Je ne sais pas!
Tobias skrev och skrev och skrev och skrev. Sen skrev han lite till.
Jag skrev lite mindre.
Snart ska jag på pilates sen måste jag plugga igen!
Halvtid
Alla mina förstasidor i alla mina gamla kollegieblock från skolan kan jag lova är prydliga, troligtvis har jag skrivit i flera olika färger för att hålla koll på vad det handlar om och möjligtvis en förklarande illustration till. Bläddrar man fram några sidor är det klotter i hela marginalerna, stora och små bokstäver blandas i en oläslig skrivstil och när man väl kommer till den bruna kartongbaksidan i slutet har kollegieblocket slängst omkring i en väska, spillts diverse drycker på, rivits ut papper varav hälften ligger löst innanför pärmarna i förhoppning om att de ska hänga med en liten stund till.
Att bosätta sig på ett nytt ställe är ungefär likadant. Vi har bläddrat förbi de där första sidorna där vi städade mer än ofta och diskade efter varje måltid. Nu diskar vi när porslinet är slut och och det bildas dammråttor runt sladdarna.
Tobias har slagit sönder ett glas och en liten kopp tidigare, jag har slagit sönder min fina tekopp och ett glas senaste veckan.
Vi skulle kunna kalla det hemmastadda.
Från och med i morgon går vi närmare och närmare slutet av den här vistelsen och det gjorde sig uppmärksammat i och med det besök vi fick idag.
En holländska vars namn jag inte kommer ihåg funderar på att ta över lägenheten i slutet på januari. Vi berättade om fönstrerna som inte riktigt går att stänga, varmvattnet som tar slut, gasspisen som läcker, ljudet från gatorna och våra husdjur som kommer fram ibland (häromveckan uppe på sovloftet hos Tobias, de avancerar).
Hon frågade när vi skulle flytta ut.
Halvvägs gågna, halvvägs kvar. Det firar jag med att för första gången visa er hur vi egentligen bor.
Vi börjar inne på toaletten. Vi har det minsta badkaret jag någonsin sett. Om man sitter med uppdragna ben skulle man kunna bada, om det inte var för att varmvattnet tar slut innan det ens har fyllts hälften.
När man kommer ut från toan kliver man ner två steg till köket
Vi har tvättmaskin, gasspis med en läckande platta, ett litet kylskåp och en diskho där saker har en tendens att gå sönder.
Vrider man sig 180 grader hittar man hallen, ingången är till höger.
Går man till vänster går man ut till trapphuset, till höger hittar vi en stege..
…som leder upp till Tobias sovplats
hänger man huvudet över kanten på sovloftet kan man även hitta tobias
och såhär ser själva ”rummet” ut med garderob, matbord, soffan som syns mer på nästa bild och mandariner
Vi har en golvlampa som skramlar om man nuddar den och den randiga soffan är min om nätterna men på kvällarna är det mest Tobias som sover i den.
och här är vårt element!
.
När vi inte går husesyn, eller sover i soffan för den delen, så pluggar vi fransk historia med start från Asterix och jobbar oss fram till nånstans innan revolutionen.
Vi har jätteroligt.
Tänk om man hade en husmans att knapra på
Nu sitter jag och Tobias och försöker plugga till ingen nytta. Fransk historia från allra tidigaste början är inte det lättaste. Hunnernas ledare hette Attila men det vet jag bara för att jag sett disneyfilmer. Han ska inte förväxlas med Kristian Antilla men det gör jag ändå.
Idag har den nyttiga veckan börjat. Eller, vettetusan hur nyttig den kommer bli men vi har sagt att vi inte ska äta baguetter till middag.
Såg precis en bild på det helsvenska, det underbara Husmans. Husmans med en skiva gurka, en skiva hushållsost (inte fransk brie eller något annat, hushållsost ska det vara, eller edamer)
Husmans finns i den svenska hyllan på affären här i närheten, det och skorpor med en svensk flagga på. Tror det blir att införskaffa.
Dessutom fortsatte mitt och Ingeborgs träningsprojekt idag och vi spenderade en timma på Speed Bike med en manlig ledare som rörde sig som en dansör och sjöng med i alla låtar. Brevid mig hade jag en galen äldre man som svettades i mängder och skrek ”ALLÉ! ALLÉ!” och klappade takten med händerna.
Att träna på franska är lite av en upplevelse varje gång.
Mamma skickade bilder från Burträsk idag och påminde mig om att det faktiskt är slutet på november nu och inte tidig höst som jag har fått för mig att det är nu. Det sitter julbelysning överallt, en gran har satts upp på hôtel de ville (fast de julgranskulor och rosetter som satt över hela granen i början finns bara i toppen nu). De har fusksnö vid julmarknaden nere på cours mirabeau men kylan har försvunnit och man behöver inte längre ha vantar på sig om man inte vill. Men det vill man, för vantar är ganska fint.
Träd i Aix
Träd i Burträsk
min första thanksgiving
Precis som ”mitt första år” ”mina första steg” och ”min första mjölktand” ska den superamerikanskaste av de amerikanska högtiderna även skrivas in i mina memoarer.
Jag och Tobias blev inbjudna av Jenae till hennes och hennes rumskamraters Thanksgiving. Knytkalas var det så vi satte igång med att göra en sallad.
Väl på kalaset var vi lite tidiga (kolla! jag var tidig för en gångs skull!) och vi fick se alla förberedelser med matlagning i små ugnar och när de gjorde ”Stuffing” och så vidare. Det var intressant.
De övriga gästerna kom, vi åt, med uppmaningen ”Ät tills du känner att det börjar komma upp, då väntar du 10 minuter, sen trycker du i dig efterrätt”. Så, jag kan inte påstå att vi gick hungriga därifrån.
Maten var helt fantastiskt god faktiskt. De där amerikanarna kunde verkligen sin Thanksgiving. Eller ja, maten i alla fall. Vi försökte få en förklaring på varför de firar det och fick höra berättelsen om pilgrimerna och indianerna som någon annan sa var fel och som någon tredje försökte rätta.
Kvällen avslutades med charader, les femmes contre les hommes. Vi vann såklart och jag fick kamma hem de sista poängen till oss när jag försökte få fram att jag var en flod för mina panikslagna lagkamrater som försökte överrösta killarna och allt som hördes var ett hav av skrik.
Det tillverkades kakor på löpande band
vi åt pumpapaj och Jeanaes supersöta äppelpaj
och tävlade i charader
—
Jag har bloggat lite dåligt senaste dagarna, men, jag skyller bort mig på den enkla anledningen att jag köpt mig ett 2månaders gymkort nu, äntligen.
Jag och Ingeborg gick på core-boxing i torsdags med en intensiv fransk äldre man, en såndär biffig typ. Helt galet vad man skulle hoppa, sparka och slå.
I fredags gick vi till gym-passet, ett sånt med hantlar.
Sen sa vi att vi skulle få oss upp på morgonen och även dra med oss tyska Carolina på Step men ärligt talat så kunde jag knappt ställa mig när väckarklockan ringde och tog bara stretch-passet en timme senare.
Nu är det söndag, det innebär vilodag.
Det största problemet jag har haft är att vårt badrum ligger två trappsteg ovanför resten av lägenheten, träningsvärk i sinne har gjort de där två trappstegen lite smärtsamma.
Men värre ska det bli nästa vecka. Det är jätteroligt. Speedbike och Pilates ska läggas in på schemat också.
En sak som är väldigt uppenbart på det där stället är att många satsar på att hålla stilen även på gymet. När man själv kommer dit nyvaken och osminkad står en annan där i guldsmycken och solglasögon och spänner låren. Det är ett konstigt land det här ibland.
”Jag skriver kanske 500 gånger så stort som dig men du använder ändå minst lika mycket bläck”
Citatet ovan är något Tobias kommit fram till under dagen, varför? Ja, det är nog förklarligt.
Tisdagarna är jobbigaste dagen på veckan, jag vet inte om jag nämt det förr men Tobias hade skrivit en genomgående inlägg om det tidigare.
Dagen börjar tidigt, redan klockan sju ringde väckarklockan, jag snoozar en halvtimme innan jag kryper fram under filten och fram till flingorna, tandborsten, skorna och går till skolan. Som vanligt slår hôtel de ville-klockan precis när jag är under den och jag tar ut stegen uppför slutet av gatan.
Kilar snabbt in på Madame B:s lektion och får höra hur ”man i den här gruppen borde studera franska 4 timmar varje kväll för de gör de nog allt i de högre grupperna” och så vidare. Vi gillar henne inte och det vet hon nog och det är därför hon bjuder på kakor varje torsdag.
Efter 3 helt oförståeliga timmar med henne (inte på grund av språket, utan på hennes kompletta förvirring i utlärningssättet) har jag en timmas lunch för att sedan kila tillbaka till 2 timmar fonetik där vi sitter och ska höra när de säger ”o” och när de säger ”å” och markera rätt svar. Fonetiklektionerna blir det oftast att rita sig igenom.
Direkt efter det är det 2 timmar skrivlektion med Monsieur Durand och där får man vänta en halvtimme innan han kommer och säger vilka fel man gjort, eller rättar sina rättade meningar som man lämnat in en vecka tidigare (om han inte tappat bort dem det vill säga, som han hade gjort med min förra veckas uppgift, vilket innebar ännu mer tid över för mig)
Den lektionen fylls några papper också.
Jag och Tobias gick idag raskt hem, Tobias pratade om mat hela lektionen så vi tog en sväng förbi det nyöppnade bageriet/cafét här nedanför, köpte baguett och lagade maten, åt maten. Sen var det dags för mig att gå på konstkursen igen.
Idag skulle vi metamorfosera och transformera våra stilleben från förra gången.
Min selleri och min morot alltså.
finns på blogfolion såklart.
Emma, je t’aime, reviens!
Monsieur Tisso berättade idag om hur helsidesannonser i de största
tidningarna i frankrike haft texten ”Emma, je t’aime, reviens” med paul signerat under. Under reklampauserna i tv kunde det också komma upp. samma text, samma avsändare.
Han hade googlat på texten och hittat Pauls blogg. Som den romantiker jag är, var jag tvungen att göra samma sak.
32 åriga Paul säger att han gjorde ett stort misstag och hans livs kärlek, Emma, lämnade honom. Den 12 november vaknade han, fast besluten att få henne tillbaka.
Nu vill han visa henne hur mycket han verkligen älskar henne genom annonser, tv-snuttar, i radion och projektioner på byggnader och kommer inte sluta förrän han känner doften av hennes parfym.
Han säger att det är bättre att göra det här än att bli deprimerad.
Antingen är det en någon rik kille gone crazy, eller så är det något som kommer dyka upp senare i form av tv, film eller något annat. Troligtvis det senare och tyvärr det senare.
Det känns lite för bra gjort för att vara en enda kille som på bara några dagar lyckats fylla hela paris med affischer.
Om han är på riktigt så tycker jag lite synd om Emma, men är fascinerad av Paul.
här är bloggen om ni vill läsa, på franska förstås.
http://www.emmajetaime.com/
Toffelsockar och god mat
Vi har en dator och ett internet som inte riktigt vill samarbeta så det har varit några dagar då vi har varit strandsatta i vår lägenhet.
Men vi har sysselsatt oss utan internet ändå.
I fredags skulle vi på Ikea till exempel, men vi var för sena och slutade bort den planen, gick på ED istället och handlade massa mat och tillagade lyxmiddag, från våra ögon sett. Kyckling, Curryris och massa sallad och efterrätten bestod av Ananas, ost och baguett. Och vin förstås.
Senare hamnade vi på en mexikansk fest som jag och Ingeborg diskret tog oss ifrån, gick ner på scatclub, vände där nere, gick upp och promenerade till 24h boulangeriet istället och promerade sedan genom staden, hittade världens största spegel och efter några minuter framför den blev vi bjudna till svenskarna från visingsös födelsedagsfest för Viktor.
På lördagen sov vi alldeles för länge och fick ungefär 2 söndagar i rad skulle man kunna säga. Och vad gör man då utan internet om man får två söndagar? Jo, serru, man virkar lite till.
och det blev ett par sockar för vårt golv är kallt!
Virka vantar
Sus skrev på sin blogg att hon skulle göra vantar och bad mig hjälpa henne med tummarna.
Jag visar hela vanten istället.
Börja med att göra en ögla.
Sedan gör du luftmaskor, så många så det räcker runt din handled, 30 luftmaskor passade bra för min handled med det här garnet.
När du gjort dessa luftmaskor ska du göra detta till en ring. (nedersta delen på vanten, vid handleden alltså.)
Du fäster med en fast maska och fortsätter sedan göra fasta maskor
stick ner virknålen i en ögla, ta nytt garn och dra igenom, ta sedan nytt garn och dra igenom de båda öglorna.
Fortsätt göra fasta maskor runtruntrunt tills du kommer till det ställe där du vill ha tummen. Gör luftmaskor som i början av vanten för att få ett hål till tummen. Fäst luftmasketråden med en fast maska och fortsätt sedan göra fasta maskor tills du kommer till slutet av lillfingret där det är dags att börja ta ihop vanten på ena sidan, där pekfingret börjar tar du ihop på den sidan (se längre ner, samma sak som tummen) för att få ett avslut.
Stick ner nålen och ta upp en ny bit garn och gör sedan fasta maskor runt hålet så lång som du vill ha tummen.
Ta ihop tumtoppen för att få den mindre genom att plocka upp två maskor istället för en när du gör fasta maskor. Dra igenom de två yttersta och gör sedan som vanligt.
Gör detta på samma ställe, och motsatt sida, varje varv. Börja med en, sen kanske du tar ihop 2-3 tills du bara har några maskor kvar. Jag brukar vända vanten ut och in för de sista maskorna för att få ett mjukt avslut.
Sen är det bara att göra en till och du slipper frysa om händerna
Element!
Vill bara berätta min glädje angående vårt nyaste tillskott i lägenheten; Elementet.
Jag har dessutom på äkta Odalgatan 5-vis tätat ena fönstret med hushållspapper.
Så igår, för första gången sen det började bli lite kallare, behövde vi inte huttra oss till sömns. Känns bra.
Neige!
Så kom den dagen jag inte trodde skulle komma på ett bra tag, kanske aldrig.
Idag när jag efter Presselektionen gick hem för min rast på två timmar såg jag några vita små saker åka förbi mig. ”Det såg nästan ut som snö” tänkte jag men samtidigt tvivlade jag då jag inte trodde att det kunde snöa här den här tiden på året.
Men ack så fel jag hade. När jag gjort mig en kopp te och virat in mig i filten som vanligt såg jag hur mer och mer av det där vita kom trillande ner från skyn. Jag vet att jag antagligen skulle ha haft med mig ett par gummistövlar för att förbereda mig på sånt här, för nu kommer det bli blött och slaskigt på gatorna. Men bara för en liten stund får jag titta ut genom fönstret, dricka mitt jordgubbste och mysa med några värmeljus, det känns bra, det känns lite som hemma. Och nu ska ni veta, nu snöar det lappvantar.
Och på tal om vantar så fick jag ett mycket välkommet brev i morse. Min kära mor hade hört min frustration om det svåråtkomliga garnet i Frankrike och packat ner en hel drös med nystan i ett brev till mig. Så förhoppningsvis om någon dag eller så, så behöver jag inte gå med kalla händer.
(Fast samma dag som hon skickade brevet så hittade jag var de gömmer allt garn här i Aix, fast, jag ska virka upp det här först. Röd och Bamseblå är ju mina favoritfärger.)
