”Ska ni till Paris? En trappa upp.” sa mannen som rev biljetterna när vi gick på bio och såg Woody Allens Midnight in Paris igår.
Det är Paris, det är tjugotal. det är regn, det är smått bisarrt men väldigt fint.
Det var troligtvis var bästa filmen jag sett i år. Jag skrattar aldrig högt i biosalongerna, men när Dali pratar om noshörningar. Då måste man.
Lunchar i en vodoogrotta
Det finns inte så många kändisar i Burträsk. Höjden av kändisträffar på mina listor är den gången Carola besökte Burträsk kyrka under hennes gospelpersiod. Efteråt fick jag nervöst ge henne en kram (trots att jag sov hela konserten). Eller då Markoolio spelade in en musikvideo på charterhotellet vi bodde på en gång när jag var tretton
Men så har man flyttat till ett ställe, och är på väg in i en bransch, där alla verkar ha en vän som är på tv minst en gång i veckan och helt plötsligt står man i kaffekön bakom någon man undrar om man känner. Sen inser man att det bara är en gammal nyhetsankare, folkkär trollkarl eller före detta Robinsondeltagare.
Jag fick höra att Eva Funck varit med på en tillställning. Genast snurrade alla Evor jag känner till förbi likt körsbären på en enarmad bandit. Sen vinstregn och jag utbrast ”Pyssel-Eva! Menar du att pyssel-Eva var där?” och plötsligt var jag fem år och satt i säcken framför Bolibompa och Björnes Magasin igen.
Jag kommer ihåg hur jag älskade när hon kom på besök i skjulet för att klippa och klistra, jag ogillade när Robert Gustafsson var där men hade vänner som tyckte tvärtom och vi diskuterade vilt. Så, jag vet inte riktigt var jag ville komma med detta mer än att det var så fint att bli påmind om något jag nästan glömt. Och Eva, om du läser det här, så ska du veta att du var nog min första stora inspirationskälla.
Lördagen var solig och tyllen satt uppe längs vattnet.
För det var vintagemässa på Strand.
Men efter att ha tittat på en massa klänningar och näbbskor fick det vara nog.
Så vi gick till Vurma och fikade
De har världens största varm choklad-koppar.
Ingen rast och ingen ro, ropade min syster. För hemma hos dem fanns det saker att göra.
Borra till exempel, för ett rum skulle bli två.
Och spackla, som kanske kan vara något av det mest rogivande man kan göra.
Jag går ofta in i badrummet och glömmer att tända lampan.
Jag vill alltid ha en filt på mig.
Jag skäms lite över att jag gillar min pojkväns brors band så mycket, för när man känner dem får man inte bli starstruck (lyssna på deras nya låt!).
Jag klöser alltid sönder mina finnar.
Jag är avundsjuk på att Konstgreppskarin är så bra, fast bara i smyg.
Jag hittar på sånger som rimmar.
Jag är lite mörkrädd.
När jag sover låter jag ibland på ett sätt som jag inte kan låta som när jag är vaken.
Jag hatar att planera saker.
Jag smälter oftast halloumin i stekpannan. Ofrivilligt.
Jag drömmer mest om äventyr och vatten.
Jag drömmer ofta om folk som bloggar.
Jag tycker om spontana ordvitsar.
Jag är egentligen rätt blyg och rädd för att göra fel.
Jag måste alltid sysselsätta fingrarna med något.
Jag ritar utan att tänka på det när jag sitter i möten och på föreläsningar.
Jag kan jättemånga låttexter.
Jag minns aldrig vilken väg jag ska ta.
Det här inlägget har ni skrivit rubriken till
Vet ni vad som är bra? Det är att alla ni som läser här verkar så bra. Då och då kommer ett mail från någon av er, med en fråga, fundering eller en komplimang eller både och. Det är så kul. Sen (dock lite mer sällan) så händer det att någon tar tag i pennan och ritar av mig. Strax efter jag ritat några av mina favoritbloggare som jag låtsas att jag känner så ritade Emelie som har bloggen Un vélo den här, för hon skriver att hon låtsas att hon känner mig. Tänk vad knasigt det är ibland.
Från Flying A Vintage. Traskar ni förbi deras butik på Götgatan nu så kostar nagellacken 10kr/styck. Inte dumt att byta guldpengar mot guldglitter inte.
Linn hade fått japansk godis av några besökare på som kommit långväga till kontoret.
Så vi dukade upp med te innan vi öppnade den fina lådan
som innehöll fina små knyten
Och då undrar ni ju hur gott det måste varit.
Inte alls faktiskt, det var ganska äckligt. Mina smaklökar var inte tillräckligt multikulturella för detta.
För ett år sedan bodde jag i Göteborg och Emmy bodde hos mig i en vecka i och lagade fantastiska frukostar.
Jag klippte lugg
och hade både en Anna och en stad i vardagsrummet
För två år sedan var korridoren på Duettgatan 7 min familj och vi gick på museet och tittade på oss själva.
Det var sång och dans i korridorsköket
Och jag pluggade roligaste universitetskursen – User Innovation (ungefär produktutveckling) och tog fram läppstiftsförpackningar åt Oriflame.
För tre år sedan hade jag precis flyttat till Karlstad och gick på ursäkta-jag-kom-fel-maskerad utklädd till våren med Joakim
Mustaschkampen mellan Petter och Jonas inleddes. Jonas blev därefter mustaschman på heltid.
Och Judit var pyttepytteliten
För fyra år sedan plockade jag lingon med min bror och hans tjej
Tog körkortet i denna bil
Och flyttade till Frankrike med min vän Tobias. Första veckan bodde vi på det här hotellet.
Xavier Xylophone – Joy of destruction
Michael Langan – Doxology (2007)
Julia Pott – Howard
Karl Sundin m flera – Otursgubben
Julia Pott – Belly trailer
Gotye – Somebody That I Used To Know
En försummad blogg av många olika anledningar (krasslighet, lägenhetsfix, arbete och annat). Jag hoppas ni kan förlåta mig, Här får ni fem bra små filmer jag kikat på under veckan.