Jag ramlade över en triptykspegel på Kupan på söder och kunde inte lämna kvar den.
Så nu står den på byrån i sovrummet som blivit en slags sminkbord
Med alla mina pryttlar och pinaler som vanligtvis hamnar vid spegeln i hallen till min käre sambos stora förtret.
Men nu finns allt man behöver.
För hår, hud och läppar.
75 kronor var det verkligen värt.
Karin och jag är lite samma fast olika på ett ypperligt sätt. Resultatet av ett samarbete kan te sig som ovan och resultera i ett smått fantastiskt foto.
Det är nämligen så att Karin har en hög av halshuggna plastdjur hemma som en rest efter hennes smyckestillverkning. När jag hälsade på henne tidigare i år tänkte jag att något måste gå att göra av allt det där och tog en gammal krokodil från samlingen. Från mina egna samlingar kom isbjörnshuvudena i lera, som också blivit över. Snart stod Besten framför mig. Jag skickade tillbaka den norrut.
Hos Karin fortsatte förvandligen och snart var där skapat ett ofantligt odjur. Känslan av att veckla upp papperet, efter de gubbar man ritade kroppsdel för kroppsdel och gömde under den vikta papperskanten, infann sig häromdagen då Karin visade dessa bilder.
Så oväntat självklart.
Det är ju sådär det ser ut när man blandar oss.
Bilderna kommer från Karins Konstgrepp, den översta bilden fotad av Samuel Pettersson.
Vi tog en promenad längs söder
och hamnade på Pärlans konfektyr.
Med den fina skyltningen.
Vi fick köpa kaffe, trots att de egentligen inte riktigt säljer kaffe längre. Så vi satt där länge och väl och tuggade på kolor och drack kaffe.
Sen funkade det ju inte att gå därifrån utan att ha med sig en stor påse kolor hem.
Fast först skulle fötterna kittlas av fiskar!
Och dregla in sin saliv och göra diverse underverk.
Och sen glass på det. Och middag. Och bio. Sicken semesterdag.
Försökte vi överleva värmen genom att bada i Burträsket.
Och kasta oss genom vattenspridaren på gården.
Solglasögonen var på.
Och jordgubbar frossade vi i.
Sen kunde man ta det lugnt i kvällssolen och Judit somnade innan ens vällingen var uppdrucken.
Sommaren borde väl ha börjat för längesedan, fast det känns som att det kommit igång på riktigt först nu. I fredags jobbade jag dessutom min allra sista dag innan den första riktiga semestern någonsin i mitt liv. Så nu måste det vara sommar på riktigt. Jag tänkte att vi ska kika på lite som fotats genom telefonen på sistone.
På bilderna ovan tittar vi ut över ett sommarstockholm en fredagseftermiddag efter jobbet.
Ruben har blivit så stor och skojig! Han kan till och med ställa sig mot saker nuförtiden och blir jätteglad.
Hemma i lägenheten har det bland annat sett ut så här. Jag har äntligen börjat läsa ”Rosa – Den farliga färgen” och varit sjukt farlig i nattlinne och matchande kuddar. Till höger är en installation av glitterdjur och servettringar under glaskupa.
En annan dag gick vi ut på Nyfiken gul och grillade.
Mannen i drömbilen sitter bredvid mig på jobbet. Han har en massa grejer. Häromdagen fick jag en usb-uggla från hans bortglömda gömmor. Den blinkar och rör på huvudet och är relativt söt, men digitalsurrar alldeles för mycket för att det ska funka att jobba med den.
Här är min Joakim, han är bra han.
I fredags då Martin bjöd på en tårta i en tveksam modell av den keps han ägt i flera år. Samma dag drack vi champagne och pratade om allas gömda talanger. Jonte satt på golvet.
Och här är vi framme vid igår som var en fullspäckad sommardag med bad, galet god mat på Blue Light Yokohama. Här är en tomat- och mozarellasushi och en slags japansk citrussorbet.
Här är vi på väg till Joakims brors kompis inflyttningsfest med en vackert inslaget paket, men där var det så varm att vi bara stannade någon timme. Sen promenerade vi runt på Telefonplan/Midsommarkransen, sa hej till alla katter och sedan kom på att vi skulle hälsa på min nu föredetta jobbarkompis Martin (han med kepstårtan).
Kaffe i magen, prat om framtiden och klistermärken från Loopcam, som han ska jobba med nu, avrundande den fina sommardagen som nog inte hade kunnat bli så mycket bättre.
Korallrev i 99% silver med swarovskikristaller är de senaste i raden av silversmycken jag gjort.
Hittills två turkosa, en mörkblå och en helt utan stenar för det funkar faktiskt med. Samma koncept som dessa jag gjort tidigare, men lite elegantare.
Planen är att bland annat dessa ska säljas i en kommande uppdatering av shopen, om intresse finns. Vad tror ni?
Kolla! Plastidip!
Det är en plast som används mycket av de som fixar och trixar med bilar men man kan använda det till egentligen allt möjligt. Till exempel skulle man kunna göra sånt här eller sånt här eller sånt här.
Med det här kitet fick man med grundfärger att blanda med själva Plastidipen så man kan få precis vilken färg man vill ha.
Det blev en väldigt liten burk bara för att testa.
Det blev ett lager på xylofonklubborna och lite på en trasig iphoneladdarsladd så den blev hel igen.
Och till sist hörlurarsladdarna. Det blev lite knöligt ner i den lilla burken, men nästa gång!
Ryan McGinleys fotografier med (ibland väldigt) nakna människor och djur.
Beinta á Torkilsheyggi för The Pom Pom Factory
Kirsty Mitchells magiska foton från Underlandet.
Om du tar en titt så titta även på de många Behind the Scenes-fotona där man lätt får se att det inte handlar om fotoretuschering utan om ett riktigt och verkligt hantverk. Lika mycket när det handlar om att göra en tron av böcker, en skogens man eller när det gäller att ge en kvinna fyra ben. Bilden nedan verkar vara innan kvinnan på bilden fått på sig sin gigantiska klänning.
Kirsty Mitchells andra fotokollektioner är hemskt fina med och det är värt att läsa historierna bakom dem.
I dag tog jag på mig mina nya prickar från h&m och klackar från Minimarket för att gå till jobbet.
Prick prick.
Klock klock.
Det låter lite som en häst när man trampar runt med två träklossar på fossingarna. Det är bra.
Något annat som är bra var priset: 200 kronor för klockandet (på Minimarkets sommarrea) och 30 kronor för prickandet.
Instagram, gratis
Självklart, den egna lilla plattformen där allt som behövs är en kvadratisk bild. Det är så enkelt och så kul att dela med sig och att följa andra.
Cut the rope, 7kr
Ett superenkelt spel där du ska låta det lilla monstret få sin godis genom att blåsa, studsa, ändra gravitationen och så vidare. Typiskt enkelt spel och nya banor kommer hela tiden.
Kono, gratis / premium 15kr
Nationalencyklopedin står bakom appen Kono. Ett frågespel där du spelar mot vänner/okändingar eller bara tränar själv och försöker få upp highscoren. Varje spel är 10 frågor och kategorierna blandas. Vill du utmana mig heter jag Annika Bäckström där, helt enkelt.
Nike Training, gratis
Jättefin och bra app från Nike med träningsövningar på 30 eller 15 minuter, en coach som förklarar hur du gör, en nedräknare för varje övning/hela passet och instruktionsvideor om man nu inte riktigt förstår vad Crazy Ivans eller Froggers är.
(En nackdel är att vissa av övningarna egentligen behöver en medicinboll eller tyngder, och jag har inget sådant hemma än och får lösa det med annat som finns till hand eller göra övningarna utan tyngder)
WTHR, 7 kr
Det här är den finaste väderappen. Sjukt minimalistiskt och ger egentligen inte mer information än precis vad vädret är nu och en hint om hur det blir i morgon. Jag gillar hur den gör att telefonen känns som en helt egen vädermanick. Det är klart, man betalar för snyggheten mest och man kan tycka att det är bättre att titta ut genom fönstret, men ändå, jag gillar den.