någon gång under gymnasiet och heter Julia Berglunds visa efter min goda vän med samma namn som precis slutat äta kött då.