Umgås med mina vänner pappersrullen och nässprayen.
Äta rosa godis.
Titta på saker.
Jag har blivit alldeles dunderförkyld lagom till att jag skulle ha en trevlig vecka i Göteborg. Så himla nedrigt. Dessutom är det kanonväder.
Utan ett ord tog knäppte hon upp sitt halsband och gav det till mig strax innan vi skiljdes åt.
Jag fick höra att strasstenarna hemma hos Karin verkar ha sitt eget liv och kommer fram i varenda vinkel och vrå. Jag tänker mig att hennes lägenhet är som att bo i ett fabergé-ägg.
Så alla dessa små stenar måste alltså bara vara en bråkdel av allt hon har. Men nu är de mina, perfekt till midsommar. Tack o tack så hemskt mycket! Ni som missat hennes strassifiering tycker jag ska ta en titt i hennes shop.
Ikväll ska jag träffa de som skriver några av mina favoritbloggar. Jag blir lite nervös. Kanske blir jag helt starstruck och får inte fram ett ord under hela kvällen utan tittar mest på hur is isbitarna i glaset smälter. Eller kanske blir jag nervös och pratar och pratar och avslutar med att fråga samtliga om jag får bo i deras strumplådor. Eller så blir det bara himla trevligt. Det återstår att se.
Märkligt. Det är bara fyra arbetsdagar kvar på praktiken på Valentin och Byhr, sen åker jag upp till Västerbotten för att gå på Creative Summit. Resten av sommaren är oplanerad ända till den 15 augusti. Då börjar praktiken på Great Works och fortsätter hela hösten. Jag lämnar Göteborg för Stockholm alltså. Jag letar boende och uppdaterar blocket var femte minut. Känner någon av er någon som ska hyra ut från augusti/september och en evighet framåt?
Hej hörrni, det har regnat hela veckan och idag är inte sämre, efter ett litet äventyr till parken här bredvid och ukulelefestivalen så är det detta läge som gäller för mig. Så jag tycker vi tittar på lite bilder jag tagit med iPhonen och Instagram senaste veckorna.
Kommer in ihåg min maskeradutklädsel jag gjorde i höstas? Jag var siamesisk tvilling med Likadannika som hon kom att kallas. Hon har mest umgåtts med vinterjackorna i garderoben senaste tiden så det kändes som att hon behövde gå vidare. Hade varit intressant att se sophämtarens reaktion.
Jag äter oftast matlåda på jobbet, men tillåter mig själv äta lunch ute en gång i veclan. Då är det oftast med ett fint litet gäng med en blandning av orginalare, grafiska designers, art directors och möjligen en planner. Erica gjorde en fantastisk logga till oss.
Ibland på fredagar blir det after work. Här med Joakim och Julia.
Och en annan gång var Jonas med och köpte god öl.
Sötaste tjejen!
När jag gick gymnasiet brukade jag någon gång då och då gå runt bland glasögonbutikerna och prova olika glasögon, det är så roligt. Så när jag väntade på en vän återupplevde jag gamla minnen.
Veckans kulturella blev denna vecka på masthuggsteatern och Tolvskillingsoperan. Dunderbra!
Sorgligaste lappen satt uppe vid Slottsskogen.
Och igår överraskades jag med denna på mitt skrivbord efter lunchen…
När jag var liten var mina syskon äldre än mig. Visserligen är de de nu också, men det märks mindre.
Jag har fått höra att jag tyckte mycket om bär
Och satt tydligen på exakt samma ställe varje gång jag fyllde år.
Pappa kallade oss barn för Gusingen, Dutten och Dullan. Mitt namn var det sistnämda. Själv kallade jag min syster Matilda för Allåda och min bästa dryck var Dolla (som egentligen heter Hallonsoda).
En gång klippte mamma mitt hår, först en liten bit, men jag blev arg för jag såg ut som en dagisfröken (som visserligen var min favorit, men hennes hår ville jag inte ha). Så mamma fick klippa lite till och jag fick potta. Gladare blev jag inte för det.
Jag kommer ihåg den här fleeceströjan så mycket, jag tyckte den var så fin. Annars var det svårt att bestämma över mina kläder. Jag hatade kläder med märken och tryck på, och det var inte (bara) för att det var fult, det var för att jag var rädd för dem. Jag trodde de skulle tatueras in på min kropp och stanna. Speciellt silvertrycket på insidan av ryggen på en rosa täckjacka. Den vägrade jag ha på mig.
Samma obehag kände jag när andra barn satte klisterlappar från apelsiner och äpplen på sina näsor och pannor, jag fattade inte poängen. Det var bara obehagligt.
Senare i livet kanske jag förstod att texterna, bilderna och märkena inte skulle vara kvar på mig. Fast några kläder med tryck på, det är jag tveksam till om jag nånsin har på mig nu ändå.
Christine – Vilken är din riktiga hårfärg? Och hur färgar man håret som du har det? Väldigt snyggt, men förundras över det!
Min riktiga hårfärg är någonstans mellan bilderna ovan. En såndär skandinaviskt blond råtta som får rätt fina slingor när solen lyser på men när mörkret och vintern kommer kan det bli brungråmörkblont. Jag gick till frisören för tre år sedan med Elinkans frisyr i tanken och sa ”kanske lite blondare och lite kortare.” Frisören sa: ”Du kanske ska bli riktigt blond och korthårig!” Och så blev det.
Jag varvar bleka hemma och hos frisören. Lite för att de ska få säga att mitt hår fortfarande mår bra. När frisören och bleker det lägger de även i en kall toning efteråt så det inte blir gult. Dock har jag rätt så kalla toner i mitt hår redan så ibland behövs det inte. Bleker jag utväxten hemma så använder jag Schwarzkopf Blonde L1+ och silverschampo.
Josefin – du är söt! och jag måste få fråga, minns att du tonade luggen rosa för ett tag sedan, nu ser ju det ut att vara försvunnet. Min fråga är; har du bara låtit det tvättats ur eller har du även blekt bort det urtvättade? undrar nämligen ifall det försvinner helt tillslut eller om det kommer vara blaskigt rosa kvar i håret och om man måste bleka bort det (mitt hår pallar nog inte blekas så mycket mer!) är så himla sugen på ljusrosa!
Det är försvunnet nu! Det var en väldigt lätt toning i jordgubbsrosa som frisören gjorde istället för silvertoning då hon ansåg att det inte behövdes. Det tvättades ur inom en månad, på slutet kändes det dock mest som att min lugg var smutsig jämt för att den bara hade små små nyanser av nåt annat än det vita i sig. Jag tror det allra sista försvann med silvertoningen jag gjorde nästa gång.
Jag bleker endast utväxten, inget annat. Risken är väl att håret skulle trilla av om det kom blekmedel på det redan blekta håret.
Nathalie – kan inte du visa din garderob? jag är jättenyfiken!
Såhär! Fast hälften är ju inte mitt. Ett par jeans, ett par shorts, resten klänningar och kjolar. Så kan man sammanfatta. Inte så särskilt spännande är den, men jag kanske kan försöka fota mer när jag har något på mig om det skulle önskas.
