Åh, jisses.

Jag var tvungen att börja hälla i mig en cola nu. Törstsläckande + massa socker. Det är vad jag behöver nu.

Har flyttat från lägenheten här i Göteborg och ska till Karlstad i helgen för att sedan åka bil därifrån norrut.

Min stora väska är full med porslin och glas och jag vill nog inte veta vad den väger, dessutom hade jag 2 tygpåsar med prylar, en stor Ikeapåse med kartonger innehållandes pyssel och papper och sedan vanliga väskan på det med kamera och dator i. Så det var mycket att bära och små dörrar på spårvagnen. Det är om möjligt det jobbigaste jag gjort, min kropp skakar lite nu.

Det satt ett äldre par på vagnen med. Gubben hade sådan där bitterhumor och undrade om jag var en ”såndär baglady”. Sen ville hans gamla fru prompt hjälpa mig av vagnen (som tur var insåg hon att hon inte riktigt var rätt person att lyfta den tunga väskan.) och de följde med mig nästan hela vägen till perrongen. De visste direkt var Burträsk var. Hon var nämligen från Malå ursprungligen ”Det var nog därför jag kände så mycket för dig.” sa hon.

Min dialekt avslöjar mig kanske lite, men det är tur. Västerbottningar ska hålla ihop.