annika bäckström

– När låten Wannabe släpptes gick jag på lågstadiet. Jag försökte förklara för mina klasskompisar att de hette Space Girls. ”Är det inte Spice?” frågade någon. ”Neje,” svarade jag ”Finns väl inget som heter spice, space är det. Det betyder rymd.”

– Ibland när någon säger något så kan man få för sig att upprepa det, ibland som en fråga, ibland som ett förtydligande och ibland bara för att det blir så.
På mellanstadiet härmade jag en tjej i parallellklassen som stammade, men det var inte meningen och när orden lämnade munnen insåg jag hur elakt det verkade. Då tänkte jag att jag skulle kunna gömma vad jag sagt i att helt enkelt fortsätta stamma på konsonanten jättelänge i en melodi som möjligtvis kunnat uppfattas som en sång. Jag stod där och stammade, hon stod mitt emot och jag insåg hur dumt det var och hur mycket det verkade som att jag hånade henne fast egentligen försökte jag bara rädda situationen.
Det gick sådär. Om du läser det nu: Förlåt, jag skäms fortfarande.

–  När jag bestämde mig för att åka till Frankrike efter gymnasiet hade jag först ingen att åka med. Min kära mor som tidigare uppmuntrat mig började tveka när hon insåg att jag skulle åka helt ensam. I telefonen utbrast jag: ”Men om jag blir våldtagen då får jag väl ta det!”
Som tur var åkte jag inte ensam till slut.