Trots mina ett och ett halvt år i Göteborg badade vid klipporna vid västkusten senast när jag var på Gothia, var fjorton och hade en lila matchtröja på mig (för övrigt kom mitt lag allra sist med en målskillnad på 25-1 efter tre matcher. Ett av lagen hade större skola än hela Burträsk.)

Så Anna tyckte det var dags att vi åkte ut till Marsstrand.

Så vi låg där och pratade, solade, läste böcker och kikade på krabbor när vi simmade omkring.

Men dagen var inte slut där. För när jag kom hem kom Olov förbi. Han och Joakim slängde upp mig i ett körsbärsträd och ganska snart hade vi en hel massa körsbär.

”Saft ska det bli!” tänkte vi och kände oss husliga

Men receptet läste vi fel och råkade hälla i nästan dubbelt så mycket socker.

”Hoppsan” sa vi då.

och upptäckte att saften kanske gör sig bättre som glass, eller något annat supersött, eller så skickar vi upp Olov i trädet snarast och drygar ut saften med lite mer bär.