Browsed by
Kategori: Annikan

Nya tider

Nya tider


Nu är det höst, det är nya tider för åren börjar ju egentligen då. Det vet nästan alla. Till och med Saintpaulian.

Och vi letar ny lägenhet för fullt. Ja, vi ska faktiskt köpa en tänkte vi. Det är så himla spännande för vi har inte bott i en lägenhet med våra egna grejer sedan vi bodde i Karlstad (2009) och då bodde vi ju i en studentkorridor och det är mer eller mindre eget beroende på vem man frågar och innan dess så fanns det ju inget vi.


Med egna grejor och pryttlar och pinaler som bara är vi vi vi och dricka te i en soffa som vi har valt med väggar runt om oss som vi målat själva och den här trasmattan får följa med och allt kommer se ut som en pastellcirkus eller ett förstorat barnrum om det fortsätter så här och det får det.



Och bara för att allt är så nytt så tog jag på mig klackeskorna jag köpt men inte använt än. Det gjorde lite ont i tårna men det gör inget för ibland i nya tider så gör det det i början.

En tjugofyraårsdag!

En tjugofyraårsdag!


I går fyllde jag 24 år och väcktes med superfrukost på sängen och paket av Joakim innan det var dags att gå till jobbet.

Efter jobbet hade vi bjudit hit Ruben, Judit och deras föräldrar på lite middag och kalas. De hade med sig en massa paket!


Men först skulle vi äta lite köttbullar, och sen fixade jag med efterrätten.


Och fick hjälp med dekoreringen av de fem småtårtorna.


Tadaa!


Alla fick varsitt tårtljus att blåsa ut förstås.


De är bakade i stora muffinsformar, men sedan vända upp och ner och skurna i lager. Precis som en vanlig födelsedagstårta fick de sylt, marsánsås och mosad banan mellan lagren.


Paketöppningen fick jag hjälp med.


Mamma och Pappa hade postat en skruvdragare! Vilken lycka!


Sen lite musik på det och födelsedagen tog snart slut.

Topp tre: dumma saker jag sagt.

Topp tre: dumma saker jag sagt.

– När låten Wannabe släpptes gick jag på lågstadiet. Jag försökte förklara för mina klasskompisar att de hette Space Girls. ”Är det inte Spice?” frågade någon. ”Neje,” svarade jag ”Finns väl inget som heter spice, space är det. Det betyder rymd.”

– Ibland när någon säger något så kan man få för sig att upprepa det, ibland som en fråga, ibland som ett förtydligande och ibland bara för att det blir så.
På mellanstadiet härmade jag en tjej i parallellklassen som stammade, men det var inte meningen och när orden lämnade munnen insåg jag hur elakt det verkade. Då tänkte jag att jag skulle kunna gömma vad jag sagt i att helt enkelt fortsätta stamma på konsonanten jättelänge i en melodi som möjligtvis kunnat uppfattas som en sång. Jag stod där och stammade, hon stod mitt emot och jag insåg hur dumt det var och hur mycket det verkade som att jag hånade henne fast egentligen försökte jag bara rädda situationen.
Det gick sådär. Om du läser det nu: Förlåt, jag skäms fortfarande.

–  När jag bestämde mig för att åka till Frankrike efter gymnasiet hade jag först ingen att åka med. Min kära mor som tidigare uppmuntrat mig började tveka när hon insåg att jag skulle åka helt ensam. I telefonen utbrast jag: ”Men om jag blir våldtagen då får jag väl ta det!”
Som tur var åkte jag inte ensam till slut.

Jasmin

Jasmin



Nu sticker jag till trästockfestivalen och träffar gamla vänner och lyssnar på bra musik, kransen får stanna hemma men den luktar så oerhört gott av jasmin.
Ni kanske märkt att jag fått dille på kransar, det är nog världens bästa ”nu-vet-jag-inte-vad-jag-ska-göra”-sysselsättning på sommardagarna när fingrarna vill skapa.

My little pony

My little pony


En dag hälsade jag på Karin, hon hade en massa löshårsclips som hon inte hade gjort något av och inte ville ha kvar.


Så jag fick dem och satte fast dem i mitt eget hår.


Plötsligt var det grönt och rosa och blått och längre än det någonsin varit.


Det blev lite som en häxa eller en punkare


men allra helst vill man såklart kopplas ihop med en My little pony


Så nu är det bara stjärnor på rumpan som saknas.

Prickiga ben och träklackar

Prickiga ben och träklackar



I dag tog jag på mig mina nya prickar från h&m och klackar från Minimarket för att gå till jobbet.



Prick prick.



Klock klock.



Det låter lite som en häst när man trampar runt med två träklossar på fossingarna. Det är bra.


Något annat som är bra var priset: 200 kronor för klockandet (på Minimarkets sommarrea) och 30 kronor för prickandet.

Karins Konstgrepp = Tandfén

Karins Konstgrepp = Tandfén



Min mamma jobbade som tandtekniker när jag var liten. Ibland fick jag komma och hälsa på i hennes arbetsrum. Jag minns rummet med de, i mina barnögon, gigantiska grönbetsade arkivskåpen som gick att skjuta fram och tillbaka på skenor längs golvet och jag minns mammas arbetsrum som var fullt av tandavtryck, proteser, slipmaskiner, plasthandskar och den stora hinken full av gipspulver som vi brukade gjuta figurer av och ta hem och måla.


Lyckan var gjord när jag fick ett paket med en ring och en halsband från Karins Konstgrepps tandkollektion.


Jag älskar kombinationen av det klassiskt vackra med det där inte fullt så uppenbart vackra.


Och att de flesta som tittar på det tänker: ”Åhå, vilket fint halsband.”


Men i nästa sekund drabbas av ett ”Nä, men. Nä? Va?”. Och möjligen en blick med en blandning av förskräckelse och avsmak.


Sen frågar de om det är på riktigt, hur det går till och var det finns fler.


Det ger smyckena en till dimension.


Tack så himla himla mycket Karin!
(Ni hittar dem i Karins shop här)

Karamellen och gulddjuren.

Karamellen och gulddjuren.


”Äh, gör’t bara.”, ”Det blir säkert bra, kör på!” och ”Vad vill du göra?”. Sådan är jag när frisören väl sätter igång, hur mycket funderingar jag än haft precis innan på att låta det bli vanligt igen.


Så jag fick en betydligt mer karamelliserad frippa än tidigare, med finslipade kanter och den raka luggen kom tillbaka.


Och jag är inte ensam om att gilla det.


Det har nämligen börjat flytta in gulddjur i kalufsen.


Hemma är det okej, men de har börjat insistera på att följa med till jobbet.



Jag tror på dem när de säger att de ska vara tysta men någon måtta får det väl ändå vara.

Soprumsdockorna

Soprumsdockorna


Igår var jag på Häktet.


Vid tillfälliga bord



Och tittade på sånt här


Och sånt här


Och det här förstås!



Nu går det att se och rösta på alla bilder på Hårgängets facebooksida här.