”Äh, gör’t bara.”, ”Det blir säkert bra, kör på!” och ”Vad vill du göra?”. Sådan är jag när frisören väl sätter igång, hur mycket funderingar jag än haft precis innan på att låta det bli vanligt igen.

Så jag fick en betydligt mer karamelliserad frippa än tidigare, med finslipade kanter och den raka luggen kom tillbaka.

Och jag är inte ensam om att gilla det.

Det har nämligen börjat flytta in gulddjur i kalufsen.

Hemma är det okej, men de har börjat insistera på att följa med till jobbet.

Jag tror på dem när de säger att de ska vara tysta men någon måtta får det väl ändå vara.