I torsdags kom Elin förbi efter jobbet.
Vi skulle baka pepparkakor.
Giraffer
krokodiler
kronor och bokstäver
och några mustascher
En gång kavlade vi ut degen och det såg nästan ut som en val, bara att lyda pepparkaksgudarna och skära till kanterna så att det faktiskt blev en.
Och ett försök till att förtydliga detta med kristyr.
För övrigt tycker jag kristyr ett himla fint ord.
och gott, mums!
Idag fick jag finaste paketet till jobbet, med handskrivet brev och sidenband och allt man kan önska sig.
I det låg det en massa sådana här godsaker! Det är bageriet Bonjour, som via Volontaire, skickar rosa Bullogram för att uppmärksamma Cancerfondens rosa bandet-kampanj.
Dessutom kan du också skicka ett till någon om du är snabb. I morgon på kanelbullens dag kommer nämligen Bonjours cykelbud köra ut med bullar till Stockholms innerstad och leverera paket med tio rosasockrade sötsaker i varje. Så klicka här för att skicka ett alldeles eget Bullogram.
Mums!
Igår begav vi oss ut på äventyr till ett Stockholm där bland annat gamla textilbutiker finns.
Och kakor!
Kaffe i bulliga koppar fanns med.
Det var fina Joanna Grubbström + familj som bjudit över oss på eftermiddagsfika. Ni kanske undrar hur det gick till att vi hamnade där vid en annan bloggares fikabord.
Jo, det var så att hon fotat denna lemonad, lagt upp bilden på instagram och jag frågade fräckt om jag fick smaka.
Det fick jag! Kakorna och kaffet kom som en bonus.
Lemonaden kom även i gul skepnad, utmärkt tillsammans med sockerkakan.
Vi fikade och pratade om förrymda cirkusdjur (särskilt elefanter) och trasiga hissar med Joanna och hennes man.
Joannas äldre son lärde oss att pappor har mustascher och hennes yngre satt lugnt med oss vid bordet.
Ganska glad var han också.
Lite husesyn är alltid i sin rätt hemma hos någon man aldrig varit förut, och vilket hem sen! Pionerna var dock en av de få saker som fastnade på bild.
Och en av de många designerstolarna i miniatyr.
När allt var uppdrucket och kakfatet nästan var länsat två timmar senare tackade vi så mycket för oss.
Så i väntan på bussen kan man alltid grimasera och tänka på att internet är en himla kul grej ändå.
Det här ser lite ut som en gigantisk tops.
Men i själva verket är det en sockervaddsmaskin Linn fick i inflyttningspresent av mig, Elin, Anniina + respektive.
Spänningen var olidlig när vi körde igång den.
Till slut blev de såhär fina!
Inte riktigt lika stora som på Tivoli, det var nog tur.
För det var ju så kul att snurra att det hann bli många sockervaddar innan kvällen var slut.
Fast vi började med en dunderlördagsfrukost i sängen (märk väl vår nya fullkomligt underbara tekanna till höger. Vi dricker så mycket te nu att vi snart knappt överlever utan)
Sen bar det av till min syster. Vår mor och far var nämligen där för att stifta bekantskap med deras nya barnbarn. Vi passade på att fira honom (Judit och lillebror firade såklart sin pappa) med bageritårta och lite sång.
Men på söndagen hade vi fortfarande en tårta och bullar kvar hemma (efter ett sånt där ”välkommen till stan”-erbjudande från Ica. Bäst att passa på.) Dessutom ett sprillans nytt gammalt soffbord som behövde invigas. Som tur var hade vi vänner som ville komma.
Tårthelg = Bra helg. Nu fortsätter vi veckan i samma stil tycker jag.
Min vän Anna sa för några veckor sedan att hon skulle till stan, för hon skulle minsann bjuda på muffinsinspiration med Lagerhaus på ett litet releasekalas för den nystartade tidningen Nya rum hemma. Hon är en upptagen kvinna så enda chansen för mig att få umgås lite med henne var att dra på arbetshandskarna och hjälpa henne med muffinsarna.
Men det är ju faktiskt ganska kul
Anna stod dock för de eleganta spritsningarna
Själv lekte jag med sånt jag kan lite bättre – göra rosetter i sugarpaste.
Bilderna är såklart fräckt snodda från Kvinnans egen blogg: kvinnan.blogspot.com
Linn hade fått japansk godis av några besökare på som kommit långväga till kontoret.
Så vi dukade upp med te innan vi öppnade den fina lådan
som innehöll fina små knyten
Och då undrar ni ju hur gott det måste varit.
Inte alls faktiskt, det var ganska äckligt. Mina smaklökar var inte tillräckligt multikulturella för detta.
Igår fyllde allra bästa Anna år. Så jag gjorde de mesta av paketen som jag kunde.
med puffar, ljus, tårtpapper och muffinspapper. Allt sånt som Anna gillar.
Och titta så glad hon blev!
Med på kalaset fanns det även mustaschmän, som sig bör.
och Annas familj.
Helt plötsligt surrade det till i min hand. Jag hade blivit getingstucken för första gången i mitt liv. Som tur var klarade jag mig från att svälla upp som en ballong och jag klarade mig utan feber och kallsvettningar. Inte ens ambulansen behövde komma.
Kanske var det efterrätten som lindrade allt. Anna bakar de mest fantastiska och godaste muffins som världen skådat. Så det blev tusen sorter, minst, till efterrätt och man var tvungen att smaka på allt.
(dessutom har hon en blogg, där hon lägger upp recept då och då. Ett hett tips)
De var så fina både utanpå
och inuti.
Men sen tog det stopp, till och med getingarna var trötta. Då tog jag och Joakim bussen in till stan igen.
Trots mina ett och ett halvt år i Göteborg badade vid klipporna vid västkusten senast när jag var på Gothia, var fjorton och hade en lila matchtröja på mig (för övrigt kom mitt lag allra sist med en målskillnad på 25-1 efter tre matcher. Ett av lagen hade större skola än hela Burträsk.)
Så Anna tyckte det var dags att vi åkte ut till Marsstrand.
Så vi låg där och pratade, solade, läste böcker och kikade på krabbor när vi simmade omkring.
Men dagen var inte slut där. För när jag kom hem kom Olov förbi. Han och Joakim slängde upp mig i ett körsbärsträd och ganska snart hade vi en hel massa körsbär.
”Saft ska det bli!” tänkte vi och kände oss husliga
Men receptet läste vi fel och råkade hälla i nästan dubbelt så mycket socker.
”Hoppsan” sa vi då.
och upptäckte att saften kanske gör sig bättre som glass, eller något annat supersött, eller så skickar vi upp Olov i trädet snarast och drygar ut saften med lite mer bär.
