En annan dimmig junimorgon
När vi berättar sagor tillsammans
När vi berättar sagor så hjälper vi till med historien båda två.
Ibland händer det väldigt dramatiska saker.
Ibland är det viktigt och allvarligt.
Ibland nervkittlande och spännande.
Och ibland bara alldeles tokigt.
Idag gillar jag
Outliers av Maskull Lasserre.
Ett pågående projekt där skor har modellerats för att skapa fotspår efter tassar, klövar och nakna fötter mitt i den urbana miljön.
via This is Colossal
Atelier XJC:s assescoarer inspirerade av Elisabethanska kragar och gamla rustningar, skapade av papper, läder och högteknologiskt material. Fotograferade av Milo Keller and Julien Gallico.
Terrarium från Score+Solder
via Weekday Carnival
Min storasysters inspirationsblogg full av fina lampor (och yttepyttelite annat). Kolla in November Novelties.
Förevigad
Det här är så fint och sån sinnessjuk ära. Jag fick ett mail av Karin Eriksson som har tatuerat min illustration ”Men kom då” på sin arm med ballonger och väska. Jag blir alldeles till mig att jag skapat något som någon valt att för alltid ha med sig på sin kropp. Galet är vad det är.
Det här är du, ni och alla de andra
Du har blivit lite äldre sen sist, men så har även jag så det är väl rättvist. Dessutom har dina manliga procent ökat, visserligen inte mycket, men ändå.
Det är fortfarande av samma anledning du är här: för att inspireras, dessutom är det legitimt för dig att kika in här under arbetstid då du för det mesta sysslar med något där du skapar.
Du längtar efter någon som ska hålla din hand under sommarledigheten och helst en päls att klappa då och då. Äventyrsdrömmarna finns där med och samsas med längtan efter att få flytta in i ett hem. En pytteliten del av dig kan inte vänta på den där bebisen som snart ska komma ut så ni kan äta glass och jordgubbar tillsammans
Karins Konstgrepp = Tandfén
Min mamma jobbade som tandtekniker när jag var liten. Ibland fick jag komma och hälsa på i hennes arbetsrum. Jag minns rummet med de, i mina barnögon, gigantiska grönbetsade arkivskåpen som gick att skjuta fram och tillbaka på skenor längs golvet och jag minns mammas arbetsrum som var fullt av tandavtryck, proteser, slipmaskiner, plasthandskar och den stora hinken full av gipspulver som vi brukade gjuta figurer av och ta hem och måla.
Lyckan var gjord när jag fick ett paket med en ring och en halsband från Karins Konstgrepps tandkollektion.
Jag älskar kombinationen av det klassiskt vackra med det där inte fullt så uppenbart vackra.
Och att de flesta som tittar på det tänker: ”Åhå, vilket fint halsband.”
Men i nästa sekund drabbas av ett ”Nä, men. Nä? Va?”. Och möjligen en blick med en blandning av förskräckelse och avsmak.
Sen frågar de om det är på riktigt, hur det går till och var det finns fler.
Det ger smyckena en till dimension.
Tack så himla himla mycket Karin!
(Ni hittar dem i Karins shop här)
Midsommaraftonskvällen
I går kväll fick jag ett sms om att jag och Joakim verkar vara Tivolifolk. Det var helt rätt gissat så vi åkte ut till Gröna Lund.
Där vi mötte upp Lotta och Richard! De bor i boden men var i stan med tomma midsommarplaner så tivoli verkade vara alldeles perfekt.
Lustiga huset stod först på tur.
Sen allt det andra.
Och njöt av sommarkvällsljuset.
Vi provade alla berg- och dalbanor som gick att hitta (förutom den läskigaste).
Klockan 23 var det stängning och karusellerna stängdes av.
Vi gick hem till oss, drack rosé och champagne och hade livemusik hela kvällen.
En fantastisk oplanerad midsommarafton blev det.
Midsommar
I morse tog vi oss till min syster med en bukett blommor.
Och de hade bakat tårta.
För pappa fyllde år och han och mamma var i stan!
Såklart fick han paket.
Ruben var söt.
Och Judit med.
Hon ville mest leka med de små björnarna.
Så det gjorde vi.
Sen provade hon mina solglasögon.
Lagom stora.
Men så var det dags att packa väskorna för alla skulle spridas till olika länder och orter.
Eller inte riktigt alla. Joakim skulle stanna i stan.
Och jag förstås.
Så jag passade på att fota min klänning, från Oasis, som mest ser ut som en servett.
Glad midsommar!
en salig blandning
Det är så roligt att läsa era svar på undersökningen. Inte hade jag en aning om att det sitter genusvetare, sjömän, modister, florister, picknicksamordnare och forskare på manlig fertilitet och läser min blogg. Rätt fantastiskt ändå. I helgen ska jag försöka göra en sammanställning så ni också får summan av kardemumman av vem ni är, eller vem ni blir, eller vem ni är en del av. Ja, hur man nu säger. Många av er vill se mer illustrationer och mer Judit i alla fall. Så tills vidare för ni en repris på en teckning vi gjorde tillsammans när hon var liten.
Är du fortfarande 22,22 år gammal och 2% man?
För lite mer än ett år sedan tog jag reda på vem du är. Nej, inte genom att förfölja dig genom IP-nummer och kodnamn, utan helt enkelt genom att fråga er som läser här några enkla frågor.
Så här blev resultatet då och jag tänkte att det vore hemskt intressant att se hur, och om, det har ändrats något.
Här kommer frågorna (svarade du för ett år sen så är det ännu viktigare att du svarar igen!):
1. Hur gammal är du?
2. Vad sysselsätter du dig med på dagarna (jobb/utbildning/annat)?
3. Har du en egen blogg? Adress?
4. Har vi träffats i det verkliga livet?
5. Hur hittade du hit?
6. Vad är roligast att läsa om här nu?
7. Vad skulle du vilja att jag bloggade mer om?
8. Vad längtar du mest efter i hela världen, just nu?