Utan ett ord tog knäppte hon upp sitt halsband och gav det till mig strax innan vi skiljdes åt.
Jag fick höra att strasstenarna hemma hos Karin verkar ha sitt eget liv och kommer fram i varenda vinkel och vrå. Jag tänker mig att hennes lägenhet är som att bo i ett fabergé-ägg.

Så alla dessa små stenar måste alltså bara vara en bråkdel av allt hon har. Men nu är de mina, perfekt till midsommar. Tack o tack så hemskt mycket! Ni som missat hennes strassifiering tycker jag ska ta en titt i hennes shop.