Browsed by
Kategori: Festligheter

Första kalaset

Första kalaset


I lördags firades systersonen Rubens allra allra första födelsedag (ja, förutom då självaste födelsefödelsedagen då) och min syster hade gjort en himla fin bordsdekoration.


Ruben!


I och med att det redan var en maskeradhelg, så bestämde jag och Joakim för att klä ut oss pyttelite. Judit blev alldeles överlycklig när hon såg att det var en prins som plingat på.
– Men men, då kan ju jag vara en…PRINSESSA!


Så de lekte i slottet


matade kaniner med Lego


och mös medan lillprinsen busade i slottsträdgården.


Sen blev det tårta och sång såklart!


Mormor och morfar var med


och en faster och farmor och farfar.


Alla hade paket med sig som var alldeles för svåra att öppna själv.


Så det var tur att storasystern kunde hjälpa till.


Fruktpaus.


Judit fick också ett paket, med ansiktsfärger! Självklart skulle vi testa det på en gång. Först målade vi henne till en fjäril, precis som på paketet, sen skulle den bort och hon skulle bli pirat. Jag tog min mosterliga uppgift på största allvar och målade så fort jag bara kunde så hon inte skulle tröttna. Kinderna kittlades.


Sen målade hon mig till katt.


Med massa morrhår.


Sen plötsligt spårade allting ur.


Ettåringen blev tokig!


Festen hade gått för långt, ballonger i munnen och tokig sittdans.


Sen, lika snabbt som tokigheterna tog vid, så försvann de. Det är klart att det tar på krafterna att ha sitt allra första kalas. Grattis Ruben!

Mattelin!

Mattelin!


Så kom lördagen och ringutbytet mellan Joakims bror och, numera, svägerska vi väntat på.
Hela vigseln var så otroligt fin med en massa sång.


Och givetvis ett fantastiskt val av utgångsmusik med Annika Norlins Vi kommer att dö samtidigt du och jag på orgel.


Så var de gifta!


De övriga syskonen hade sjungit Neil Youngs Wrecking Ball i vigseln. Sen var de glada i regnet.


Mattias hade blommor i bröstfickan.


Och Joakim var fin i fluga. Prickigt och randigt och rosa och vinrött. Perfekt!


I och med att vi var toastmasters fick kameran ligga stilla och koncentrationen låg på att strukturera upp talen i en bra ordning. Men innan tårtan tog vi en paus och gick ut i den inte längre regniga luften.


Där fanns de allvarliga.


De mindre allvarliga.


De som passade på att titta på youtube.


Och de gamla vänner som haft en hektisk dag och hinner komma i precis rätt tidpunkt för att gratta brudgummen.


Tidpunkten för tårta det vill säga.


Det fanns allt från blåbärstårta till kattbusstårta.


Och sen tal till Matte och Elin förstås.


och musik!


och pussar!


Och en bröllopsvals för att inleda resten av kvällens hejdundrande dansgolv för att riktigt fira in dessa två som är så himlarns fina tillsammans.

En tjugofyraårsdag!

En tjugofyraårsdag!


I går fyllde jag 24 år och väcktes med superfrukost på sängen och paket av Joakim innan det var dags att gå till jobbet.

Efter jobbet hade vi bjudit hit Ruben, Judit och deras föräldrar på lite middag och kalas. De hade med sig en massa paket!


Men först skulle vi äta lite köttbullar, och sen fixade jag med efterrätten.


Och fick hjälp med dekoreringen av de fem småtårtorna.


Tadaa!


Alla fick varsitt tårtljus att blåsa ut förstås.


De är bakade i stora muffinsformar, men sedan vända upp och ner och skurna i lager. Precis som en vanlig födelsedagstårta fick de sylt, marsánsås och mosad banan mellan lagren.


Paketöppningen fick jag hjälp med.


Mamma och Pappa hade postat en skruvdragare! Vilken lycka!


Sen lite musik på det och födelsedagen tog snart slut.

Sommarfest

Sommarfest


Jag åkte tillbaka till Stockholm för att kunna lyssna på ännu ett föredrag. Den här gången av Martin,  som efter fem år på Great Works slutar och detta firades med en fullsatt biosalong som lyssnade på allt han hade lärt sig (detta var dock något han fick veta att han skulle göra den dagen inbjudan gick ut)


Efteråt skjutsades kontoret med buss till den här byggnaden. Sebton har världens bästa iphonefodral runt halsen.


Fördrink


Och finaste vyn över vattnet.


Klädseln för kvällen var bankett, Johan löste det med sailorkostym.


Vi gick en våning upp för att hitta våra platser.


Jag fick sitta mitt emot Thomas!


Dessa fyra ska/har slutat, så festen var ett utmärkt tillfälle att fira av dem ordentligt.


Bland annat genom fyra fantastiska låtar med tillhörande bildspel. Jag har sjungit på hela helgen sen dess.


Fantastisk utsikt över takåsarna.


Zea!



De sex nya medarbetarna skulle förstås vigas in, detta gjordes genom (ett försök till) grillning av dem med podcasten Värvets programledare Kristoffer Triumf


och en Bra/Anus frågestund. Allt för att lära känna dem lite mer.


Sen blev det mörkt över vattnet



Och diskokulan sattes igång vid kakelugnen. Många stannade kvar och svirade, själv var jag helt slut efter dagarna på Creative Summit så det blev lugnt. Men det var en himla bra kväll ändå och på vägen hem fortsatte jag sjunga:
”Emma do you know, it won’t be the same without you. Emma do you know, you’ll always be our golden egg.”

Creative Summit 2012

Creative Summit 2012


Anledningen till min korta visit var Creative Summit som hålls varje år i Skellefteå. Dit kommer sjukt intressanta människor som håller föredrag om kommunikation och det digitala och internet inför den publik som mestadels består av norrlänningar (alla andra tycker ju Skellefteå ligger så långt bort).


I pauserna mellan fick vi bullar


och njuta av sommarvädret som av någon anledning alltid kommer under dessa dagar. Under de tre år jag åkt och lyssnat på Creative Summit så har det alltid varit sjukt bra väder.


En av mina favoriter under dessa två dagar var konstnären Jonathan Harris som i sitt tal gick igenom de faser han haft i sitt konstnärskap. Först var det teckning och oljemålning, sedan gick han över till den digitala världen. Varje fas hade ett löfte och en kostnad, som ni kan se på bilden ovan.


Dessutom har Skellefteå Konsthall fått äran att ha en utställning med några av Jonathan Harris verk. Så om ni är i närheten av Skellefteå så kan jag varmt rekommendera det.


Bland annat så visades olika typer av statistik från projektet We feel fine som visade hur vi känner oss genom att ta in data från twitter och andra sociala media.
(Värt att nämna är att We feel fine skapades 2007 och den känns fortfarande så snygg och aktuell, det är nog få saker som håller så länge på webben.)


Joakim hade lyssnat på berättelser från projektet Cowbird, en slags motreaktion mot 140 tecken och folk uppmanades berätta längre historier genom bild och ljud.


Balloons of Bhutan.


Efter första dagens föreläsningar begav vi oss till den här gården


Det var dags för mingelmiddag.


Det bjöds på öl från ett lokalt bryggeri


och en massa goda saker.


Det fanns picknickfiltar så man kunde sätta sig vart man ville



För det fanns verkligen ingen anledning att sitta inne


Men när kvällskylan och myggen började komma fram så fick vi lov att gå in.


Och äta lite mer efterrätt.



Sen åkte vi hem till Burträsk och vid tvåtiden på natten såg det ut såhär och man tänker att nog är Västerbotten allt fint ändå.

Inflyttningssockervadd

Inflyttningssockervadd


Det här ser lite ut som en gigantisk tops.


Men i själva verket är det en sockervaddsmaskin Linn fick i inflyttningspresent av mig, Elin, Anniina + respektive.


Spänningen var olidlig när vi körde igång den.


Till slut blev de såhär fina!


Inte riktigt lika stora som på Tivoli, det var nog tur.


För det var ju så kul att snurra att det hann bli många sockervaddar innan kvällen var slut.

Guldägget

Guldägget


Guldäggsgalan gick av stapeln i tisdags. I och med att byrån jag jobbar på har jobbat med Guldägget så var vi ett helt gäng som skulle gå (eller ja, jag smög in när någon annan inte kunde). Det här kan bli en kavalkad av bilder, men så får det bli för det är inte varje dag man får gå på reklamgala.


Bästa duon Erik Haag och Lotta Lundgren var konferencierer.


David var glad.


Kanske Magnus med.


Vi fick sitta vid samma bord som Posten, det gillade Jessica.


Finaste Emma!


Och Katja


Och Martin, som var uppklädd till tänderna i guldfluga.


Mitt eget tingeltangel hamnade runt dricksglaset. Stora smycken sitter aldrig kvar på mig.


Det delades ut en massa ägg. North Kingdom vann ett och jag hurrade för Skellefteå.


Sen hurrade vi för David när han pratade om juryarbetet på den enorma skärmen.


Kalle och hans bästa fotopose

Sen tog middagen slut och festen tog vid. 


Så då kom Cecilia


Elin


Filip


och Linn!


Någonstans där i vimlet var även min gamla klasskompis Anders, men det gick aldrig att komma närmare än såhär.


Istället fick jag stå väldigt nära mina jobbarkompisar, men det är inte så tokigt heller.


Sen drog den här donnan med mig vidare på efterfesten Forsman&Bodenfors hade, men där fick kameran stanna i väskan.

Naivefest

Naivefest


Naive har flyttat till nya lokaler och hade vårfest i fredags för att fira detta.


Andreas är en av de som stod för kalaset.


Deras mötesrum, eller vad de nu kallade det, var det helt magiskt fint. Som ett uråldrigt bibliotek, fast egentligen var det inte mer än en månad gammalt. På ett gammalt sidobord hade de tapetserat med kartor från Ångermanland.


På väggarna hängde det fina tavlor.


Lite här och var stod det porslinsdjur.


Minnen från inspelningarna.


Och mängder av film, så klart.


Sen var det såklart en hel massa folk där.


På glasväggarna fick man rita och skriva om man ville.


Och ett rum hade dansgolv.


För de som hellre tog det lugnt så fanns det kontor att ockupera.


Och baren var öppen och fri hela kvällen.


Så där träffade vi norrlänningar och sörlänningar och regissörer och oregissörer och dansade och pratade hela kvällen. Det var kul.

Ruben!

Ruben!


I lördags träffade vi de här två i ett kapell intill en gigantisk kyrka


Judit satt och väntade med sin storkusin. För snart skulle ju Ruben döpas.


Och så var det gjort!


Och både Ruben Carl Olov


och Judit skötte sig exemplariskt (och blev extra glad av att Pippi Långstrump spelades på orgeln)


När prästen sagt sitt så tog vi en tur genom den stora kyrkan med fotoljuset, men där skulle det snart vara bröllop. Så vi traskade ut.


Bror fick den äran att vara fadder.


Mamma var såklart där


Judit


Mormor hade tagit sig ner ända från Gällivare.


Den här bilden gillar jag, det händer så mycket och alla håller på med sitt


Killen med fluga


Sen promenerade vi iväg, det känns så mycket som vår i Stockholm nu. Det är härligt.


Min bror och hans tjej


Jag hade på mig min bästa klänning! Möjligen överklädd, men det  får man när man ska använda alla klänningar man har.


Inne i lägenheten var det pyntat med ballonger och vimplar


och alla turades om att roa Ruben


Pappa och bror

Min syster var snygg och Ruben tränade på sina två bästa förmågor: Se förvånad ut och att dregla.


Det bjöds på kakor


Och tårtor


och vi åt så vi blev alldeles sockermätta. Ruben trivdes hos sin mormorsmor.


När solen sken genom fönstret blev det så varmt så vi trodde det var sommar. Judit och lillkusinerna tog på sig solglasögon.

och myste lite.


Jag drack kaffe


Ruben lärde känna sin nya sked han fått i present.


Och blev pussad på


Sen när hälften av gästerna tagit sig hemåt busades det lite.


Och saften dracks upp


Någon tog en flygtur.


och tittade i Andrea’s magiska halsband.


Såhär ser Judits rum ut, det är det härligaste, färgladaste rummet med Mumingardin och svamplampor.


Plötsligt såg Judit något intressant.

Ett gömställe!


Men snart åkte gömstället av. Den där tyllen gnuggas mot huden i midjan. Jag borde skaffa något att ha under tyllklänningarna (sen undrar jag om det där hjärtformade födelsemärket är en illusion eller på riktigt, jag borde ju veta om jag har ett sånt).


Det hade varit en kul dag, men nu skulle Judit sova.


Och vi andra stannade uppe och såg Matilda vinna Melodifestivalen.

julafton

julafton


Precis som vanligt var det jul i Valsfäboda hos min farbror. Efter jullunch i Sörgårn gick vi upp till Nölgårn.


och tittade på deras fina julgranspynt,


och staplade paket


Min bror dokumenterade med mellanformat och vidvinkel i den gamla skördekostymen från amerikasläktingarna – den årliga julkostymen.

Men snart kom den där lilla nervösa, förväntansfulla känslan som kommer vid denna tiden varje år.


Och där var plötsligt tomten!


Håkan Julholt och en partikamrat, tror jag det var.


Min bror hade skrivit rim som liknande de vackraste av poesi. Kan ni gissa vad det var?


Rosa – den farliga färgen såklart! Min B-uppsats för två år sedan avhandlade samma ämne, så det ska bli spännande att läsa.


Sen poserades det med gamla kungar.


Kusin Emmas present alltså, den ska sitta på väggen i hennes hus.


och själv fick jag (tydligen) ett par nya bröst.


Njä, det var snarare paket som innehöll sånt här. Emma har gjort en tradition att ge mig saker som handlar om släkten på ett eller annat sätt. Förra året fick jag en kudde med farmor och farfar. Nu blev det Mäster på en tändsticksask (namnet Mäster kommer från när han åkte fram och tillbaka till Amerika, där kallades han ju Mister så det var ju inte mer än rätt att det fick fortsätta.)


Julenatten var galet stjärnklar


Och vi gick tillbaka till vår julestuga.


Och där uppenbarade sig Jesus.

Ja, då är väl allt som det ska.