Browsed by
Etikett: familjen

Östersundska helgen

Östersundska helgen


I helgen är jag i Östersund. Idag har jag bland annat gått in i den väldigt speciella vad-som-helst-butiken som drivs av en nästan hundraårig dam. Jag kollade på lite porslin och kontorsattiraljer med en antal decennier på nacken. Damen hör inte så bra men visar gärna hur man bläddrar bland vykorten. Små kort kan man få i sådana här påsar.


Sen har jag hjälpt till att dekorera kanske världens godaste tårta! Joakim gjorde spreten kring 30, det var ju hans bror som blev gammal!


Brodern fick ett stort guldpaket från hela familjen som tagit sig till Östersund från alla möjliga håll.


paketet var i princip omöjligt att öppna.


Till slut fick han sina superskor och vi fick vi tårta och kardemummaskorpor!


och kaffe såklart.


Trettioåringsglad, hurra!

Pingisjulen

Pingisjulen


Dan före dopparedan åkte hela familjen traditionsenligt till vår stuga. Nytt för i år var att precis ALLA var med. Mamma, pappa, min bror, hans tjej, Joakim, jag, Matilda, Markus, Judit och Ruben. Hela familjen.


Granen höggs och bars hem till Sörgårn


Sen fikades det mjuk pepparkaka,


hård pepparkaka


och Judit fick en krona.


Sen lekte vi lite


På julafton hjälptes vi åt att göra i ordning inför jullunchen, sen väntade vi på gästerna, åt och såg Kalle.


Sen, pingis!


Ingen pingisjul utan pingis såklart


På kvällen åker vi alltid upp till Nölgårn där evighetsmånga paket placeras likt tetris under granen.


Och när alla satt sig kommer tomten. Nissarna hjälper till så gott de kan


Till och med Judit var en himla bra nisse trots att förra gången hon firade jul här så vågade hon inte ens titta på tomten.


God Jul på er allihop!

Ruben!

Ruben!


I lördags träffade vi de här två i ett kapell intill en gigantisk kyrka


Judit satt och väntade med sin storkusin. För snart skulle ju Ruben döpas.


Och så var det gjort!


Och både Ruben Carl Olov


och Judit skötte sig exemplariskt (och blev extra glad av att Pippi Långstrump spelades på orgeln)


När prästen sagt sitt så tog vi en tur genom den stora kyrkan med fotoljuset, men där skulle det snart vara bröllop. Så vi traskade ut.


Bror fick den äran att vara fadder.


Mamma var såklart där


Judit


Mormor hade tagit sig ner ända från Gällivare.


Den här bilden gillar jag, det händer så mycket och alla håller på med sitt


Killen med fluga


Sen promenerade vi iväg, det känns så mycket som vår i Stockholm nu. Det är härligt.


Min bror och hans tjej


Jag hade på mig min bästa klänning! Möjligen överklädd, men det  får man när man ska använda alla klänningar man har.


Inne i lägenheten var det pyntat med ballonger och vimplar


och alla turades om att roa Ruben


Pappa och bror

Min syster var snygg och Ruben tränade på sina två bästa förmågor: Se förvånad ut och att dregla.


Det bjöds på kakor


Och tårtor


och vi åt så vi blev alldeles sockermätta. Ruben trivdes hos sin mormorsmor.


När solen sken genom fönstret blev det så varmt så vi trodde det var sommar. Judit och lillkusinerna tog på sig solglasögon.

och myste lite.


Jag drack kaffe


Ruben lärde känna sin nya sked han fått i present.


Och blev pussad på


Sen när hälften av gästerna tagit sig hemåt busades det lite.


Och saften dracks upp


Någon tog en flygtur.


och tittade i Andrea’s magiska halsband.


Såhär ser Judits rum ut, det är det härligaste, färgladaste rummet med Mumingardin och svamplampor.


Plötsligt såg Judit något intressant.

Ett gömställe!


Men snart åkte gömstället av. Den där tyllen gnuggas mot huden i midjan. Jag borde skaffa något att ha under tyllklänningarna (sen undrar jag om det där hjärtformade födelsemärket är en illusion eller på riktigt, jag borde ju veta om jag har ett sånt).


Det hade varit en kul dag, men nu skulle Judit sova.


Och vi andra stannade uppe och såg Matilda vinna Melodifestivalen.

julafton

julafton


Precis som vanligt var det jul i Valsfäboda hos min farbror. Efter jullunch i Sörgårn gick vi upp till Nölgårn.


och tittade på deras fina julgranspynt,


och staplade paket


Min bror dokumenterade med mellanformat och vidvinkel i den gamla skördekostymen från amerikasläktingarna – den årliga julkostymen.

Men snart kom den där lilla nervösa, förväntansfulla känslan som kommer vid denna tiden varje år.


Och där var plötsligt tomten!


Håkan Julholt och en partikamrat, tror jag det var.


Min bror hade skrivit rim som liknande de vackraste av poesi. Kan ni gissa vad det var?


Rosa – den farliga färgen såklart! Min B-uppsats för två år sedan avhandlade samma ämne, så det ska bli spännande att läsa.


Sen poserades det med gamla kungar.


Kusin Emmas present alltså, den ska sitta på väggen i hennes hus.


och själv fick jag (tydligen) ett par nya bröst.


Njä, det var snarare paket som innehöll sånt här. Emma har gjort en tradition att ge mig saker som handlar om släkten på ett eller annat sätt. Förra året fick jag en kudde med farmor och farfar. Nu blev det Mäster på en tändsticksask (namnet Mäster kommer från när han åkte fram och tillbaka till Amerika, där kallades han ju Mister så det var ju inte mer än rätt att det fick fortsätta.)


Julenatten var galet stjärnklar


Och vi gick tillbaka till vår julestuga.


Och där uppenbarade sig Jesus.

Ja, då är väl allt som det ska.

Radioskugga

Radioskugga


Hej mina vänner! Min dator gillade inte Västerbotten verkade det som, eller, det tog ett tag för dem att lära känna varandra. Men nu förhoppningsvis ska allt funka som det ska från och med nu och jag ska slippa denna ofrivilliga radioskugga.
Innan jag tog flyget norrut i måndags passade jag på att hälsa på mitt favoritsyskonpar Judit och Ruben för att lämna lite julklappar. De är alldeles för skojiga för att inte fotografera, så därför får ni nu en liten bildkavalkad.

Lillebror, storasyster

Lillebror, storasyster

Jag har blivit moster igen, min syster och svåger är tvåbarnsföräldrar och det viktigaste av allt: Judit har blivit storasyster!

”När jag blir storasyster…” brukade hon säga ”…då ska jag nå ända upp till taket.”, ”…då ska jag låna din tröja Ankina”, ”Då ska jag…” och så vidare. Och nu, äntligen, är hennes lillebror här.

Waldemar, Eugen och hösten

Waldemar, Eugen och hösten


Mamma och pappa är på besök i helgen, så vi tog och åkte på utflykt till waldemarsudde.


Man hade kunnat tro att det var st. patricksday men det var bara ett lyckosamt sammanträffande att alla ville ha grönt.


som löven på konstutsällningshallen.


Sen gick vi och hälsade på prins Eugen.


Fast han var inte hemma i slottet.


Sen ville han inte att vi skulle röra varken blommor eller stolar.


Men det var fint ändå.


Prins Eugen hade inte bara ett slott, han hade även en ek.

Den var jättestor, och man kan ju fråga sig varför han haft en sådan ek.


Snart började vi förstå, trädet var lagat med betong och trä för att dölja en stor ingång. Det måste varit prins Euguens egen batcave någon gång i tiden.


Det var så märkligt så Judit åt surt äpple istället.


Familjefoto 1


Familjefoto 2



och mer äpple

låtsasfödelsedagen

låtsasfödelsedagen


Om några dagar fyller Judit tre år, men då skulle hon inte vara hemma hos mormor och morfar, så vi firade en låtsasfödelsedag.
Om ni minns filmen från hennes tvåårsdag så ser ni tydligt vad hon lärt sig under detta år. Blåsa ut ljus!


– Rätt ska vara rätt! sa jag någon dag tidigare
– Nej, blå ska vara rätt, jag älskar blå, svarade Judit som trodde jag pratade om färg.

I hennes värld är blå den bästa och finaste färgen, och det säger hon ofta, så tårtan var så blå som det bara gick (en annan gång kanske vi lyckats odla blå jordgubbar med), ballongerna var blå och dukningen var blå.


Och paketen var såklart blå också.


Av mig och Joakim fick hon en tröja, lite blå är den åtminstone, men mest är det ju en sådan som Pippi har och det går nog bra det med.


Och i värmen med rosiga kinder åt vi tårta innan det var dags för Judit att flyga hem till sin pappa. Med sig hade hon sina nya mjukiskattungar så hon slapp ta med mormors trädgårdsprydnader i porslin, som egentligen är ekorrar.