Vi var och såg den franska filmen ”Franska nerver” igår. En film om en kvinna som har känslorna på utsidan och är rädd för allt, hon älskar choklad och är utbildad chokladbagare men alla hennes känslor gör henne skräckslagen för vad som skulle hända om hon visade någon vad hon kan.

Jag var lite orolig att filmen skulle få ett platt fall för att den i sina komponter kändes nästan för stereotyp, den är fransk, handlar om choklad, fransk blygsamhet och känslor. Men det fick den absolut inte, den håller sig precis på rätt nivå och historien är precis lagom underlig. Jag satt och log hela filmen, salongen skrattade högt, karaktärerna är klockrena och den är mer verklig än overklig trots sina musikalinslag. De nervösa, darrande ”Oui.” som sägs är många, men underbara. Och sen ljuset i slutscenen, åh, så fint.
En film om att våga tro på sig själv och att våga utmana sig själv.