Nu är du ett du och jag ett jag.
Det hände väldigt mycket på en gång i mitt liv, kanske för att det någon gång måste hända. Till slut finns det inte mer av något och plötsligt bodde vi bara ihop, vi hade vuxit ihop.
Joakim och jag är inte tillsammans mer. Vi var tillsammans i fyra år och lite till. Han var min första riktiga pojkvän och en gång var jag så Disneydunderförälskad att knäna på riktigt böjde sig ibland och jag trodde inte såna saker hände i verkligheten.
Vi high-fiveade för att vi fått ha det så himla bra, sen var vi inte vi mer.
Det är sorgligt för det som var och det är sorgligt för det som inte blev, men det konstiga är att jag är glad. Jag är så glad att min syster skickade ett sms till min mor för att berätta att jag var så glad.
Förut var jag livrädd för framtiden, nu sitter jag här utan jobb, utan personen som varit min trygghet och ett stort lån på en lägenhet.
Jag vet ingenting om vad som ska hända, men det gör inget.
Det känns bara spännande.
