Bärskålen
Från keramikugnen! En praktisk skål för bär.
Tanken är att man ska ta med den ut i trädgården och plocka något gott
Sen fungerar skålen som durkslag också
Och sen är det bara att ställa fram!
En sväng till Göteborg
Jag åkte till Göteborg en kortis denna vecka. Jag tror inte jag varit i stan sen jag tog examen från min utbildning. Det är alltså flera år sedan. Så himla konstigt.
Jag träffade min fina fina vän Anna och vi åt gott och hon fixade lyxfrukostar innan hon gick till jobbet och vi åt ute och drack denna iskalla drink. Jag träffade Josefin som var min handledare under min praktik och vi åt lunch och pratade i 110km/h om livet, skapande och kärlek.
Jag brukar säga att jag inte gillar Göteborg riktigt, men det är lite orättvist. Jag tror det handlar om att jag mådde som värst när jag flyttade dit. Förlåt Göteborg, du är rätt fin.
Quick-fix i badrummet med kakeldekor
Badrummet i min lägenhet är inte nytt, men inte riktigt i ett akut behov att renoveras. Så jag kommer vänta med det en tid.
Dock kändes det som att det skulle kunna gå att förnya litegrann. Visserligen är dekoren kring handfatet lite charmig, men jag kände att jag ville trixa till det lite mer till mitt.
Med kakeldekor! Jag köpte dessa i grön marmor på Lagerhaus och gömde de blå. Det är enkelt att sätta upp, men man får se till att jobba bort luftbubblorna ordentligt.
Viss justering i storlek behövdes som ni kan se så det krävdes lite pilljobb med skalpell.
Det blommiga kring handfatet blev föga förvånande rosa!
Duschdraperiet jag hade först var vitt och enkelt (alltså rätt så tråkigt!) så detta grönbladiga fick ta dess plats och de kopparfärgade ringarna kunde jag inte heller låta bli. Både draperiet och ringarna är även de från Lagerhaus.
Så blev det. Grönt och rosa som så mycket annat i mitt hem.
C som i Cooper
Har ni liksom jag blivit överlyckliga över att Twin Peaks ska få en till säsong för att sedan bli lite ledsna över att den kommer ett år senare än vad som tidigare sagt? Nåväl, vilketsom så är Agent Cooper en himla bra karaktär. Jag ritade för längesen Audrey, och det var dags för henne att få sin Dale Cooper.
För två år sedan
Det här. Jag blir så vansinnigt glad av denna filmen och minnena från en himla fin fest min bror och hans tjej hade för ganska precis två år sedan. Norrlandssomrar alltså. Det finns få saker som är finare än det.
Några dagar i Juni
Det var sommarfest med jobbet.
Alla var där
Kajsa hade sin sista praktikdag. Hon fick en kniv i present.
Knivkajan!
Sen åkte vi båt med middag
Alla var glada
och så fortsatte det kvällen ut.
En annan gång åkte jag till Uppsala till den här.
Hon visade mig Uppsalas finaste delar: Pelle Svanslös lekpark
Och Botaniska Trädgården
Vi tittade på pioner
och satt på väldigt stora bänkar.
Mamma och pappa kom på besök samma dag som pappa fyllde år. Jag ställde till med kalas i lägenheten och bakade tårta.
Jag fick ett ryck och sminkade mig en kväll
Det gäller att ha övat på det om man någon gång blir bjuden på maskerad med tema skelett.
Eller om man behöver skrämma någon
Sista söndagen i juni tog jag cykeln på pendeln och stack till Uppsala igen.
Hanna bjöd på picknick!
I kanske det bästa sommarvädret någonsin. Jag brände mig, såklart.
Nu hoppas vi på att sommaren fortsätter denna månad och att alla får vara glada och nöjda och allt blir fint. Vi kanske kan hoppas att jag bloggar lite mer. Är det någon som fortfarande vill läsa trots detta extremt lågfrekventa beteende?
Midsommarafton
Vid vissa tillfällen just nu så händer det att jag helt plötsligt känner mig som ensammast i världen, jag är själv egentligen för första gången på sju år och har varken orkat eller velat planera en massa saker. Så när resten av stan åkte bort till stugor och skärgård så stannade jag kvar och lagade pannkakor, tvättade och tog ett långt bad hemma MEN senare på kvällen mötte jag upp hela Karolines gäng för middag och fest mitt i stan, i ett skyltfönster!
Det var knytkalas så kylskåpet var fullt av saker att förberedas.
Och bordet dukades upp med allt man behöver, till och med ypperligt bra plastsnapsglas!
Sill och melon och sallader och allt möjligt gott
Hej genom fönstret!
Någon hade gjort ett fantastiskt vishäfte och med nästan bara musiker vid bordet var det stämmor på varenda liten skål!
Karoline och Anders
Elin och Jenni
Jag hade gjort tårta! En riktigt klassisk totalt okomplicerad Bäckströmsk födelsedagstårta.
Sen började Carro kriga med leksakspistoler.
livsfarligt
Så vi övergick till en lugnare aktivitet – musikquiz
Jag var bakom soffa
Erik och Jenni var i soffa
Gruppbild inklusive födelsedagssång till Erik!
Och sen dansade vi oss trötta
och nöjda.
Och sen var klockan nästan fem och vi tog första tunnelbanan hem och sommarnätter är de bästa nätterna.
Hej hopp!
Dom jävlarna ska skjutas
Idag publicerade Dom Jävlarna Ska Skjutas trycken till de tygpåsar och tröjor som de som hjälpt till med projektet via Kickstarter ska få. Och jag har gjort båda bilderna! Trycket till påsen är det ovan (texten i banderollen är något Stina Ekblads karaktär säger i brandtalet i trailern) och till tröjan det nedan. Jag tycker det känns skitkul att få vara med på ett litet mikrohörn till denna galna serie som jag hoppas vi får se snart.
Kattsoffan – ett slags gästbloggsinlägg
Den korta novellen/berättelsen är skriven av min storasyster Matilda Legeby och beskriver en plats i vår farmors kök på sommaren. Jag läste den och tyckte om den så mycket så jag frågade om jag fick publicera den här. Illustrationen är gjord av mig.
Det luktar kaffe, pelargonia och ladugård. Solen lyser genom det spröjsade fönstret och värmer mitt ljusa hår. I handen har jag har en nyskalad rabarber. Jag tar en tugga, min mun drar ihop sig och
jag måste knipa ihop ögonen. Jag doppar toppen på rabarbern i sockerskålen igen, skålen som farmor ställt fram. Vi delar, jag och min lillebror.
De vuxna pratar och funderar på om det kommer regna i morgon, i så fall kommer de inte slå på Östersia. Jag tänker att om det regnar imorgon kan vi gå till grodsjön.
Det ser ut som det ligger snö på den ljusgröna stjälken, jag tar en tugga till. Vi dinglar med våra bara fötter, min lillebrors högre upp än mina, där vi sitter tillsammans mitt i sommaren på farmors gula kökssoffa.
Jag kommer in över den stora tröskeln, jag måste lyfta mina knän, mina fyraåriga ben är ganska korta. Barfota kliver jag in på det varma gröna medaljongmönstrade plastgolvet i farmors kök på den stora bondgården. Farmor sitter som vanligt mellan den gamla vedspisen och det stora ovala köksbordet där hela släkten ryms.
Jag klättrar upp i den gula kökssoffan som står alldeles innanför dörren. Jag stryker min randiga kattunge, Bill, efter Bill och Bull i Pelle Svanslös, på ryggen. Jag plockar upp kattungen och han lägger sig tillrätta i mitt knä. Grannen som också sitter i soffan, klappar mig snällt på huvudet, sörplar ljudligt kaffet på fat och fortsätter prata med farmor.
Genom det spröjsade fönstret ser jag att min kusin har ritat en hage på grusvägen. Jag lägger försiktigt tillbaka kattungen på sof- flocket och går ut i sommaren igen.
Jag knycker till farmors ytterdörr med axeln när jag går in. I famnen har jag min kattunge, Grålle.
Kattungen sprätter till och hoppar ner ur min famn när jag kommer in. Grålle går smidigt fram till farmor, hon skopar upp honom från golvet och lägger katten på sitt stora bröst.
Jag har blivit så lång att jag kan sätta mig på soffkanten, utan att klättra. Jag tittar på kattungen i farmors grepp, den är ganska stor nu. När kattungarna är tillräckligt stora springer de till skogs, det gör de alltid.
Jag plockar med klippdockorna som ligger på det gula sofflocket. Jag klippte ut dem med min lillebror på förmiddagen.
Han har inte klippt så snyggt. Det stör mig.
Jag är åtta år.
De vuxna sitter vid bordet, jag sitter i kökssoffan och ritar, grafitti, typ. Jag går i sexan.
En kattunge, Makaronen, tror jag han heter ligger i mitt knä, jag stryker honom över ryggen då och då. Vi har inte våra egna kattungar längre, vi är för stora nu jag och min bror. Min farbror har fått egna barn, det är deras kattungar nu. Det är höst, snart är sommarlovet slut.
Jag hör en avlägsen mening från de vuxna vid köksbordet.
– När ska ni ta bort kattungarna?
Även om jag knappt hört, förstår jag direkt. Kattungar springer inte
till skogs, det borde jag förstått själv. Jag borde vara så stor att jag vet det. Även om de har sagt det. De har faktiskt sagt det.
– Är de kvar nästa gång vi kommer tror du? frågar min mamma.
Jag kan inte höra svaret.
Hon som flyttar
Hanna och jag blev bästa kompisar när jag var 17 år och hade en egen lägenhet tio minuter från den hon bodde i med sin pappa.
Vi var med varandra jämt, trots att våra skolor var på olika sidor om stan.
En gång slutade vi vara kompisar. Helt och hållet.
Sen kom livet kom emellan och vi bodde inte i samma stad längre.
Sen på något vis hittade vi tillbaka
Vi har aldrig bott i samma stad igen men Hanna är min bästa.
Hon fnissar om hon får riktigt god mat, beskriver sig själv med en sång som är som att cykla på sommaren, skriver dikter till mig om jag ber om det, kan väldigt många svåra ord och hon känner mig helt och hållet i grunden.
Och nu när hon var på besök så lånade hon mina mest glittrande kläder och sen drack vi kaffe tills vi blev tossiga för det ösregnade ute och så dansade vi till musik på hög volym.
Hon har bott i andra länder, och snart flyttar hon igen. Till en helt annan kontinent.
Finaste bästa modiga smarta Hanna. I November ska vi klappa får på Nya Zeeland när jag hälsar på.