I söndags begav jag mig till min syster som hade ordnat kalas!
Min bror var i stan, och mamma med. Nästan hela familjen!
Och Judit förstås
Födelsedagssystern!
Tårtan såg nästan exakt ut som det var tänkt.
Kusinerna
När tårtan var slut åkte mamma hem, jag och min bror stannade ett tag till
Sen sa vi Hejdå till Judit och Ruben
Och födelsedagssystern
Och gick hem och drack Prosecco halva natten och pratade om livet.
Filmade dessa tre under metalpysslet för några veckor sedan och testade att filma med blixtlampan och att klippa den i lite olika hastigheter. Känner att den lampan kommer få göra några filmer i framtiden.
Det finns en paradox i mitt huvud. En som säger att det är okej att se ut som man gör, att jag ska vara nöjd med det jag har och jag ska säga yeah baby åt spegelbilden varje morgon. Men den andra säger att kroppen inte är fin, den säger att det finns krav, det finns ideal, ät detta, rör på dig och du mår bättre om du är smalare.
Det finns en vikthets å ena sidan, å andra sidan finns en åsikt man ska ha om man tycker som jag gör, om man är politiskt lagd åt det hållet jag är och är relativt medveten om världen (vilket jag gärna vill tro att jag är). Det är att man ska tycka att man är snygg, eller åtminstone duger bra för den man är.
Vissa dagar är jag så förbubblande snygg, det kan jag tycka, men andra dagar tittar spegelbilden tillbaka med ett hånleende och säger att det inte blev bättre än så här. Klänningen i butiken sitter helt fel, den rundar rumpan för tidigt, allt känns hopplöst knöligt, bulligt, fel och det blir röda kanter i midjan av strumpbyxorna. Då mår jag dåligt, inte bara för att tjockångesten letar sig framåt genom nervtrådarna utan också för att jag känner att jag inte ska tycka så. Jag får inte tänka så.
Jag skulle skämmas ögonen ur mig om jag skulle börja banta för att få en finare kropp, om jag började dricka juicer och drycker som utlovar ett smalare resultat. Det skulle inte stämma överrens med mina ideal och jag skulle känna att jag gör något som är fel och dumt. Jag vill inte att någon ska behöva känna att de måste gå ner i vikt, inklusive mig själv, men tanken på det kommer då och då att jag borde, att det blir bättre då.
Sen kommer jag på att jag tycker så mycket om kakor och glass, och då går det över.
Rookiemag: The Complete guide to kissing
Jag älskar Rookie magazine, jag är väl egentligen lite äldre än målgruppen men det spelar ingen roll. Vissa artiklar är så bra och andra bara himla söta. Som denna guide till kyssar till exempel.
Min gamla jobbarkompis David Sundin har skrivit manus för dessa reklamfilmer för Unicef. Himla bra om slacktivism (slacker-aktivism där man anser sig ha gett tillräckligt stöd till en sak när man trycker på like-knappen på facebook).
Förresten: Läs för guds skull Davids fenomenala barnblogg när du ändå är i farten!
SeeJane.org Fint initativ för att ändra på de kvinnliga stereotyperna i media för barn. Mycket mycket mycket viktigt. Filmen är sjukt snyggt gjort också.
På nyårsafton bestämde jag mig för att godis är onödigt och det ska jag inte äta längre på ett tag. Bakverk och kakor gick bra, för det är inte godis.
När jag blev av med jobbet åt jag choklad, 70% kakao, det är ju inte heller godis riktigt.
Jag hade köpt polkagrisar, Marianne och gröna äpplen till visningen av lägenheten igår. Innan jag gick hemifrån tog jag en polkagris från skålen och lät den smälta i munnen.
Först flera timmar senare reflekterade jag över det.
Polkagrisar räknas inte som godis va?
Jag åkte en kortis till ett Malmö som kändes som sommar. Min vän Julia, som jag gick i samma klass som i Göteborg, mötte upp mig vid centralstationen på cykel med vårkappa. Själv hade jag vinterjacka och halsduk, helt fel.
Vi cyklade runt och hon pekade på saker och berättade vad det var, sen drack vi kaffe i solen.
Jag var lite nervös, anledningen till att jag åkte så långt söderut var Barnkanalen. Förra veckan kontaktade de mig och frågade om jag ville komma dit en sväng, man tackar ju aldrig nej till att ha en liten möjlighet att jobba med Barnkanalen kände jag och bokade resan. Det var kul, något jag aldrig någonsin gjort förut, men otroligt roligt. Vi får se om det blir något mer av det i framtiden.
Jag umgicks med Julia och Fredrik på kvällen och åt dundergod middag och spelade bordsbowling.
Innan jag åkte hem så försökte jag hinna gosa så mycket som möjligt med Strumpan, kanske hårigaste katten jag mött.
Hej kära bloggen, jag missade att ta hand om dig i nästan en vecka, förlåt (livet är som ni vet lite speciellt nu så det blir nog lite sporadiska uppdateringar ett tag framöver.)
Nu ska jag avslöja vinnarna som får varsin Jenny Hellström-bok! Många lite blodiga och jobbiga historier kom in till tävlingen, men bara två kunde vinna. Det blev:
Åsa:
Den här tävlingen kommer helt perfekt 🙂 Beställde nämligen en symaskin som levererades häromdagen! Motivationen att sätta igång är stor och projekten många. Mitt värsta minne måste nog vara även mitt bästa när händelsen fick mig att använda andra glasögon och se andra perspektiv! Det var under en av mina syslöjdlektioner i högstadiet som läraren kommenterade mitt beteende med att jag betedde mig som en pojke för att jag inte var tyst och lugn. Jag frågade vad som var fel med att bete sig som en pojke och vad det egentligen innebar?! Hon tittade lite undrande på mig och sa att hon just sagt de, mitt beteende liknande en pojkes och det var inte önskvärt! Jag blev förvånad och visste inte riktigt vad jag skulle säga. Jag tror att det var under denna period som jag fick upp ögonen för genusfrågor och det är jag mycket tacksam för. Insåg då att alla flickor hade syslöjd och alla pojkar träslöjd och efter den stunden så bytte jag och hade varannan termin trä- respektive syslöjd!
Malin:
Min värsta skulle kunna vara den där t-shirten jag förberett inför en spelning med mitt band kring år 2001 ca. Jag hade målat ett ballt motiv jag inte minns med textilfärg och när jag skulle fixera det med strykjärn blev det någon konstig reaktion i tyget – det blev liksom sprött och började spricka lite. Tight om tid som det var tog jag till universallösningen gaffatejp(?!) på insidan av tröjan och det funkade bra till en början. Halvvägs in i spelningen började den dock falla sönder fullkomligt – bitar av tröja, gaffa och glitterfärg trillade av vartefter, och till slut saknades nästan hela framstycket. Lyckligtvis hade jag för säkerhets skull garderat med ett linne under, och efteråt möttes jag av ryggdunk och många undrade hur jag hade fått till den där grymma effekten med tröjan. Tackar vet jag punkattityden!
Grattis och hoppas boken ska hjälpa er att få fler syminnen, förhoppningsvis av det bättre slaget! Ni kommer bli kontaktade för att uppge adress dit boken ska skickas.
Jenny Hellströms Ruas startade eget klädföretag som 19-åring och i denna bok: Sy! Från hood till skjortklänning har hon samlat några av hennes mest populära plagg, med mönster och allt. Hon delar även med sig av tips och idéer för hur mönstren som följer med boken kan justeras och ändras för att du ska kunna skapa precis det plagget du vill ha. Det här är en bok för dig som vill lära dig sy.
Jag har fått äran att tävla ut två exemplar av boken och för att vinna vill jag att du delar med dig av din värsta sömnads- eller pysselupplevelse. Lämna den och mailadress i en kommentar till detta inlägget för att ha möjlighet att vinna. Kan det ha varit när syfröken rev sönder det du sytt inför hela klassen eller när du sydde fast tummen i balklänningen? På fredag väljer jag två stackars vinnare som får boken på posten.
