I söndags drog jag med mig en hemskt trött och hårt arbetande pojkvän till Botaniska trädgården.
Jag ville titta på blommor. Mest körsbärsträdens blommor.
Sen fanns det förstås fler vårblommor
och julblommor
och påskblommor
och konstiga blommor
Sen blev det så himla kallt. När man precis trodde det blivit varmt blev det kallt igen. Då gick vi och åt middag istället.
I veckan har det börjat blomma överallt
Och för varje gång man vaknar på morgonen så är träden utanför lite grönare än tidigare.
Det är fint.
Hela helgen tog det att vårstäda lägenheten, men fint som sjutton blev det. Lite ommöblerat, skurade golv och noggrannt tvättade fönster (jag skojar inte när jag säger att ett fönsterpar tog över två timmar att göra rent. Persienner fulla med svart stadssmuts är inte att leka med).
Trots att nästan första gången jag hörde någon nämna den här ön var i samband med en trist hamburgare (”Den här är som Hisingen, ful från vilket håll man än kommer”) så tycker jag det är väldigt trivsamt. Går man åt ena hållet hittar man en skog som nu i dagarna var fylld av vitsippor precis i början att slå ut. Vitsippor är min favoritblomma, näst efter skogsstjärnor.
Sen finns det ett fint torg, där kan man köpa en bukett med vide. Och lite längre bort finns en fantastisk butik som man kan hitta allt ifrån brickor med lågupplösta bilder på Daniel och Victoria, sladdar av alla de slag och lite påskfjädrar.
Tyvärr blir vi av med lägenheten den 1 juli. Har faktiskt ingen aning var vi hamnar då och det känns lite jobbigt. Tycker inte om denna lägenhetsmarknad.
Byrån har början med något nytt med start i torsdags, Valentin och Byhr Kultur kallas det och tanken är att intressanta människor ska få ställa ut sina verk på kontoret. Linda Spåman var först ut. Hon gör sånt hon tycker är fint, utan att försöka ha något slags budskap i det.
Hon jobbar med en massa olika saker, men hade valt att ta med sig en liten del av den besatthet hon har – dockor. Hennes pappa samlade och så även hon. Fast mest är hon ute efter huvudena.
Och då blir det sådana här bitar över, som blir andra konstverk. Man kan nästan se dem sväva iväg.
Dessutom får vissa dockor en massa glitter.
och även lite bonusben
Gillar den här. Känns nästan som om det var en speldosa som skulle snurra runt.
Dessutom hade hon med sig sin nya bok som precis släppts, ”Misslyckat självmord i Mölndals bro”. Varenda AD som var med strök förälskat bokens framsida. Makalöst fin. Den är tryckt med svart färg på rå, grå kartong och ryggen är klädd med ljusrosa tyg. Underbart. (Tyvärr missade jag att fota den, men hittade en bild på Lindas egna blogg där hon håller i den. Fast spegelvänd.)
Nästa gång är det en annan väldigt spännande dam som ska ställa ut, det här är världsbästa grejen tror jag bestämt.
Det är något speciellt att gå in i en garnbutik, den färgexplosionen som möter en och så måste man känna på varenda garn som finns för att hitta det perfekta mjuka.
Kanske är det därför jag har en massa ouppvirkade garnnystan här hemma. Det går bara inte att låta bli att ta med sig hem.
Min praktikplats ligger mitt inne i stan. Så när jag på lunchen skulle ta en kort promenad råkade den bara bli till affären Strikk. Med mig följde en påse med både orange och rosa garn.
och en tjockis till virknål (12mm) . Frågan är bara vad jag ska göra allt garn. Någon som har en idé?
Om man vill ryms man många i ett litet kök.
Speciellt om man ska äta en väldigt god soppa
Petter var där
Och David
Sen var det förstås dags för våfflorna. Vi passade på att prova vår stora gräddsifon. Känns som att använda ett något klumpigt vapen när man spritsar.
Men såhär fint kan det bli. Och gott!
Vi fick umgås med Anna och Emmy en sista gång innan de flyttar från stan för praktik i Stockholm, sen så hade precis Julia fyllt 30! Hon fick ett fantastiskt paket i form av svanen jag gjort tidigare. Den var fylld av allehanda nödvändiga saker som påskliljor, skvallertidning, nagelfilar, kronärtskockspesto, baconchips, docklera och klubbor.
Efter två dagar av examensarbetespresentationer som handlade om allt från tidningar om sex till grafiska profiler till arkitekter till marknadsföring för fri teater, så är man rätt slut i skallen, men pepp också. Idag är jag helt ledig. Examensarbetet klart, inga upgifter som behöver göras. Bara att vila upp sig innan den sju månader långa praktiken börjar på måndag. Jag ska vara på Valentin & Byhr här i Göteborg. Igår var jag, Hanner och ett gäng ur klassen på Guldäggsnomineringskalaset. Där fick jag träffa några av mina blivande arbetskamrater. Lite nervös blir man, fast pepp.
Idag åt jag en lång frukost. Det händer sällan, så det är bara att passa på. Sällskap hade jag av påskliljorna som slagit ut ordentligt. Det är fint.
På lördagskvällen var Joakim glad efter en dag av intressanta samtal. Det var middag med popquiz och allt möjligt på gång.
Vi satt bredvid Oscar, ekonomen och webbutvecklaren, som har galna idéer och gör roliga projekt.
I vårt popquizlag var även Torbjörn med. Vi var bäst, fast vi vann inte. Märkligt.
Det var prisutdelning och vårt grannbord kikade intresserat.
SnyggJulia går väldigt bra att smygfota.
Sen bjöds vi ut på kajen och fick se eldkonster.
Kvällen avrundades med dans och mer festligheter och på söndagen fortsatte föreläsningar och diskussioner. Det känns lite trist att den där bubblan vi varit i denna helgen har försvunnit och den vanliga världen kommit in. Jag har träffat så roliga människor som jag helst skulle vilja bo med i ett gigantiskt kollektiv.
Tack webcoast och alla som gjorde det möjligt!
Bortkopplad fast ständigt uppkopplad. Ungefär så ser min helg ut. Det är Webcoast, en unconference där alla som leker, jobbar och umgås på webben får vara. En unconference (okonferens på ren svenska) kan ses som ett knytkalas där alla delar med sig av sina kompetenser till varann. Igår var det middag och mingel och idag drog den stora inspirationsbalunsen igång.
Jag lyssnade bland annat på den här tjejen som pratade passionerat om hennes jobb och världens bästa microbetalningstjänst – Flattr. När vi tidigare pratade om knytkalas så är det här du själv bjuder på tårta till de du tycker om. Såhär går det till i tårttermer:
Du går in i köket (skapar en användare på Flattr), Bakar en fantastisk tårta (laddar upp en summa pengar, mellan 2 och 200 euro tror jag det var), Under en månad har du då på dig att bestämma vilka som ska få ta del av den här tårtan, alltså hur många tårtbitar det kommer bli. Och i slutet av månaden blir det stort kalas och dina pengar delas upp på hur många du ”flattrat”:
Med Flattr kan du verkligen aktivt visa när du tycker något är bra. Det är inte mycket pengar för dig, men börjar folk ”flattra”mycket så kan den du tycker är bra kanske få ihop en liten summa pengar att göra något ännu bättre för.
Ett exempel är om den tyska mannen som åkte ner till Egypten för att meddela världen om vad som hände där när allt stängdes av, via Flattr kunde han sedan få igen de pengar han spenderade på att åka dit. Bara för att folk tyckte om vad han gjort och ville visa sin uppskattning.
Så snart jag fixat till det kommer det nog upp en liten Flattr-knapp här till höger som ni kan klicka på om ni tycker jag är värd en liten slant för det jag gör här. Tills dess tycker jag att ni ska bli medlemmar och prova på själv så det sprids och man får ge mer! Som sagt, det behöver inte vara många kronor, men den lilla kicken det ger att både få och ge sådana komplimanger är säkert värd det dubbla.
Det fina med en uncoference är att lite vad som helst kan hända, för det är vi som är där som gör konferensen. Här är lottoringen från det unlottery som poppade upp med lite olika priser. Det deltagarna betalar för lotterna går förstås till One laptop per child. Vad annars?
Och andra tävlingar och liknande finns med. Så med det här blogginlägget är jag med i det och säger därför:
Jag är med och tävlar om Bineros grymma ”surfplatta”.
När jag öppnade garderoben var allt rosa och lite rött. Märkligt tyckte jag. Men är det så så får det väl vara så sa jag och rosarandigt och mörkrosa kjol åkte på.
Jag skulle åka till det franska Le petit café vid järntorget och träffa Emmy som varit borta från mig alldeles för länge.
Vi åt deras fantastiska frukost med bland annat utsökt yoghurt, te, ägg, smörgås, alla möjliga marmelader och hallonscones!
Sedan åkte vi hem till Emmy för att jobba med våra examensarbeten, det gick sådär, sen kom Julia också förbi. Då gick det ännu mer sådär.
Så efter ett tag bestämde jag mig för att gå hem och fick se att det blommade på Hisingen!
Fast egentligen gick jag till biblioteket. På vägen dit blommade det ännu mer.
Jag förhörde bibliotekarien på vad barn vill ha för böcker och hon gav entusiastiskt mig en hel hög som jag lånade hem. Åh, tänk att läsa fina barnböcker alldeles själv är att göra skolarbete. Underbart.
Det var min dag genom telefonen (och Instagrams olika funktioner).