Browsed by
Kategori: Skapat

Spådomskonst

Spådomskonst

På nyårsaftonar när jag var liten smälte vi tenn och slängde ned den en hink med vatten för att förutse kommande året. Formationerna som blev skulle sedan kunna tolkas som olika saker och på så vis berätta något mer. Ibland kunde man se en giraff, eller ett berg, och ibland bara en skrothög med tenn. Det var alltå snarare en lite kul tradition än en tro på det ockulta som gjorde att vi spenderade några av årets sista minuter på detta.


För ett tag sedan gjorde jag exakt som vi gjorde då, smälte tenn och slängde ned det i en hink. De former som slumpen och ockultismen (vi kan i alla fall låtsas) skapar är taggiga och ibland runda och väldigt vackra.


Jag lödde fast ett gäng nitar och öglor för en kedja.


Då blev det extravaganta halsband, med inbakade spådomar.

Ara

Ara

Systerdottern frågar (som hon brukar) ”Vad gör du?” ”Jaha, men vad ritar du?” ”Men vad heter hon?”
Jag säger att jag inte vet, och undrar om inte hon har ett passande namn.
”Ara.” säger hon bestämt efter en kort stunds betänketid. Jag frågar om hon känner någon Ara, men hon säger att hon hittade på det nu.
Okej, säger jag, då heter hon det. Som en brottare och en papegoja, det ska nog passa.

Projekt 10 000

Projekt 10 000


Några steg till en nitad väst. Beställ 10 000 nitar via Etsy från en säljare i Hong Kong.
(10 000 beräknades för två västar med lite extra för säkerhets skull)


Leta efter en jeansjacka att klippa av ärmarna på. Köp en jeansväst på Monki istället, färga den svart (men den blir mörkblå) och ta bort knapparna för på dem står det Monki.

(Först letade jag efter en jacka på second hand, men de satt aldrig särskilt bra och dessutom var de oftast dyrare än denna)


Ha utprovningar för att se så allt blir rätt och känn hur västen successivt blir tyngre, både bokstavligt och bildligt talat.

(Akta dig dock för att fastna med kläderna i nitarnas baksidor.)


Fortsätt nita tills fingertopparna blivit alldeles hårda av arbetet, fortsätt då lite till för du har mer än hälften kvar.


Sitt utomhus för det är varmt när du sätter fast de sista nitarna. Köp nya tryckknappar utan text och sy ett foder av ett glansigt tyg.



Det dröjer ett tag tills du faktiskt vågar ha dig västen utanför hemmets trygga vrå. Bli tjenis med punkarna för de respekterar det otroliga jobb som ligger bakom en helnitad väst.

(Sen väntar du på att fingrarna blir mjuka igen)

Kasta ankar!

Kasta ankar!


Inspirerad av dessa många nautical bracelets som cirkulerat så gjorde jag denna fotlänk på önskemål av bäraren.


Ankare och rep.


Själv gjorde jag mig ett armband


Med knop på.


De passar bäst om man ska vara vid vattnet, såklart.

remake

remake


Från början såg hon ut ungefär på detta viset, men hon här är någon annan. De var rätt lika och hette Cindy båda två, den ena något äldre än den andra och åren hade satt sina spår.


Man kan säga att livet liksom trasats isär för henne efter mer än 30 år.



Drastisk förändring behövdes. Det gamla sminket avlägsnades (med aceton) och kroppen började sakta komma på plats igen (med gummiband istället för den utnötta plasten, detta gjorde dock henne rörligare än tidigare på gott och ont)


Nu var hon häftigare med helt nytt smink


och nytt hår (det gamla togs bort helt och hållet och ersattes med löshår)


Kläderna som fanns bland de gamla kläderna passade inte riktigt nu. En gammal grönrandig baddräkt/gympadräkt fick agera linne.


Skorna från tidigare behölls.


Jeansen syddes upp enkom. Helsvarta jeans hörde inte till vanligheterna tidigare.


och västen förstår ni, är såklart en battle jacket.


Med ett grymt bands logga på ryggen.


Så nu är hon någon annan än tidigare.


Kanske har hon ett eget band.


Eller så hänger hon på gräset på någon sommarfestival.


En sak som är säkert är i alla fall att hon inte ser ut som någon annan.


Men kanske ändå kan samsas med hon som hon en gång hette likadant som.


Nu hänger hon med i min systerdotters packning och förhoppningsvis leks hon med tillsammans med de andra barbiedockorna. Kanske har hon fått ett nytt namn.

sommarfläkten

sommarfläkten


En vanlig fläkt är tråkig, men mycket behövlig när det är varmt inomhus och luften står blickstilla.


Samla på dig presentsnören i massa bra färger och knyt fast runt fläkten.


Vips så får du somrigaste fläkten i stan!

Försvunna fräknar

Försvunna fräknar


Vi börjar denna vecka med en jättegammal saga jag skrev en gång i tiden. Skulle tro den är ungefär fem år gammal, men passar bra nu när solen kommer fram och ger lyckligt lottade prickiga kinder. Försvunna fräknar heter historien och är riktigt ordentligt naiv.




Ibland kände hon i sina fickar för att se om de fanns där.
Ibland bläddrade hon igenom varenda sida i alla hennes böcker för att se om hon någon gång använt dem som
bokmärken.



Fräknarna hade börjat försvinna för några månader sen. Först närmast öronen, sen på kinderna. Då hade hon blivit rädd och stannat hemma, skyllt på feber. När hennes favoritfräken på näsans vänstra kant en morgon var borta slutade hon kliva
upp ur sängen. Hon gick inte ens ut för att hämta posten.


Hon låste dörren med dubbla lås och drog ner persiennerna. Hon slutade svara i telefon ut i fall att fräknarna trillade av och ramlade ner i luren, åkte i väg med samtalet.


Hon försökte ersätta fräknarna.
Hon målade med en tunn pensel men färgen hamnade på kudden när hon sov, hon
provade med strössel men det lämnade ett jämt lager av socker i hennes ansikte. Hon stansade hål på alla papper hon kunde hitta
och tejpade fast pappersprickarna på kinderna, vid öronen och på näsans vänstra kant.
Men inget kunde göra henne lika glad som de riktiga.


Hon slutade hoppas, slutade tänka och satt stilla i sin pinnstol och tittade på väggen.



Väggen hade inga fräknar heller, den var lika tråkig som henne.




Det knackade på dörren.


Han sa att han var hennes granne och undrade om hon hade
mjöl att låna honom. 

Hon lyssnade inte.
Hans ansikte var fullt av små prickar på kinderna, vid öronen
och den finaste på näsans vänstra kant.
Han hade stulit hennes fräknar.


Hon började förfölja honom och skrev en lista på allt han gjorde.


– Du bor i mitt hus, visst?
sa han en dag när hon stod bakom honom i kön till posten (Hon skulle såklart inte skicka något. Hon skulle bara se till
så att inte fräknarna lämnade landet).

Hon nickade.



Han bjöd henne på piggelin och de gick genom parken.
De kastade macka vid den konstgjorda dammen. Han vann, nio
studsar.
De gick tillsammans hem för de bodde trots allt i
samma hus.

När han log såg fräknarna ut att dansa
vid hans mungipor.


Hon stängde dörren och drog upp persiennerna. Det låg runda
pappersbitar över hela golvet. Hon sopade ihop dem för de
behövdes inte mer.


– De behövde nog bara någon att tycka om. sa hon och räknade
prickarna i ansiktet.
På kinderna vid öronen och den finaste
på näsans vänstra kant.

SLUT.

Portfolion

Portfolion

Om man ska kunna söka nya jobb, ja då måste man ju ha en lite mer uppdaterad portfolio än vad jag haft. Så nu finns det lite nya grejer där. Några som jag gjort på Great Works, några saker jag pysslat själv och några saker som är rent hittepå (för tillfället).

Titta gärna:
www.annikabackstrom.se

(Jag hoppas det ska visa att jag kan lite mer än bara illustrera, för även om jag gillar det så är det nog inte det jag vill jobba med heltid.

Och någon gång i framtiden ska den bli responsiv såklart, men mitt kodknackande är fortfarande på trial and error-nivå så jag tar det steg för steg.)