Metallsvenskan
Efter finfest och doktorsfirande så klev jag upp i ottan för att resa söderut igen – till Örebro av alla ställen. Det var Metallsvenskan, en festival som kombinerar hårdrock och fotboll, kanske inte min musik alla gånger egentligen. Men bara ordvitsen i namnet gör ju att man måste dit.
Resten av bandet var redan där, fast spela skulle vi inte göra. Bara titta och lyssna och peppa på att spela här kanske nästa år..?
Vi såg bland annat Thundermother, som var ett jäkla ösigt band.
Med sjukt snygga instrument, en massa hår och hela bandet var av kvinnligt kön. Tyvärr en rätt ovanlig sak.
Publiken var pepp!
Då och då regnade det. Då kunde man dra varandra i skägget.
Jonte
De andra i bandet har en facebooksida med battlejackets – Full Battle Jacket. Så jag passade på att fota några. Den här killen matchade västen med sina tatueringar.
Hennes backpatch satt bara fast med säkerhetsnålar och han hade både målat och nitat.
Den här killen hade bandet Horisont på ryggen som vi såg senare på kvällen.
Och den här killen hade en bild från en sagobok eller liknande.
Och de här som matchade varann!
Vi såg Jontes favoritband Nifelheim som ser farliga ut men egentligen är de mest knasiga.
Elin fångade deras trumpinne och fick ett blåmärke i handen på köpet. Men det var det värt, tyckte Jonte i alla fall för han fick den i present.
Sen var det dags för Horisont! 70-tals rockigt. Grymt bra!
Till sist träffade vi Jontes vän som är tatuerare i Örebro. Han tyckte inte vi skulle tatuera oss på fingrarna fastän han har gjort det och vi fick inte heller tatuera in franska meningar på halsen. Och med de visdomsorden var lördagen slut och på söndagen reste vi glada med trötta tillbaka till Stockholm.
