Hemma igen!
Jag är tillbaka i lägenheten som, efter att ha bott här snart ett år, luktar hemma när man kliver in genom dörren, den där bästa komma-hem-doften som man glömmer bort när man bor i den varje dag.
Jag är lite rödsvedd om magen och mitt hår skiftar i färg mellan vitt och svagt svagt babyrosa och känns strävt efter saltvattnet. Mygg eller myrbetten (vi kom aldrig fram till vad det var) kliar lite på armarna och benen. Jag plöjde igenom fyra böcker och är inne på min femte, det är nog fler böcker än jag läst på lika många år.
Internet-detox har varit bra för hjärnan skulle jag tro. Vi hade ingen dator med oss och inte ens wi-fi på hotellrummet så det var först på vägen hem från Arlanda som jag läste alla era kommentarer, särskilt på inlägget om panikångesten. Tack för att ni uppskattade det och tack för att ni själva öppnar er. Extra glad blev jag av denna anonyma kommentar, även om alla är olika så känns det bra att kunnat göra det lite lättare för någon genom att berätta det jag upplevt.
”…Min bästa vän har mått som du i flera år och det har varit svårt att stötta då man inte riktigt förstår vad hon går igenom. Nu förstår jag lite mer. Tack igen. Kram”
